England. Grefve Malmesbury försäkrade att
ingen kunde mer än regeringen nitälska för
bibehållandet af denna rätt, oeh att hon, i fall
något steg gjordes i omvänd riktning, skulle
vara den första att med de gamla baronerna
utropa: Nolumus leges Anglize mutario (Vi
tåla ingen förändring i Englands lagar.)
FYI underhuset samma dag tillkännagaf inri-
kesministern mr Walpole, under mycken mun-
terhet å-husets sida, att han ämnade återtaga
sin bill, hvari han föreslår rösträtt till parla-
mentsledamot åt alla, som i 2 år tjent i den
nya milisen, — Skattkammarkanslern förkla-
rade, att regeringen stode i begrepp att med
huset Rothschild afsluta en öfverenskommelse
om värdering och utsmältning af guld, och
att han vid budgetens framläggande skulle
blifva i tillfälle att förklara regeringens åsig-
ter i afseende på inkomstskatten. Mr Osborn
inledde på nytt talet om den osäkerhet, som
herrskade om ministrarnes afsigter. Man
visste ej hvad mr DIsraeli menade med de
åtgärder, som han förklarade måste vidtagas in-
nan parlamentet kunde upplösas. Akerbruks-,
handels- och näringsintressena ledo under en
sådan osäkerhet om regeringens afsigter; i-
synnerhet ledo förpaktarne. Premierministerns
förfarande liknade mer den ena parten i en
tuppfäktning än i en ärlig riddarstrid. Frå-
gar oppositionen om regeringens beteende,
ropa ministrarne straxt på upproriska agita-
tioner. Detta förfarande tjenade på intet vis
att skaffa dem förtroende i landet. Både den-
ne talare och mr Roebuck, som uppträdde ef-
ter honom, erinrade huru medlemmarne af den
närvarande ministåren på sin tid med spott och
hån förföljde sir Robert Peel, när han ändra-
de åsigter i handelspolitiken. Det vore der-
före ej mer än billigt att de nu förklarade
sina egna åsigter. Lord J. Russell uppfor-
drade att genom votering i huset bringa till
afgörande, hvilka åsigter vore i majoriteten.
Emellertid förde denna nya interpellation
icke till något resultat. DIsraeli hade under
diskussionen aflägsnat sig och lemnat åt lord
Mannon att försvara regeringens förbehållsam-
het så godt han kunde. Också förföll dis-
kussionen, då lord J. Russell och de öfriga
oppositionens -ledare höllo sig på afstånd från
striden. Mr Hume yrkade på afsändande af
en kunglig kommission till undersökning om
orsakerna till upproret på Cephalonia 1849,
och den allmänna obelåtenhet, som bland Jo-
niska öarnes befolkning rådde med öfver-
kommissarien sir H. Wards åtgärder. En
längre diskussion uppstod öfver regeringens
anspråk på en bevillning af 400,000 , till
betäckande af kostnaderna för kafterkriget,
hvilken slutligen beviljades, och derefter blef
billen, till förekommande af korruption, vid
parlamentsvalen antagen af husets general-
kommitte.
Dagen derpå, den 6, hölls i öfverhuset en-
dast en kort session: Lord Stanley (of Al-
dermy) meddelade något om den redan un-
der sista kabinettet afslutade handelstraktaten
med Belgien och tillade, att ehuru den ännu
icke var ratificerad, England dock genom en
separattraktat vore försäkradt om alla de för-
delar som den tillerkände det I underhuset
bekräftade mr DIsraeli den redan meddelade
uppgiften, att Frankrike och England gemen-
samt gått i författning om vidtagandet af så-
dana mått och steg, som voro af nöden till
återställandet af lugnet i Platastaterna, och
att två krigsskepp med ombud från båda län-
derna afgått till mynningen af Platafloden.
Båda husen ajournerade sig till måndagen
den 19 April.
En af de största frihandelsdemonstrationer
egde den 3 dennes rum i Liverpool i the
Amphitheatren. Mötet var så besökt att 10,000
menniskor måste återvända från byggnaden
utan att kunna komma in, och det beslöts
enstämmigt att använda alla möjliga medell
för att bereda seger åt frihandelssaken och åt
de kandidater af frihandelspartiet, mr Cardwell
och J. Ewart, som anmält sig till de förestå-
ende parlamentsvalen.
En annan högst vigtig frihandelsförsamling
hölls dagen förut i Glasgow under lord Proor-
stens presidium. Den största möjliga utvidgning
i valrätten erkändes såsom grundvilkoret för sy-
stemets befästande, och en förklaring afgafs,;
att ett protektionist-kabinetts förblifvande vid
styret hotade frid och god ordning i samhäl-l
let. Intet under att ministerens tidning Mor-li
ning Herald förklarar, att billigt pris på brödå
intet annat innebär än demokrati och att i fri-
handelsmännens mun ordet framskridande in-,
genting annat betyder än omstörtandet af allal;
skrankor mellan okunnig fräckhet (folkets fräck-
het för att icke vilja hungra för att öka aristo-
kratiens inkomster med några millioner) ochl:
myndigheten (den rika landtadeln, som ej
gerna ser sina inkomster förminskade).
De sista underrättelserna från Sidney äro af
den 18 December. Guld ankommer dagligen
i växande massa och den beräknade exporten
har stigit, från 1 till 3 millioner om året.
Minorna äro outtömliga och arbetet i desam-
ma är förbundet med mindre svårighet än
man tänkte sig i början. Sidney Morning
Herald af den 18 Dec. citerar ett ställe ur
en Melbourne-tidning, enligt hvilket hela berg-
sträckan mellan Sidney och Victoria, som
man känner under namn af Snowy Mountains,
är ett enda stort guldfält af 200 eng. mils
utsträckning.
Från Kapstaden gå underrättelserna till och
med den 3 och från Grahms Town t. o. m.
den 10 Mars. Från King Williams Town
erfar man de stridskrafters rörelser, som blif-
vit utsända för att storma Amatola och förstöra
kaffrernas skördar. Fredsunderhandlingarne,
vid hvilka sir Harry Smith fordrar kapitula-
tion på nåd och onåd, hafva ännu icke fört
till något resultat. Sir Harry tycks endast
vänta på sin efterträdare general Cuthcarts
ankomst, för att eftertryckligen fortsätta ope-
rationen. Trupp-transportskeppet Birkenhead
hade totalt förolyckats i grannskapet af Simons
Bay, hvarvid sannolikt icke mindre än 446
personer omkommit, deribland skeppets befäl-
hafvare, kommendör Salmon och många högre
Hu pu-—-— -—. — NN
FA mm - -— vå MS