seendet, när vi blefvo litet högröstade och muntra,
tillropade oss silence, ou Ponsvous fera punir,, sö
var detta temligen naturligt, då mannen förmodligen
är nödsakad att tid efter annan täga sin tillflykt till
dylika hotelser emot den folkklass, med hvilken han
naturligtvis umgäs.
Då jag jemför denna händelse med värt äfventyr
i Andalusien (se Fedrelandet 1850, N:o 300) måste
jag i sanning tillstå, ätt de båda äro exempel på
näfrättens mest vidsträckta, mest tygellösa utöfning,
men det är äfven den enda punkt, hvari de likna
hvarandra, och af denna anstrykning af en vild ro-
mantik, som den första hade, bar denna sednare :j
sanning -intet-spär. Medan det der var :den af sam:
hället utstötta. och förtrampade,.-som använde .den
starkares rätt; var det här. de som skulle-beskydda
samhället, som utöfvade väldsgerningen: Emellertid
— jag är lika så glad öfver att hafva upplefvat den,
som öfver att den är öfverständen.
Jag sänder dig detta säväl som de andra brefven
i samma omslag utan underskrift, då det icke är
osannolikt, att de blifva anhällna och öppnade, och
som vi ännu befinna oss i en slags tvungen ställning
då vi blott äro lössläppte -på ministerns borgen och
alla vära papper ännu befinna sig i polisens händer.
Sä snart jag kan få dem, lemnar jag Paris och. med
detsamma Frankrike.
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Som tidningen Folkets Röst för sistl. lördag
haft ätskilligt att förmäla om de medel, hvarigenom
ett ifrågasatt beslag å bränneriredskapen vid Skä-
Edeby egendom i Färentuna härad och Stockholms
län blifvit nedlagdt, sä anhäller jag om plats i Afton-
bladet för följande faktiska upplysningar.
Vid Edeby erlades under sistl. är skatt för en
bränvinspanna om 55 kannor med änga. På de
secknevis upprättade förteckningar, som häradsskrifva-
ren efter sednaste mantalsskrifningen i början af
December mänad 1851 meddelade för att i socken-
stugorna ansläs, fanns för Edeby upptagen en panna
om endast 32 kannor i 4:de klassen med ånga. Det
var naturligt att den betydliga nedsättningen i kanne-
rymden skulle väcka min uppmärksamhet, hvarföre
jag, min pligt likmätigt, inställde mig vid Edeby för
att utröna huru stor den begagnade pannerymden
var. Jag. fann då, att pannan, som var af den upp-
gifne klassen, innehöll 34 k:or. På min förfrägan
om anledningen härtill, erhöll jag det svar, att som
den nya pannan icke var färdig då mantalsskrifnin-
gen skedde, pannerymden. dervid endast kunnat. re-
servationsvis uppgifvas; men.att, sedan nya pannan
blifvit stämplad och befunnits: utgöra 34 k:or, stäm-
pel-attesten blifvit, innan: bränvinstillverkningen den
3 Januari började, till häradsskrifvaren aflemnad.
Då jag likväl ansäg nödigt att härom öfvertyga mig,
förklarade jag att bränneriet tills vidare icke fick
lrifvas, och lät, i.närvaro af nämnde- och fjerdings-
man, försegla redskapen, hvarefter jag genast hos
häradsskrifvaren :sökte upplysning om -förhällandet
och erhöll bekräftelse på berörde uppgifter och att
vamnan, på grund af detaflemnade stämplingsbeviset-
rerkligen var i mantalslängden upptagen till 34 k:or.
Vid sädant förhällande ansåg jag mig icke ega nä-
son anledning till ätals anställande, utan beordrade
länsmannen att, i fjerdingsmannens närvaro, bryta
den - verkställde förseglingen. Det ena skedde såle-
des lika oftentligt som-det andra.
Det möte Folkets Röst uppgifver hafva egt-rum
emellan en delegare i Edeby och Skä Sockens fattig-
värdsstyrelse är, efter hvad jag bestämdt vet, en
fullkomlig dikt. Dereniot har, sedan Folkets Röst
og hand om saken, fattigvärdsstyrelsen : hos mig
framställt anspråk på beslagare medel, hyartill den,
1ä beslaget icke blifvit fullföljdt, saknar all befogen-
het.
De uti artikeln i öfrigt emot mig rigtade ärekrän-
kande beskyllningar äro af den beskaftenhet, att jag
anser dem ej ens värda ett svar från min sida.
Lofö den-13 April 1852.
J. D. Orstadius.
tf. kronofogde.