Husik.
Hr Ant. Sauvlets konsert
gafs sistl. söndagsafton å Kongl. teatern. Den bevi-
stades af hela den Kongl. familjen, med undantag af
H. M. Drottningen, men gaf för öfrigt föga mer än
halft hus. Programmet var väl äfven af nägot mera
blandadt innehäll än hvad vi på den sednare tiden
blifvit vane att finna det, och Donizettis namn före-
kom i ej mindre än trenne numror. Sjelfva den
upplysning hr S. bifogat dervid, att han skulle ut-
föra ett stycke med blott venstra handen, hade icke
haft åsyftad verkan.
Hvad kompositionen La Molinara beträffar, hvil-
ken ensamt på det inom konsten alldeles oberätti-
tigade.vensterhändta maneret utfördes, tycktes den
fördelaktigt utmärka sig framför de andra af kon-
sertgifvaren föredragna nummer, nemligen Souvenir
de Berlin af Färstenau samt Souvenir å van Bee-
thoven och Elegie, af honom sjelt komponerade.
La Molinara var mera melodiös än de andra, och
om icke just bilden af en vacker mjölnareflicka,
föresväfvade åhöraren dervid, torde den dock möjli-
gen hafva inspirerat hr S. till denna komposition. Hr
S. har dessutom en så betydande färdighet och ett så
omsorgsfullt föredrag, ty att flöjtens lägre toner all-
tid gerna vilja blifva mer eller mindre hväsande är
icke hans fel, att han visserligen icke behöfver taga
sin tillflygt till nägra extraordinära medel för att
vinha det stora bifall han denna afton erhöll, och
hvilket han utan tvifvel äfven förtjenade.
En romance ur Webers Euryanthe sjöngs gan-
ska vackert af m:lle Michal och en cavatina ur Do-
nizettis Leonora af hr Della Santa med lifligt ut-
tryck och en särdeles tydlig och ren prononciation af
orden (han sjöng den pä svenska spräket). Vidare
hörde man den bekanta kavatinan ur första akten af
Lucie, :
Kärleks ömma, ljufva låga,
Högsta fröjd och högsta plägan
på italienska sjungen af m:lle Normani. M:lle N:s
föredrag häraf var lysande, men nägot kallt; man
äterfann icke deri det uttryck af ett lätt och lyckligt
svärmeri, hvarmed Jenny Lind här sä lifligt hänför-
de. Af m:lle Berwald och hr Strandberg fick man
höra en skön duett ur Spohrs Jessonda, på ett ut-
märkt sätt återgifven. Ur Lucie förekom äfven en
sextett af m:llerna Normani och Michal samt hrr
Strandberg, Lundbergh, Della Santa och Walin med
särdeles god ensemble utförd. Af de bäda ouvertu-
rerna till Fingals Höhle af Mendelsohn och till
Leonora af Beethoven, den som vi tro oftast före-
kommande af de fyra Fidelios- eller Leonoras-
ouverturer B. komponerat, gick den sednare Vv van-
ligt förträffligt sätt, hvilket kanske icke var så allde-
les fallet med den första.
Inropningar egde denna afton rum efter nästan
hvarje nummer. Det är utan tvifvel en vacker sed
att på detta sätt bringa en utmärkt konstnär sin hyll -
ning; men denna sed, som hvarje annan för längt
drifven, utan att grunda sig på någon finare urskilj-
ning, urartar snart till en tom vana och torde som
sådan kunna blifva mera skadande än gagnande för
konstnärerne sjelfve. —B
