Det. gifves utan tvifvel tusentals orsakerf
som förklara våra revolutioner, våra öfver-s
rumplingar, våra förvånande omhvälfningar,f
men man kan resumera dem i en enda. all-!g
män orsak, och denna är, att den moraliskaji
iden, den politiska moralen åtminstone, blif-1
vit hos oss efter hand djupt undergräfd. Jagia
vill icke undersöka hvarifrån denna undermi-v
nering kommit, till hvilken grad den -kanls
vara: ett verk af olycksödet, af la force des
chöses, af de styrande eller de styrda, eller! c
af: det inflytande som de ömsesidigt utöfvatjif
på hvarandra till följd af en naturlig och
begriplig återverkan, jag inskränker mig att
antyda det ondas orsak, och jag tillägger satt!ä
Louis Napoleons styrelse äfven synes öfver-ir
tygad derom. Man ser den i sjelfva verket!dq
lika mycket sysselsätta sig med moraliska
reformer som med politiska, tvenne saker som, lt
om de icke äro identiska, dock hafva myc-!r
ket gemensamt. Den religiösa principen er-Ir
håller de ståtligaste hyllningar; inrikesministern s
kallar till sig teaterdirektörerna; han vill renals
den franska scenen, och man får medge attlc
han i somt icke har så orätt. Undervisnings-li
ministern påfinner utvägar att vaka öfver deld
fria eleverna vid våra fakulteter eller åtmin-c
stone att låta deras snedsprång komma tillle
deras familjers kännedom. Ideen är förträff-1
lig, den är faderlig, den är rörande; san-c
nerligen hedrar den icke en regering... Jagis
skulle kunna anföra flera likartade åtgärder. t
Allt detta är syperbt. 1
Men man måste taga sig i akt att dessalf
moraliska mesyrer, till hvilka sluta sig åtskil-c
liga goda finans- och -lagskipningsåtgärder,g
icke åtföljas af en allmän politik som ger an-lö
ledning till den, utan tvifvel illvilliga, men
i alla fall förhatliga tydningen att allt dettall
sker långt mindre i religionens, i moralens, i!8
samhällets, i landets intresse, än fast mer ilc
den närvarande styrelsens, till dess konsolide-v
rande och till betryggande af dess framtid. j1
En regerings allmänna riktning är i sjelfvalc
verket i förhållande till detaljerna af dess sty-l
relseåtgärder detsamma som solen är i förhål-lä
lande till alla af henne belysta föremål, detlr
är genom dess allmänna riktning som allalc
dess särskilda handlingar erhålla sin betydelse, !l
sin kolorit och följaktligen hela sin karakters
inför opinionen. f
Nåväl! jag tror mig kunna säga att Louisf
Napoleon i sin politik spelar ett allt för högt!r
spel.- Den synes upptagen längt mer af per-!r
sonliga än af nationella omsorger. G
Hvar och en har sina ider. Mina, om 7
än skulle innebära-någon villfarelse, b- n fo
minstone-en i Frankrike ganska 7, pg gi
tjenst, den att aldrig hafva för. äv syn Mak-
ten och friheten äro för .-rändrats. . vh
förbundna väsenden. S a vega läpp
regeringar, hvilkar ag afskyr dessa svaga
de beständipt -s myndighet bestrides, emedan
tin fö oc befinna sig i alternativet att an-
gen : ;
kun: vatla för en revolution eller att om de
ua det, hvilket är sällsynt, upprätthålla sig
genom ett förtryck, i alla händelser ögonblick-
ligt, tillfälligt, och hvilket endast hårdare sam-
mantrycker den spiral, hvars kraft med så
mycket större styrka en gång uppkastar re-
volutionen.
Jag medgifver för öfrigt, för att från de
allmänna betraktelserna återkomma till det spe-
ciella faltet, att Louis Napoleons ställning,
sådan pligten, patriotismen, ärelystnaden eller
ödet, likagodt hvilketdera, beredt honom den,
är särdeles svår och invecklad. Jag är icke
nog enfaldig att tro det de demagogiska pas-
sionerna skulle vara, jag vill icke säga för-
intade, men endast lugnade, eller att par-
tierna trädt tillbaka. Långt derifrån, jag
är tvärtom böjd att tro det allt detta skall
återuppstå icke endast vid hans död eller vid
hans fall, utan vid minsta tecken till svag-
het. Man har i dessa dagar talat om kom-
plotter, om mer eller mindre utvecklade och
uppenbarade anslag emot regeringen, hvilket
föranledt hr Girardin till utropet: inga konspi-
rationer. Det säges till och med att polisen
har i förstäderna S:t Denis och S:t Martin
konfiskerat tryckta proklamationer, som un-
der titel af appel till folket uppmanade till
resning. Jag vet icke, huru mycket som är
sannt af dessa berättelser, men jag tviflar in-
galunda på. möjligheten af att alltsammans är
utspridt för att framkalla denna tvingande nöd-
. wändighet, af hvilken presrenten gjort sitt upp-
stigande på kejsartronen beroende; åtminstone
skola de ej saknas som skola påstå detta,
men vare härmed huru som helst, för min
del tror jag dock icke att demagogien blifvit
pacificerad eller lugnad.. Jag fattar således
ganska väl att, äfven om man har för afsigt
satt åt floden gifva ett friare lopp, men denna
gång lugnt och sansadt, man kan anse det
nödigt att rensa dess bädd från åtskilliga oren-
ligheter, dit återföra några forsar som sväm-
mat öfver och innesluta den inom sina bräd-
dar; men jag kan icke: undgå att här tilläm-
pa den kända grundsatsen:
Est modus in rebus, sunt certi denique fines,
4Quos ultra citraque nequit concutere rectumn,
I politiken som allt annat, skickligheten i
utförandet bestämmer handlingens värde. Efter
min åsigt vitthar presidentens allmänna poli-
tik icke om denna skicklighet. Jag kan t. ex.
icke fatta hvilken stor risk landet skulle lu-
it genom offentliggörandet af senatens för-
hanulingar, samt af en fullständigare och
snabbare redogörelse för lagstiftande kårens
sessioner, hvilka i principen dock äro offent-
liga. Sådant kunde visserligen hafva sina
olägenheter, men hvar finnas icke sådana, och
om en regering kunde vara fast, aktad och
varaktig endast med vilkor att den undveke
allt som kunde bringa den bekymmer eller
möjligen skada henne, så skulle på hela jor-
den icke finnas någon regering som icke vore
fallande eller nära att falla.
Detsamma kan sägas om det. slags. rätts-
förhållande, som upprättas för pressen, och
hvaraf Sitcle, för några dagar sedan uppdrog
en trogen och sorglig bild. Pressen har vis-
serligen på sitt syndaregister ganska svåra
EEE INKA EDER RET EEK NTEA
- sa - rt - sd oo RE MM Aps I 2