Kossuth hade afrest till Mobile, sedan han i Neworleans hållit ett långt tal inför en ofantlig menniskomassa. De sednaste underrättelserna från Kalifornien (San Fransisco 2 Mars) äro uppfyllda med en mängd mordoch röfvarehistorier. Knappt förgår en natt, då icke någon grof våldsgerning föröfvas. — Ett fartyg har ånyo medfört 300 kinesiska utvandrare. — Man har uppgjort en storartad plan att förse guldminorna vid Placerville, Corn Hollow, Diamond Spring och Gold Spring med en artificiell vattenledning. Derigenom skulle en 35 mil lång och 20 mil bred, såsom det sgäges, på guld outtömlig sträcka erhålla ett regelbundet vattenförråd. Om 6 månader skulle, enligt planen, anläggningen vara fullbordad. I Marysville hafva nya guldminor blifvit upptäckta. SYD-AMERIKA. : Brittiska ångkorvetten Conflict,, med general Rosas och hans dotter ombord, har den 4 Mars begifvit sig på resa till England. Efter diktatorns flykt hade flera soldater af dennes upplösta armå företagit sig att plundra Buenos Ayres, men borgrarne grepo till vapen och sedan general Mancilla, stadens guvernör, genom 4 ansedda borgare underrättat Urquiza om förhållandena, öfverlemnade denne stadens styrelse provisoriskt åt Vincente Lopez, president i Justitierådet. General Urquiza sjelf blef vid sitt besök i staden mottagen med mycken högtidlighet. Den 25 Februari utfärdades ett amnesti-dekret, som väckte allmän belåtenhet. Åtskilliga andra dekreter af den provisoriska regeringen hafva gjort ett godt intryck. Rosas förmögenhet. har blifvit förklarad för statens egendom. Spaniorerna erhålla samma skydd som andra fremlingar. Det inre af landet är tillgängligt för alla, infödde och fremlingar, utan pass. Röda band och västar, såsom tecken till loyautå, äro hädanefter obehöfliga. En massa af Rosas ordonnanser äro upphäfda. Tidningen British Packet för den 28 Februari förklarar, att fred och lugn äro fullkomligt återställda i provinsen Buenos Ayres och att största delen af de familjer, som sökt ett skydd i staden Buenos Ayres, redan återvändt till sina landtgårdar. Från Montevideo berättas, att Don Juan Fransisco Iro blifvit vald till president för republiken Uraguay. En korrespondent: till Morning Chronicle från Montevideo skildrar de sista krigshändelserna på följande sätt: Rosas har sökt göra sina sista officiella stunder interessanta, i det han utspridt, att hans störtande följt på en förfärlig strid och att 4000 lik betäckte fältet. Dessa 4000 reducera sig nu till -400. 50 bland dessa 400 blefvo efter bataljen ihjelslagna i staden, dä de ville plundra der: Rosas hade i sitt förskansade läger vid Santos Lugares samlat omkring sig ungefär 20,000 man. Han hade 100 kanoner, men ingen enda kunnig artillerist. Förtrafven bildades af Pachecos 5000 ryttare. Bäda härarne voro hvarandra till antalet temligen lika. Fronten intog en rymd af 6 engelska mils längd. Angreppet började vid soluppgängen. Rosas trupper veko på alla punkter, utom i centern, der Chilavert kommenderade kärnan af fotfolket och artilleriparken. Denne Chilavert, en man af oförskräckt mod och derjemte desertör, fäktade med trots och förtviflan, tills de bäda flyglarnes nederlag afgjorde saken. Omringad ä alla sidor var han tvungen att gifva sig. Då han fördes till Urquiza, sade denne: jag beklagar, att ni ieke fann döden, då ni så tappert fäktade i spetsen för edra soldater, ty en desertörs lif kan jag icke skona. Nägra minuter derefter blef Chilavert skjuten — i ryggen säsom desertör. Under bataljen brände solen hett, trupperna stodo inhöljda i rök och damm och hela linien skjöt på mäfå i luften, till dess Urquizas armee, dä den icke stötte på något motständ, inställde sin eld. Men efter bataljen samlades tusental af musköttkulor på valplatsen. Rosas söktes förgäfves öfverallt. Pacheco hade längt före träffningen underrättat Rosas om truppernas dåliga stämning, men han ville icke tro honom, utan bemötte honom nästan säsom förrädare och öfvertog i sista stunden öfverkommandot i egen person. Han tog dock inga mätt och steg, gaf inga order och hade ingen plan i sitt hufväd. På morgonen före slaget kunde general Urquiza i sällskap med 3 offieerare beqvämt spatsera genom Rosas förskansade läger och rekognoscera, utan att ett skott lossades mot dem. I hela lägret fanns ingen piket, ingen förpost, ingen tiraljör; man säg endast någonting fullkomligt liknande ett lägeraf indianer, som ligga på sinjhalm och lita på sin kaziks vaksamhet. Då Rosas i sitt hufvudqvarter Santos Lugares erhöll den första Jobsposten, uppsökte han Chilavert och sade till honom, att han skulle hälla ut till sista man, i det han tillfogade: Esto no me gusta, nada me gusta! (Det behagar mig icke, behagar mig alls icke!) Derpå sprängde han med en litea eskort derifrän och lät icke mera se eller höra af sig. Detta var kl. 8 på morgonen och träffningen varade till kl. 10, tills lägret vid Santos Lugares var alldeles omringadt, hvilket genljöd af förbannelser mot Rosas. Denne flyktade emellertid på vestra sidan om staden och kom till byn Onihnes, fyra lieues från Buenos Ayres. Här antog han Gauchodrägten, som han aldrig hade bordt aflägga, och anlände kl. 4 e. -m. ensam till Buenos Ayres. Det öfriga känner ni. — (Forts.) AREAN SINETSRNSSER MINAS