Usterrike bpereat sig ett sSanRerl nederlag Vid de förestående tullkonferenserna i Berlin. Af sådant skäl kan man verkligen gratulera furst Sechwarzenberg att -hafva slutat sitt lif förej kongressens öppnande. Man ser att demokrater som blifvit ministårens tjenare, icke utmärka sig genom synnerlig takt. Årtikeln har också väckt ond blod, till och med i Berlin. -Kladderadatsch, vår qvicka: Charivari, föreslår hr Thiele att för sin ändra artikel i samma ämne välja föl-l: jande rubrik: Furst Schwarzenbergs död — en stor triumfl. för vår politik. Den kommerciella frågan beherskar för tillfället allt, såsom man ser. Tulltarifferna äro föremål för den häftigaste polemik. Darmstadt och Frankfurt äro de punkter på tyska kartan hvilka på ett par veckor mest ådragit sig statsmännens uppmärksamhet. I dessa-tvenne läger hade den sydtyska, antipreussiska koalitionens tullstyrka koncentrerat sig. I Darmstadt har, som bekant, hållits en förberedande kongress utaf ombud från Bayern, Hessen, Nassau m. fl. Sjelfva hr von Thun har under förevändning ef en middagsbjudning begifvit sig dit från Frankfurt, hvarest han såsom Österrikes förbundsgesandt är president i förbundsförsamlingen. Vid denna förberedande kongress skulle den sydtyska koalitionens representanter öfverlägga om den operationsplan, som skulle följas vid de förestående Berlinerkonferenserna ). I Frankfurt deremot hade såväl preussiska som österrikiska protektionister stämt möte. Dessa tvenne sammankomster, den ena officiell och den andra officiös, hafva naturligtvis ledt till samma resultat. Man har på båda ställena med verkligen rörande enhällighet beslutat verka för tullföreningens (Zollverein) förstörande genom den 8. k. Steuerverein, men samtidigt och omedelbart arbeta för åstadkommande af ett tullförbund med Österrike, som icke aflidit med furst Schwarzenberg. Men dessa båda resoJJutioner strida mot hvarandra som man lätt, skall finna. En förening mellan der. Steuer-; verein, (hvilken innefattar Hannover, Olden!; ÅL j burg och Schaumburg-Lippe) och ,der Zollverein, förutsätter en nedsättning af vår Zollvereins nuvarande tariff, hvaremot ett tullförbund med Österrike nödvändigt fordrar en! stegring af samma tariff och förutsätter -en! lutning till protektionism. . Utan tvifvel skulle ; väl Österrike i sådant fall få gifva något medl: sig och nedsätta sin tariff; men å andra si-! dan skulle äfven Preussen få stegra sin; hvaremot en traktat med der. Steuerverein tvingar sjelfva Preussen att än ytterligare nedsätta sin; tariff. i Jag känner icke er tidnings och edra läsares åsigter om frihandeln. Men nordens sympathier och intressen äro till fördel för denna theori., Det är sålunda ganska naturligt att man här icke med goda ögon åser koalitionens separatistiska stämplingar. Opinionens ström är i detta afseende så bestämd och kraftig, att den tvungit de preussiska ledamöterna att öfvergifva protektionistassociationen i Frankfurt. Furst von Hohenlohe, president i detta monopoliegällskap, reser sålunda hem ! igen. Man tror att han ämnar komma till; Berlin under det att den preussiska tullkongressen pågär. En ganska vigtig nyhet är, att Junkerpartiet i Hannover lidit nederlag, åtminstone för, ögonblicket, genom den sednaste ministerförändringen. Junkerpartiets representanter inom den förra ministeren, hrr v. d. Decken och von! Borries, hafva som bekant blifvit nödsakade att draga sig tillbaka. Hr von Hammerstein, f. d. finansminister. i Minchhausens kabinett, har åter ingått i regeringen såsom inrikesminister. Han är en , ifrig anhängare af Septemberfördraget hvilket han undertecknat. Detta ör en framgång för! Preussen, som var vigtig isynnerhet under dagarna före tullkongressens öppnande. De tt förändringar och ombyten som inom det hannoverska kabinettet skett med generalsekrete! rarebefattningarne äro i samma anda, Den nya hannoverska ministåren har sålunda fått en lindrig lutning åt venster. Det förstås att detta uttryck knappast skulle kunna begagnas, om man icke måste taga reaktionens allmänna framfart i betraktande; hvad som för ett år sedan med skäl hade kunnat anses såsom ett nederlag för liberalismen, anses nu snarare som en liten seger. Krisen gällde i synnerhet frågan om provincialständerna. Alla ministrarna voro benägna att bevilja dem rättighet att ingåi omröstning om deras blifvande reorganisation. Men hrr Scheele, Bacmeister och Windthorst (de ministrar som qvarblifvit i kabinettet) gjorde det förbehåll att kronan och kamrarne skulle för framtiden ensamme bibehålla sin lagstiftande makt i allmänna politiska frågor och i synnerhet i frågor rörande provincialständerna. Hrr v. d. Decken och von. Borries deremot yrkade att provincialständerna skulle hafva rättighet att blifva tillfrågade och gifva eller vägra sitt bifall till alla de beslut, som den lagstiftande myndigheten fattat; provincialständerna skulle med andra ord få del af den lag; stiftande makten. Ty junkerpartiets represenl, tanter inom ministeren hoppades att på detta l: sätt kunna lyckas återställa den gamla regeringsformen med afsöndrade ständer, hvaremot deras embetsbröder föredraga den byråkratiska och monarkiska centralisationen och vilja således ingalunda bryta med de allmänna ständerna, d. Vv. 8. kamrarna. Den sednare låsigten segrade, åtminstone för tillfället. Sådan betydelse hade den nyligen öfverståndna ministerkrisen i Hannover. Den Bäyerska ministeren, som äfven haft en kris att genomgå, har rekonstituerat sig, tack dTvare den allians som hr von der Pfordten, fordom Robert Blums beundrare, har ingått å Jena sidan med Bäyerns yttersta höger och å den andra med ultramontanerna, Hr von der IPfordten drömmer oupphörligen om en separatistisk tullförening, en Zollverein som hvarken skulle tillhöra Preussen eller Österrike, lehuru bildad af stater, liggande mellan dem j Il q j j 4 j L lj l 4 L j ( I ( 1 ( k c 1 1 t : ? L