seendet, när vi blefvo litet högröstade och muntra, tillropade oss silence, ou Ponsvous fera punir,, sö var detta temligen naturligt, då mannen förmodligen är nödsakad att tid efter annan täga sin tillflykt till dylika hotelser emot den folkklass, med hvilken han naturligtvis umgäs. Då jag jemför denna händelse med värt äfventyr i Andalusien (se Fedrelandet 1850, N:o 300) måste jag i sanning tillstå, ätt de båda äro exempel på näfrättens mest vidsträckta, mest tygellösa utöfning, men det är äfven den enda punkt, hvari de likna hvarandra, och af denna anstrykning af en vild romantik, som den första hade, bar denna sednare :j sanning -intet-spär. Medan det der var :den af sam: hället utstötta. och förtrampade,.-som använde .den starkares rätt; var det här. de som skulle-beskydda samhället, som utöfvade väldsgerningen: Emellertid — jag är lika så glad öfver att hafva upplefvat den, som öfver att den är öfverständen. Jag sänder dig detta säväl som de andra brefven i samma omslag utan underskrift, då det icke är osannolikt, att de blifva anhällna och öppnade, och som vi ännu befinna oss i en slags tvungen ställning då vi blott äro lössläppte -på ministerns borgen och alla vära papper ännu befinna sig i polisens händer. Sä snart jag kan få dem, lemnar jag Paris och. med detsamma Frankrike. Till Redaktionen af Aftonbladet! Som tidningen Folkets Röst för sistl. lördag haft ätskilligt att förmäla om de medel, hvarigenom ett ifrågasatt beslag å bränneriredskapen vid SkäEdeby egendom i Färentuna härad och Stockholms län blifvit nedlagdt, sä anhäller jag om plats i Aftonbladet för följande faktiska upplysningar. Vid Edeby erlades under sistl. är skatt för en bränvinspanna om 55 kannor med änga. På de secknevis upprättade förteckningar, som häradsskrifvaren efter sednaste mantalsskrifningen i början af December mänad 1851 meddelade för att i sockenstugorna ansläs, fanns för Edeby upptagen en panna om endast 32 kannor i 4:de klassen med ånga. Det var naturligt att den betydliga nedsättningen i kannerymden skulle väcka min uppmärksamhet, hvarföre jag, min pligt likmätigt, inställde mig vid Edeby för att utröna huru stor den begagnade pannerymden var. Jag. fann då, att pannan, som var af den uppgifne klassen, innehöll 34 k:or. På min förfrägan om anledningen härtill, erhöll jag det svar, att som den nya pannan icke var färdig då mantalsskrifningen skedde, pannerymden. dervid endast kunnat. reservationsvis uppgifvas; men.att, sedan nya pannan blifvit stämplad och befunnits: utgöra 34 k:or, stämpel-attesten blifvit, innan: bränvinstillverkningen den 3 Januari började, till häradsskrifvaren aflemnad. Då jag likväl ansäg nödigt att härom öfvertyga mig, förklarade jag att bränneriet tills vidare icke fick lrifvas, och lät, i.närvaro af nämndeoch fjerdingsman, försegla redskapen, hvarefter jag genast hos häradsskrifvaren :sökte upplysning om -förhällandet och erhöll bekräftelse på berörde uppgifter och att vamnan, på grund af detaflemnade stämplingsbevisetrerkligen var i mantalslängden upptagen till 34 k:or. Vid sädant förhällande ansåg jag mig icke ega näson anledning till ätals anställande, utan beordrade länsmannen att, i fjerdingsmannens närvaro, bryta den verkställde förseglingen. Det ena skedde således lika oftentligt som-det andra. Det möte Folkets Röst uppgifver hafva egt-rum emellan en delegare i Edeby och Skä Sockens fattigvärdsstyrelse är, efter hvad jag bestämdt vet, en fullkomlig dikt. Dereniot har, sedan Folkets Röst og hand om saken, fattigvärdsstyrelsen : hos mig framställt anspråk på beslagare medel, hyartill den, 1ä beslaget icke blifvit fullföljdt, saknar all befogenhet. De uti artikeln i öfrigt emot mig rigtade ärekränkande beskyllningar äro af den beskaftenhet, att jag anser dem ej ens värda ett svar från min sida. Lofö den-13 April 1852. J. D. Orstadius. tf. kronofogde.