far, så har man låtit de önskade kontrahenterna förstå, att det icke vore värdt att bry sig om detta land, emedan det genom Septemberfördraget blifvit tvunget att nedsätta sin tulltariff. p Men dessa planer, Kvilka föranledt konferenserna i Bamberg och framför allt (den 5 April). i Darmstadt, hafva stött på många hinder. Industriidkaren älskar till en början status quo, det är naturligt. Han vill icke riskera den nuvarande preusisk-tyska tullföreningens säkra fördelar emot det måhända bedrägliga hoppet om ett handelsförbund. Dertill kommer, att kamrarne i Bäyern, Baden och Wirtemberg äro fördelaktigt stämda för den nuvarande tullföreningen. Lägg härtill den omständigheten, att furst Schwarzenbergs död nödvändigt måste hafva åstadkommit någon nedslagenhet bland sydkoalitionens leder. Man ser således att en ny tullförening under Bäyerns egid skulle få ganska svårt att bilda sig. Utdrag ur en italiensk korrespondens till ,Morning Chroniclen. Det har ofta blifvit taladt om den minskning i vördnad och undergifvenhet, hvarmed påfven betraktas efter sin restauration, och under den heliga veckan detta år kunde man ingenstädes märka några yttre tecken till vördnad hos massan af italienare, då påfven passerade för att utdela välsignelsen. Man såg nästan inga böjda knän, utom af påfvens egna tjenstemän och på sin höjd några fromma utlänningar, medan påfvens egna civila undersåter endast gjorde en lätt böjning till tack för den utdelade välsignelsen.Före de sista politiska tilldragelserna i Italien böjde hela folkmassan andaktsfullt knä då den helige fadren passerade. Denna förändring i det romerska folkets uppförande är ett säkert bevis på allmän missbelåtenhet, men kan förmodlien rättare tillskrifvas politisk motvilja än en förändring i religiösa öfvertygelser. Icke desto mindre är det en gifven sak utom allt tvifvelsmål, att den romerskt-katholska läran fick ett svårt slag öfverallt i Italien genom de politiska händelserna 1848. Den traditionella vördnaden för den heliga stolen, som förut var så dllmän bland massorna, har blifvit djupt skakad. Detta resultat borde hafva kunnat moas genom påfvens restauration, om reakionens ledare gjort ett vist och sansadt bruk f sin återkomst till makten; men deras hårda och despotiska förfarande har ofantligt förökat både statens och kyrkans ovänner, och let är detta förfarande, som är grunden till len religiösa likgiltighet och politiska förbitting, som nu är herrskande i Italien,