Eorrespondens-artikel
(Från en tillfällig korrespondent.)
Pisa den 28 Mars 1852.
(Slut från gårdagsbl.)
I Neapel lärde jag ännu ytterligare at
afsky jesuitismen. Jag var der från börjar
af December till medlet af Januari. Det va
en tid af dolce far niente i en natur hvars
outsägliga skönhet ej ens vintern kan undan-
skymma. Jag vill ej söka skildra det intryck
det verkliga södern fastän i vinterdrägt gjor
på mig, ty jag känner mig ännu efter måna-
der vid alltför hög temperatur blott jag tän-
ker derpå. Jag vill i stället blott tala om
hvad jag gjorde der, och hvarföre jag reste
derifrån, trots tillåtelsen att stanna och det
lockande att hafva ett sådant vinterqvarter.
I omgifningar finnas punkter sådane som Ve-
suv, Pompeji, Herculanum, Castellamare, Sor-
rento, Capri, Puzzuoli, Bajse, etc.; i staden
finnes Museo Borbonico, teatrar, kajer med
lazzaroner o. 8 v. Detta var nog mycket
att sköta, men emellertid begriper jag ej att
jag varit der så länge och ändå sett Jå litet
af hvad der är att se; jag hade ingen lust
att springa omkring och se på dagsverke.
Uppstigandet på Vesuv och nedstigandet i
kratern var för mig af stort intresse; anblic-
ken af Pompeji är ensam värd en resa från
ultima Thule.
Mina bref från Rom skaffade mig genast
bekantskaper och med dem följde polisspioner,
ett säkert tecken att jag var i sällskap med
hederligt folk. — Du känner Gladstones bref
och detta gör alldeles öfverflödigt för mig att
tala om politik. Det är väl att förf. är en
man, hvars auktoritet är svår att misstänka;
ty han berättar vidunderliga ting. Jag sätter
min heder i pant för att hafva sett och ännu
mera hört knappt trovärdiga saker. Redan
i Rom hade jag fått anledning förmoda att
föga var för mig att lära i Neapel. Nå väl,
jag började fundera på huru jag skulle kunna
nyttigt tillbringa ett par månader i staden.
Då jag härom ville rådgöra med en af de
professorer till hvilka jag var rekommenderad,
då jag började fråga om universitetet, så fick
jag till en början blott ett sorgligt småleende
till svar. Snart fick jag dock veta huru det
stod till, och det bedröfliga tillståndet är i
få ord, att jesuiterna hafva allmänna under-
visningen, den lägre som den högre, i sin
hand. Derom har Gladstone ej talat, oaktadt
det är en för systemets fullständiga genom-
förning ganska viktig punkt. Han har blott
nämnt nägra ord om elementarundervisningens
fromma och oskyldiga natur och om de po-
litiska katekeserna. Folkundervisningen är
öfverlemnad åt naturen som förr. Det åter-
står att nämna något om den högre under-
visningen, och om det sätt man använder emot
vetenskapernas farliga inflytande. Man igen-
finner här samma nedriga och bedrägliga mo-
ral som genomgår alla det svarta partiets hand-