STOCKHOLM, den 15 April Svenska Tidningen, som tyckes hafva för afsigt att företrädesvis skydda två af statsdepartementerna, nemligen finansoch ecklesiastikärendenas, från alla obehöriga agitationer, innehåller i sitt sista nummer icke mindre än tre artiklar om religionsfriheten, hvaraf två insända, För den tredje har rum blifvit begärdt. I den första lägges mycken vigt derpå, att staten och kyrkan skall väl se till att det är något verkligt godt, som de okallade lärarne utbjuda åt sina åhörare, innan de tillåta dem fritt och obehindradt få hushålla med andras samvetsfrid och andliga upplysning, efter behag och godtycke, äfvensom en antydning gifves, att den husliga andakten inom familjerna endast må tillåtas, så länge man vet, att den väl och rigtigt utöfvas. Vi önska att den nya ecklesiastikministerns, utan tvifvel stora uppfinningsförmåga må förslå att i detta fall uttänka de behöfliga kontrollerna som i sådant fall äfven för ordinerade prestmän (vi pjainns om Almqvist) torde vara lika påkalade af behofvet. I andra uppsatsen framhålles den omständigheten, att Luther, hvars tankar i afseende på statskyrkans olämplighet vi en gång anfört, med uttryckligt tillkännagifvande att vi ej gingo så långt som han, och för ingen del yrka på statskyrkans afskaffande, under sednare åren ändrat öfvertygelse och skarpt uttalat sig emot sektväsendet. I detta fall bedja vi att få hänvisa insänd -2a till ett på svenska ofördröjligen utkomruude arbete af Rudelbach, om den evangeliska kyrkoförfattningens ursprung, hvari denna fråga bättre utredes än vi skulle kunna göra det. Möjligen torde vi också få tillfälle att meddela en skrift af den store reformatorn från hans sista dagar, hvari han uttrycker sin ånger öfver att en gång hafva gifvit efter för furstarnes tillvällande af makten i andliga ting. Iafseende på den tredje bedja vi blott få erinra att det af apostlarne inrättade läroembetet, hvarom ingen läsare af N. T. gerna kan vara i okunnighet, hade särdeles ringa likhet med det statskyrkliga presterskapet, och dess anda synes oss långt mera öfverensstämma med det laiska läroembetet inom den fria skottska kyrkan, som är så illa anskrifven hos våra ortodoxa prelatvänner, NN skeneemee