det en tid bortät varit en riktig uppsjö på musikali-
ska nöjen; delsock deri att tisdagarne sällan tyckas
vara rett lyckliga dagar för lrr könsertgifvare, Må.
hönda här äfven, det nägot böjda entregpriset i sin
män dertill bidragit.
Konserten börjades med ouverturen till Cherubinis
Vattendragare, hvilken ouverture har uti sig för
mänga elementer af genuin skönhet för att blekas a
ens vid sidan af Trollflöjtens,, som började konser-
tens andra -afdelning, om man äfven vid ähörandet
af den sistnämnde må lifligt erkänna, att den är och
förblifver ouverturerrias ouvertur. De utfördes begge
i hög grad förträffligt.
Konsertgifvar n uppträdde denna afton uti en vac-
ker och koönstrik konsert för Piano G-moll af Men-
delsohn-Bartholdy, en Saltarella, af Alkan, som ge-
nom sin hoppande melodi: verkligen gjorde skäl: för
namnet, en Friählingslied af Mendelsohn-Barthöoldy
en Air avec doubles, af Händel med bifogade varia-
tioner samt en Serenade dun Troubadours at Will-
mers, komponerad ensamt för venster hand. Om vi
ej missminna oss,--var det densamma mindre karak-
teristiska komposition, br Willmers sjelf under sitt
vistande här spelade, fastän icke med den öfverlägsna
färdighet som hr Mortier de Fontaine; men äfven bos
hr M. blef detta enhändta maner icke rätt tillfreds-
ställande; det vardt något halft; nägot som fattades;
med ett ord helgjutenheten var borta. Det är ju
dessutom sä godt om vensterhändta magnificenser u:om
konstens gebit att detta väl kan få vara fridlyst för
desamma. . Att hr M. sjelf icke anser det för annat
än ett curiosum, derom äro vi fullt öfvertygade. Han
kan ej. annat, han som mäktar så förträffligt ätergifva
de höga och oförgängliga: skönhetsdragen hos en Händel
och som denna afton med ett sådant mästerskap utförde
pianopartiet i Beethovens stora fantaisie, för Piano,
örkester och kör (Op. 80) i hvilken herrliga kompo-
sition tusen olika bilder och ider dyka upp och lika
hastigt försvinna, alla. skiftande i en elyseisk färg-
glans. Utförandet hvad: det instrumentala beträffar
tycktes oss lika-lyckadt som anförandet var noggrannt.
ören var deremot för fätalig och sjöng ej med sär-
deles triskhet.
Af fru Mortier de Fontaine hörde man Beethovens
Ah!- Perfido, : Danmark af P. Faber, Dansk folk-
säng komponerad. af konsertutgifvaren, Alessandro
Stradellas Aria di Chiesa, samt Susannas aria i
fjerde akten af Figaros bröllop.. Hon sjöng dem
alla med ett uttrycksfullt, musikaliskt föredrag, men
var mähända allra lyckligast i Stradellas säng. I
Susannas- aria, deremot; ljöd den tyska pronorciatio-
nen (den sjöngs på tyska språket) något bred och
markerad och sjelfva arian torde kanske äfven min-
dre lämpa sig för fru M:s röst. Om vi skulle gifva
företrädet ät nägon af de mänga vackra saker fru
M. låtit oss höra blefve det visst ändock ät Gretrys
sköna Fiövre brölante,, hvaraf fru M:s föredrag på
ett sä fullkomligt värdigt sätt motsvarade komposi-
tiopens skönbet, men hvilken sång vi denna gäng
gingo miste om att få återhöra. Konserten hedrades
med H.M. Enkedrottningens närvaro. — tt