des denna underrättelse till Mobile med tele-
grafen. De Conninck tillade, att en sådan
affär skulle för ej så långt tillbaka hafva med-
tagit minst sex månader.
Då man med de här vidrörde förhållanden
jemför ställningen hos oss sjelfva, torde det
blifva klart att vi allt för litet följa med vår
tid. Åtminstone synes det som vi ej på länge
behöfde frukta för något öfverflöd på hopade
kapitaler i följd af skyndsamhet i affärer; ty
långsamheten och trögheten synas vara så
fastvuxzna vid oss, att då fråga är att minska
något på detta onda genom anläggandet af
en jernväg, som skulle blifva af ett högst
välgörande inflytande på utvecklingen af vår
ekonomiska ställning, bedrifva vi denna sak
med den lojhet, att man verkligen kan börja
betvifla. att en sådan väg häri riket kan komma
till stånd.
I hela den öfriga civiliserade verlden har
man lärt sig att tid är pengar och att då man
besparar tid, hopsparar man kapitaler. Denna
lära synes oss en obegriplig gåta. Tvärtom
slösa vi utan betänkande med tiden, bloit vi
kunna i stället gömma en slant i fickan. Att
vi derpå förlora en stor summa, rör oss icke
det minsta.
Derföre komma vi oss ej före med att för-
bättra våra kommunikationsanstalter, och hvad
penningecirkulationen vidkommer, så laga vi
så, att stagnation ovilkorligen skall finnas
bland våra kontanta kapitaler, ehuruväl denna
stagnation icke såsom i Frankrike ?ranledes
af brist på affärer, utan tvärtom uppehålles i
trots af affärernas ständiga rop på pengar.
Att genom ett ordnadt penningväsen på-
skynda och underlätta cirkulationen inom ri-
ket, föra pengarne från de ställen der de äro
overksamma till dem der de kunna göra nytta,
sysselsätter icke vår uppfinningsförmåga. Också
är deras färd med skjutskärrorna ganska säf-
lig, och deras hvila på depositionsräkningarne
i rikets ständers bank och i statens kassor är
en verklig stagnnation.
Att under nuvarande konservativa minister
erhålla någon egentlig förbättring i våra finan-
ciela förhållanden är dock icke att hoppas.
och det sätt hvarpå frågan om filialbankerna
redan blifvit behandlad lemnar icke heller
några goda utsigter. Våra konservätiva känna
i allmänhet icke någon annan bot för finan-
ciela svårigheter än det s. k. strypsystemet,
och, att döma efter åtskilliga tecken, är det
just detta system, som äfven för närvarande
är i gunsten.
a