tut, hvars rykte sedan spridt sig omkring verlden, och sedar, den allmänna freden i Europa 1815 tillåtit hågens riktande åt industrien, gjorde andtbruket ej allenäst stora, förut oerhörda framsteg, utan man kom alltmera till insigt åeraf, att det kunde och borde byggas på getenskaplig grund. Afven i Sverige väcktes hågen för ett rationelt landtbruk, och med detsamma tanken på landtbruksläroverk. Inrättandet af dylika anstalter i Sverige blef föremål för åtskilliga från trycket utgifna skrifter, och landtbruksakademien utsatte ett pris för den bästa plan till ett svenskt landtbruksinstitut, hvilket hon äfven fick tillfälle att utdela; men verkställigheten. mötte stora, ja för den tiden nästan oöfvervinnerliga svårigheter. Det var en elev af den store Thaer, hr Nonnen, som med lika mycket mod som sjelfförsakelse — ty han var icke blind för de stora svårigheter hvar-! med ett sådant företag var förenadt — beslöt att sätta det i verket såsom en privatinrättning, om han kunde erhålla statens understöd. Detta beviljades, och beredde möjligheten at det redan förut började läroverkets fortgång. Alla menskliga inrättningar hafva sina brister, och hvarken Degeberg eller våra andra landtbruksläroverk kunna utgöra något undantag från denna allmänna regel; men det oaktadt har detta institut utöfvat ett så välgörande inflytande på hela Sveriges landtbruk, att det icke är möjligt att tillkännagifva dess upphörande, utan en smärtsam känsla, och wi måste fråga: hvilka äro de orsaker, som Föranlåtit hr Nonnen att upphöra med sittinstitut? Uti den ingifna uppsägelseskriften anför hr Nonnen endast sin önskan att efter mångårigt träget arbete komma i en lugnare verkningskrets; men vi hafva hört att svårigheten att kunna tillfredsställa så qvalificerade lärare i fera af undervisningens grenar, som vid ett högre landtbrukslöroverk erfordras, och sålunda fästa dem vid inrättningen, äfven skall hafva i betydlig mån inverkat på hr Nonnens beslut. Detta är också det största hindret både för nya skolors ändamålsenliga organisation och de redan förhanden varandes fortgång. Först nu har, genom tvenne nya lärostolars inrättande vid Upsala akademi, en möjlighet blifvit beredd att vid universitetet förvärfva de kunskaper, hvilka, ehuru de icke ensamt konstituera en skicklig landtbrukslärare (lika litet som tillämpad kemi, fysiologi, botanik m. m. kollektift tagna kunna kallasjö landtbruk) dock utgöra en nödvändig del afl hans underbyggnad; men det torde ej varal för mycket sagdt, om man antager att ett tio-! tal af år torde erfordras innan dessa åtgärderl! kunna bära frukt, och vi hafva ännu ej settlf Landtbruksakademien vara i tillfälle att, en-Js ligt erhållen auktorisation, föreslå någon agri-! kultur-kemist för att gå landets jordbrukarels tillhanda, ehuru lönen ligger och väntar, omls blott en fullt qvalificerad person anmäler sig. Emellertid har hr Nonnen — orsakerna må vara hvilka som helst — uppsagt institutet, dock med tillkännagifvande att ban på vissa vilkor är benägen att låta den lägre landtbruksskolan fortgå i samma skala (24 friplatser) som hittills. Det vore i vår tanka önskvärdt, om på detta sätt åtminstone en del af inrättningen bibehölles i verksamhet. Landtbruksakademiens förvaltningskommitte har hos Kongl. Maj:t anmält hr Nonnens uppsägning, och vi tro oss böra meddela slutetP af denna anmälan. Det lyder sålunda: i Vid denna underd. anmälan om upphörandet, efter 19 ärs verksamhet, af Sveriges äldsta landtbruks-)S institut, har kommitten ej kunnat undgå att i minnet äterkalla detta läroverks uppkomst och verksam. het, samt dess föreständares oafbrutna bemödanden för dess fullkomnande. Det grundlades, såsom bekant är, är 1833. Sedan, under de näst förutgående ären, behofvet af un-ö dervisningsanstalter för landtbruket allt mera gjortsigd gällande; vägade en enskild person, possessionaten sj Nonnen på Degeberg, sjelf elef af den vidtberömde f Thaer, att, i början enskildt, men sedermera med statens understöd, organisera ett sjörre landtbruksläroverk. Ändamålet var stort och för ländet af oberäknelig vigt, banan ny och ofö sökt, erfarenhet ännulg icke vunnen och en stor ihärdighet nödvändig om, midt ibland alla de hinder som voro att förutse och hvilka ej heller uteblefvo, mälet skulle vinnas: Att detta dock, ätminstone till en icke obetydlig grad, lyckats, är för allmänt kändt för att behöfva!) vidlyftigt omordas. Den öfverallt vaknade hägen att3 pve grandlig kunskap i landfbruket, inrättan-la re anu ett landt uksinstitut och 10 lägre landt-ta —-—.oskoIor (Degeberg icke inberäknadt) samt dessalat läroanstalters. närvarande otillräcklighet att emottagal pg, alla dem som der söka inträde, vittna om framsteg i se denna väg, hvilka, om de än hafva sin orsak i en mängd samverkande krafter och säledes icke kunnast uteslutande tillskrifvas någon särskild person eller in-sq rättning, dock hänvisa på ifrägavarande läroanstalt,lphi säsom en af de dertill verkande orsakerna. rv Förvaltningskommitteen kan för sin del gifva föN reständaren Nonnen det välförtjenta vitsord, att han, lifvad af varmt nit för inrättningen och dess ändamål, hvarken skytt uppoffring af tid eller beqvämlig-le) het för att fullkomna den förra och derigenom vinnalS det sednare, och kommitteen tillåter sig derföre uttrycka den öfvertygelsen, att denne icke inom SveriS ges landamären födde man gjort sig väl förtjent af d det nya, numera för honom och oss gemensamma få7 derneslandet, samt af de flera bevis på nädigt välbe-ls hag, hvilka Eders Kongl. Maj:t låtit honom veder-sj faras.p ; se AR v Så långt förvaltningskommittens anmälan.k — Vi sluta med den önskan att, till frommalg för fäderneslandets modernäring, de landt-o bruksläroverk, hvilka nu fortgå på den väglo som först bröts af Degeberg, måtte, relativt till de tillgångar som blifvit ställda till deras disposition, samt de vida gynnsammare för-!.. hållanden under hvilka de börjat sin bana, hafva efter lika lång verksamhet uträttat lika mycket, som Degeberg med sina jemnförelsevis små tillgångar åstadkommit. Sveriges landtbruk skulle då, efter ytterligare ett par tiotal af år, förete ett helt annat utseende än k då det första institutet anlades. ri mn eten f Korrespondens-artikel. f (Från en tillfällig korrespondent.) 8 Pisa den 28 Mars 1852. Ib