EVS MVEK SIN: Bi MPIIPAIKHEITPES ST OBENTIRALEe Läseriet i Orsa. (Ur Westmanlands Tidning.) Inom den svenska kyrkan bafva, såsom för allom är kändt, under de sednare ären åtskilliga schismatiska rörelser yppat sig, hvilka, ehuru företeende flera olikheter, blifvit sammanfattade under det gemensamma namnet läseri. Äfven i Westeräs bildade sig för ett eller annat år sedan en liten läsareförsamling, ehuru den aldrig lyckades få nägon vidsträcktare ut bredning; vi vete ej om den fortfar ännu. Dessa rö. relser hafva varit föremål för de mest olikartade om dömen: nägot som möjligen bar sin grund icke blot hos de dömande, utan äfven i obestämdheten hot sjelfva det begrepp, som man benämner läseri, och hvilket omfattar så mycket. Dessa rörelser hafvs nemligen visst en löjlig och föraktlig sida, men de hafva äfven en allvarlig och djupt aktningsvärd. Mar ser inom den enfalden, som tror sig i besittning a! en ogement hög andlig visdom, förvärfvad, Gud ve huru; den andliga högfärden i sin fariseiska uppbläst. het; snikenheten, som ockrar med religionen; de fel slagne förhoppningarne, som söka trösta sig med förbannelser öfver det verkligas syndighet och ondska; — men ä andra sidan finner man ett mäktigt andligt lif, som tycker sig sakna fri andedrägt inom de statskyrkliga formerna; det högre religiösa intresset, som finner sig otillfredsstäldt med den allmänna däsigheten och likgiltigheten för dylika ämnen, och som icke förmär hemta tillräcklig uppbyggelse af det officiella presterskapets ofta nog matta och handtverksmässiga sätt att uppfatta och utöfva sitt kall; armodet och eländet, som förmätt bibehälla kraft nog att söka glömma sig sjelf i religionen, i stället för i ruset; den oförvillade sedliga känslan, som afskyr det sig neg mycket kringgripande lättsinnet, o. s. v. Men dessa bäda sidor blifva merendels förblandade eller rent af sammanslagna, så att man låter ett omdöme, som blott gäller om den ena sidan, gälla om hela saken. Det finnes nemligen läsare, som, ehuru de i ett och annat tänka olika med de statskyrkliga dogmernas bekännare, likväl icke uppträda fiendtligt hvarken emot denna eller mot nägon annan bekännelse, och icke utmär.ka sig från andra annorlunda än genom ett strängare iakttagande ef religiösa handlingar och bruk samt et djupare allvar i lefnadsåsigter och verksamhet. Det finnes andra, som anse sin egen tro allena saliggörande och de som tro annorlunda, förtappade — som em alla olika tänkande ständigt föra benämningarne: falska profeter,, djefvulens utskickade o. rå. d., på tungan; som uppträda fiendtligt emot all civilisation och framätskridande, under hvad form den visar sig, vare sig säsom vetenskap eller konst, vare sig inom det sociala eller politiska litvet. Medgifvas måste slutligen äfven; att dessa bäda kontrasterande sidor ofta nog äro på ett sällsamt sätt parade med hvarandra. Det är således icke lätt att i saken fälla ett omdöme. Emedlertid torde Christi ord: på deras frukt skolen J känna igen dem, äfven här vara det säkraste rättesnöret; ty så vidt de praktiska resultaterne äro goda, sä synes oss en eller annan afrikelse i dogmen ej vara så betydande. Att utreda lessa rörelsers så väl inre, som yttre ursprung och atvecklingshistoria, vore ett ämne väl värdt våra theologers uppmärksamhet. Men hvad man utan attvara heolog likväl tror sig kunna finna i detta hänseende, är att ljumheten å statskyrkans sida alstrat öfverdrif. lerna hos läseriet; att tvånget hos den förra födt af sig hätskheten hos den sednare; att okunnigheten och åheten hos massorna, hvilken väl statskyrkan till en stor del får taga på sig, förorsakat det ofta nog absurda i läsarnes trossatser och den andeliga fåfängan hos deras bekännare, samt att slutligen detenda korrektivet mot det onda finnes uti friheten och upplysningen — frihet i tanke och tro, ett öppet vädjande ill sanningens egen eviga makt, och icke till den rerldsliga polisen och konsistorierne, — Vi föranledas ill dessa reflexioner af den omständigheten, att de inför konsistorium kallade läsarne från Orsa, förl. onsdag och thorsdag der tillstädesvarit och svarat för sig. De tillstädeskomne voro: Dordlofva Eric Ersson i Oljons by, Näs Per Persson i Slättberg samt Maser And. Persson i Hansjö, anklagade att hysa antinomistiska eller Hernhutiska villomeningar; att hafva bälli konventiklar eller enskilda religiösa sammankomster, till och med medan den allmänna gudstjensten påstått; att hafva jemte ätskilliga andra yttrat sig på ett groft och oskickligt sätt om den ortodoxa kyrkoläran och gudstjensten, i det de kallat densamma för afguderi, en djefvulens krigstjenst emot Guds Son 0. 8. V., samt slutligen att på flerfaldigt sätt och vid ktskilliga tillfällen, säsom vid husförhör m. m. hafva stört den allmänna andakten och dymedelst ästadkommit förargelse. På öfligt sätt först kallade till förhör inför kontraktsprosten, hade de, då dermed ingenting uträttats, efter från denne ingängen rap port, blifvit citerade inför stiftets konsistorium.