Kossuth hade afrest till Mobile, sedan han
i Neworleans hållit ett långt tal inför en ofant-
lig menniskomassa.
De sednaste underrättelserna från Kalifor-
nien (San Fransisco 2 Mars) äro uppfyllda
med en mängd mord- och röfvarehistorier.
Knappt förgår en natt, då icke någon grof
våldsgerning föröfvas. — Ett fartyg har ånyo
medfört 300 kinesiska utvandrare. — Man
har uppgjort en storartad plan att förse guld-
minorna vid Placerville, Corn Hollow, Dia-
mond Spring och Gold Spring med en arti-
ficiell vattenledning. Derigenom skulle en
35 mil lång och 20 mil bred, såsom det sgä-
ges, på guld outtömlig sträcka erhålla ett re-
gelbundet vattenförråd. Om 6 månader skulle,
enligt planen, anläggningen vara fullbordad.
I Marysville hafva nya guldminor blifvit
upptäckta.
SYD-AMERIKA. :
Brittiska ångkorvetten Conflict,, med gene-
ral Rosas och hans dotter ombord, har den
4 Mars begifvit sig på resa till England.
Efter diktatorns flykt hade flera soldater af
dennes upplösta armå företagit sig att plundra
Buenos Ayres, men borgrarne grepo till vapen
och sedan general Mancilla, stadens guvernör,
genom 4 ansedda borgare underrättat Urquiza
om förhållandena, öfverlemnade denne stadens
styrelse provisoriskt åt Vincente Lopez, pre-
sident i Justitierådet. General Urquiza sjelf
blef vid sitt besök i staden mottagen med
mycken högtidlighet.
Den 25 Februari utfärdades ett amnesti-de-
kret, som väckte allmän belåtenhet. Åtskil-
liga andra dekreter af den provisoriska rege-
ringen hafva gjort ett godt intryck. Rosas
förmögenhet. har blifvit förklarad för statens
egendom. - Spaniorerna erhålla samma skydd
som andra fremlingar. Det inre af landet är
tillgängligt för alla, infödde och fremlingar,
utan pass. Röda band och västar, såsom
tecken till loyautå, äro hädanefter obehöfliga.
En massa af Rosas ordonnanser äro upphäfda.
Tidningen British Packet för den 28 Fe-
bruari förklarar, att fred och lugn äro full-
komligt återställda i provinsen Buenos Ayres
och att största delen af de familjer, som sökt
ett skydd i staden Buenos Ayres, redan åter-
vändt till sina landtgårdar.
Från Montevideo berättas, att Don Juan Fran-
sisco Iro blifvit vald till president för repu-
bliken Uraguay.
En korrespondent: till Morning Chronicle
från Montevideo skildrar de sista krigshän-
delserna på följande sätt:
Rosas har sökt göra sina sista officiella stunder
interessanta, i det han utspridt, att hans störtande
följt på en förfärlig strid och att 4000 lik betäckte
fältet. Dessa 4000 reducera sig nu till -400. 50
bland dessa 400 blefvo efter bataljen ihjelslagna i
staden, dä de ville plundra der: Rosas hade i sitt
förskansade läger vid Santos Lugares samlat omkring
sig ungefär 20,000 man. Han hade 100 kanoner,
men ingen enda kunnig artillerist. Förtrafven bil-
dades af Pachecos 5000 ryttare. Bäda härarne voro
hvarandra till antalet temligen lika. Fronten intog
en rymd af 6 engelska mils längd. Angreppet bör-
jade vid soluppgängen. Rosas trupper veko på alla
punkter, utom i centern, der Chilavert kommende-
rade kärnan af fotfolket och artilleriparken. Denne
Chilavert, en man af oförskräckt mod och derjemte
desertör, fäktade med trots och förtviflan, tills de
bäda flyglarnes nederlag afgjorde saken. Omringad
ä alla sidor var han tvungen att gifva sig. Då han
fördes till Urquiza, sade denne: jag beklagar, att ni
ieke fann döden, då ni så tappert fäktade i spetsen
för edra soldater, ty en desertörs lif kan jag icke
skona. Nägra minuter derefter blef Chilavert skju-
ten — i ryggen säsom desertör. Under bataljen
brände solen hett, trupperna stodo inhöljda i rök och
damm och hela linien skjöt på mäfå i luften, till
dess Urquizas armee, dä den icke stötte på något
motständ, inställde sin eld. Men efter bataljen sam-
lades tusental af musköttkulor på valplatsen. Rosas
söktes förgäfves öfverallt. Pacheco hade längt före
träffningen underrättat Rosas om truppernas dåliga
stämning, men han ville icke tro honom, utan be-
mötte honom nästan säsom förrädare och öfvertog i
sista stunden öfverkommandot i egen person. Han
tog dock inga mätt och steg, gaf inga order och
hade ingen plan i sitt hufväd. På morgonen före
slaget kunde general Urquiza i sällskap med 3 offi-
eerare beqvämt spatsera genom Rosas förskansade lä-
ger och rekognoscera, utan att ett skott lossades mot
dem. I hela lägret fanns ingen piket, ingen förpost,
ingen tiraljör; man säg endast någonting fullkomligt
liknande ett lägeraf indianer, som ligga på sinjhalm och
lita på sin kaziks vaksamhet. Då Rosas i sitt huf-
vudqvarter Santos Lugares erhöll den första Jobspo-
sten, uppsökte han Chilavert och sade till honom, att
han skulle hälla ut till sista man, i det han tillfo-
gade: Esto no me gusta, nada me gusta! (Det
behagar mig icke, behagar mig alls icke!) Derpå
sprängde han med en litea eskort derifrän och lät
icke mera se eller höra af sig. Detta var kl. 8 på
morgonen och träffningen varade till kl. 10, tills lä-
gret vid Santos Lugares var alldeles omringadt, hvil-
ket genljöd af förbannelser mot Rosas. Denne flyk-
tade emellertid på vestra sidan om staden och kom
till byn Onihnes, fyra lieues från Buenos Ayres.
Här antog han Gauchodrägten, som han aldrig hade
bordt aflägga, och anlände kl. 4 e. -m. ensam till
Buenos Ayres. Det öfriga känner ni. — (Forts.)
AREAN SINETSRNSSER MINAS