UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 16 April 1852. Det lugn och den stillhet som här rådtunder kamrarnes prorogation har endast blifvit afbruten genom furst Schwarzenbergs död. Då jag gerna vill säga eder sanningen och det icke finnes någon censur som kan lägga band på mina ord, så börjar jag med en försäkran att denna händelse härstädes icke just ästadkommit någon särdeles bestörthing. Inom vissa kretsar drog man icke i betänkande att tillstå, det furst Schwarzenberg blifvit en i politiken ganska besvärlig personlighet. Furst Schwarzenbergs höga ställning, den vidsträckta kännedom af personer, ställningar och förhållanden som han förvärfvat under sin diplomatiska bana och sina resor i främmande länder och framför allt den stora framgång han städse haft under striderna med ganska fruktansvärda motståndare, allt detta hade bidragit att göra honom mera stationär och omedgörlig, än han eljest var af naturen, Man känner hans planer att försäkra sitt kand om suprematien i central Europa. Han hatade Preussen och hade ett nöje af dess förödmjukande. Ej nöjd med preussiska regeringens nederlag i Olmitz och Bronzel, kunde han knappast fördraga dröjsmålet med utförandet af hans stora plan att inkorporera Österrike i Tyskland, i hvilket afseende hans djerfva politik blifvit hejdad af Englands och Frankrikes i tid vaknade afundsjuka. Då han icke kunde tillintetgöra Preussen genom att låta alla Österrikes provinser inträda i tyska förbundet, såsom han först hade ämnat, öfverflyttade han striden på ett annat fält. Flan har. anfallit Preussens sista förskansningar, Tullföreningen (Zollverein). På förhand säker derpå att hr von Manteuffels till ordspråk blifna smidighet här icke skulle gifva vika, helst den vore bunden af materiella intressen hvilka alltid äro mäktigare än politiska konsiderationer, hoppades han att kunna bringa Berlinerkabinettet i klämman, och aftvinga det eftergifter gom, om de också icke voro sådana att de kunde medföra någon märkbarare fördel, åtminstone skulle väcka uppseende och nedsätta Preussens anseende, Denne farlige fiende, liflig,. eldig, resolverad, klok och talangfull, har nu försvunnit. Visserligen har han icke gjort annat än på ett kraftigt sätt tjenat Österrikes traditionella poJitik, och om den oförsonliga rivaliteten mellan de tvenne stora tyska monarkierna icke ö1 död med furst Schwarzenberg, så skola likväl hans efterträdare sannolikt beträda en lug