STOCKHOLM, den 11 Maj.
Om lurendrejeriet på norska gränsen med-
delade den i Carlstad utkommande Werm-
landstidningen i slutet af nästlidne månad en
utförligare uppsats, till hvilken vi lofvat att
återkomma, och några dagar derefter upptogs
samma ämne af den andra i Carlstad utkom-
mande tidningen, Wermländska Korresponden-
ten. Ehuruväl den sednare tidningen förme-
nar, att förhållandena blifvit i den förstnämnde
tecknade med nog bjerta färger, öfverensstäm-
ma dock båda Carlstadstidnipgarne såväl i de
hufvudsakliga faktiska uppgifterna, som i af-
seende på de synpunkter hvarifrån de böra
bedömas och rörande de medel som till miss-
brukens afbjelpande borde ifrågakomma.
Det illa ordnade skick, hvari de unionella
förhållandena mellan Sverge och Norge sig
befinna och hvari det synes vara svenska re-
geringens syftemål att fortfarande låta dem
förblifva, kan icke annat än framkalla tilldra-
gelser, som för de förenade rikenas gemen-
samma bästa blifva högst betänkliga. Detta in-
träffar synnerligast på handelsgemenskapen mel-
lan båda länderna och väcker klagomål å båda
sidor. Att härå fästa uppmärksamhet, torde
för närvarande vara desto angelägnare, som
en befarad oloflig införsel öfver riksgränsen
af ett par särskilda artiklar, raffinadsocker och
sirap, blifvit af sockerfabrikanter i Sverge uti
en underdånig ansökning dragen under rege-
ringens skärskådande, öfver hvilke , ansökning
generaltullstyrelsens och komni.rskollegii ut-
låtanden infordrats.
Då det skulle blifva för vidlyftigt att här
aftrycka begge förenämnde tidningsuppsatser,
inskränka vi oss att i afseende på de faktiska
förhållandena redogöra för hvad som kan an-
ses vara af nämnde tidningar utredt samt för
deras yttranden om sättet för missbrukens af-
skaffande, hvarefter vi äfven för egen del
skola vidröra några omständigheter i frågan.
Carlstadstidningarne sammanstämma rörande
det faktiska af ämnet uti följande: ;
att till följd af det naturliga bebofvet utaf varu-
utbyte mellan de begge rikenas gränsinvänare och
den derat emellan dem uppkomna lifligare handels-
förbindelse, hvilken hindras af tullförfattningarne,
oloflig varuinförsel frän Norge till Sverge under en
läng följd af är egt rum uti ett vidsträektare om-
8:
att denna olofliga införsel icke inskränkt sig till en
eller annan artikel, utan omfattat en stor mängd va-
ror och nästan allt hvad på svenska sidan utgjort
gränsprovinsernas behof af utländsk tillförsel, säsom
kram- och manufakturvaror, sill och fiskvaror, kaffe,
socker, sirap m. m., men i synnerhet tobak;
att orsakerna till den olofliga varutrafiken förnäm-
ligast bestätt, dels uti den olika tull-lagstiftningen i
de begge rikena, hvarigenom en mängd artiklar kun-
nat ifrån Norge införas och säljas till lägre priser än
hvartill desamma i Sverge till följd af förbud och
höga tullafgifter kunnat bekommas, dels uti den bri-
stande och svaga tillsynen frän tullverkets sida, elier
rättare uti den rent af i sakens natur grundade omöj-
ligheten att utan de mest öfverdrifna kostnader emot
denna trafik organisera och handhafva nägon tillfyl-
lestgörande tullbevakning.
Enda förnuftiga och för ingen del omöjliga
utvägen, att afhjelpa de uppgifna missförhål-
landena, anser Wermländska Korrespondenten
vara en verklig tullförening mellan de båda
brödrarikena, och yttrar sig derom med föl-
jande bebjertansvärda ord:
Hvad Du slutligen angår sättet att för framtiden
afstyra dessa ofog, så se vi icke att det gifves mer
än ett på en gäng fullt verksamt och tillrädligt dy-
likt, och detta är att öppna allvarliga underhandlin-
gar med Norge om en ordentlig tullförening, hvilken
väl icke borde vara omöjligare atttillvägabringa mel-
lan de begge brödraländerna än mellan de tyska sta-
terna, och iakttager Sverige dervid allenast ett billigt
afseende på Norges förhållanden, sä mäste det förra
utur moraliska och politiska skäl kunna drifva sin
vilja igenom utan att gripa till ultima ratio. Att
deremot ens tänka på ufogets- Hauuuaudc odelst en
förökad. gränsbevakning är en löjlighet, ty vi hafva af
gränsboar, kompetente att bedöma saken, hört hegyres
att utefter hela riksgränsen finnes åtminstone, Jå
Tiden en dfvergäng med häst och släda öfver Kölen
lätt låter verkställa sig. Vid detta förhållande är det
orimligt att, med en i det stora hela så obetydlig
handelsgemenskap, vilja afstyra smuggleriet genom
en förökad, ytterligt kostsam ridande eller gäende
gränsbevakning.
I samma anda yttrar sig också Wermlands-
tidningen och framhåller ännu skarpare orina-
ligheten af att medelst en ökad gränsbevak-
ning och försvårandet af kommunikationen
mellan rikena, vilja komma till målet.
Åntingen, säger sistnämnde tidning, mäste alla
olikheter i de bäda rikenas tullagstiftning jemnas med
jorden, eller också måste vär gränsbevakning organi-
seras på den fot, att ej ens en katt kan smyga sig
öfver norska gränsen, utan att vara försedd med pass
eller på rätta vägar stadd. Det finnes ej mer än
dessa alternativer att välja på; alla andra hbjelpmedel
blifva endast palliativer, hvarigenom föga skall uträt-
tas. Väljer styrelsen den förra och genomdrifver med
kraft denna förändring, kan den vara viss om att
hafva grundlagt en Jjus och lycklig framtid för de
bäda hrödrafolken; ty derigenom vore det första och
säkraste steget taget till att göra föreningen med
Norge till en sanning. - Väljer den äter det sednare,
sä skola de bäda folken allt mer och mer. söndras
ifrån hvarandra, deras gemensamma intressen splitt-
ras, nationalhatet uppblossa i allvarsamma strider,
de norska lurendrejarne och de svenska gräns-
soldaterna, urisssregeringen blifva en kastboll för
enskilda intressen på bäda sidor om Kölen, kronans
anseende och värdighet sättas på spel och det redan
sköra föreningsbandet äfven till namnet brista i styc-
ken. Mä nationen, må styrelsen betänka detta, och
vid nästa riksdag, om ej förr, se till att de ej för-
sofva sig., SN
Efter denna redogörelse för Carlstadstidnin-
garnes framställningar, skola vi sjelfva göra
några tillägg.
Det är ej blott å svenska sidan som oloflig
varuinförsel öfver riksgränsen blifvit öfverkla-
gad. Enahanda klagomål ha äfven blifvit
fördei Norge öfver oloflig införsel från Sver-
ge, och vi frukta att-.sådant skett med nästan
lika mycket fog som här. I afseende på jern
och jernsmiden,; bomulls- - och linneväfnader
samt olasvaror. men i synnerhet rörande brän-