Ett resultat af Londoner-ezpositionen. Enligt alla ögonvittnens intyg och enligt officielt erkännande af de engelska auktoriteter, som hade med expositionen att göra, var det ingenting, som ådrog sig en mera allmän och rättvis uppmärksamhet, än den i så många fall öfverlägsna förträffligheten af de franska expositionsartiklarna. Reduceradt till sitt egentliga värde, bestod detta företräde uti prydligheten och smaken hos de franska industrialstren. Engelsmännen hafva stått häpna öfver sin underlägsenhet i detta hänseende, och hafva, i trots af all nationel stolthet och all nationel jälousie, icke kunnat undgå att högt erkänna sig besegrade. Någonting nytt ligger väl egentligen icke härutinnan, då man af gammalt är van att hos de engelska industrialstren företrädesvis söka godhet och soliditet, hos de franska deremot de egenskaper, som ofvanföre nämnts; men förhällandet har aldrig förr framstått i en så stark dager, på ett så i ögonen fallande sätt. Engelsmännen äro emellertid ett folk; som icke låter en nyttig erfarenhet gå sig ur händerna . obegagnad.. ;Ehvad de; vid den anställda täflan med andra nationer, vunnit eller förlorat, så kan man taga för afgjordt, att ingen nation bättre än de skall göra sig till godo de lärdomar, som den stora -expositionen gifvit vid handen. Ett bevis härpå lemnar den fråga, hvarom vi här tala. Att engelsmännens underlägsenhet i afseende på den artistiska sidan af manufakturerna, likasom i afseende på skön konst i allmänhet, hufvudsakligen och förnämligast bör tillskritvas den jemförelsevis ringa uppmärksamhet, som skänkts åt skönhetssinnets bildande vid ungdomens uppfostran, lider väl intet tvifvel; och att afhjelpa denna brist har derföre ock blifvit en angelägen fråga för den engelsla styrelsen. Februari månad detta vår har engelska statsrådsafdelningen för handeln (committee of the pring council for trade) inrättat ett nytt departement under namn af pdepartment of practical arts, med ändamål att befordra den ifrågavarande angelägenheten; och under dess ledning hafva redan flere förut befintliga teckningsskolor blifvit uppmuntrade och understödda, nya inrättade. Vi erfara, att man äfven i Nordamerika börjat röra. sig i samma rigtning och ifrigt arbeta på upphjelpandet och förbättrandet af den estetiska sidan af industrien. Det är härvid — både i Amerika och England — en omständighet, som förtjenar en synnerlig uppmärksamhet: Mr Labouchere yttrade år 1850, då han, såsom ordförande i board of trade, var ex officio förste styresman för den af regeringen inrättade teckningsskolan i London, att han