nämnde var naturligtvis helt förundrad öfver att finna
oss på ett dylikt ställe, lofvade att göra allt möjligt
för vår befrielse, men fruk:ade dock, att det skulle
draga ut till följande dagen, emedan undersökningen
mäste gå sin jemna gång. Då vi beklagade oss öfver
behandlingen och beskrefvo vär vistelseort, begärde han
af fängelsedirektören oförtöfvadt andra rum för oss,
eller ätminstone att icke läta oss vara tillsämman
med des malfaiteurs,. Denne kunde dock-icke göra
nägot för ögonblicket, emedan alla rum voro upp-
tigna, men lofvade att se till hvad han kunde göra
sednare. Då vi äter voro uppkomna, blefvo sven-
skarne: och norrmännen .nedkallade till deras mini-
ster, och det är säkert dessa herrars samt baron De-
longs förenade -bemödanden, som vi hafva att tacka
för att vi fätt tillätelse att lägga oss i vära egna
sängar i afton. Grefve Moltke hade ännu icke er-
hällit vårt, bref, utsn erfarit händelsen på en annan
väg. En härvarande dansk, br Hess, var samma afton
på kaffeet, men hade såsom en -vän af värden på
dennes borgen - fätt lof att gå. Han hade stannat
utanföre, -der naturligtvis :en mängd menniskor voro
församlade, till -dess han hade sett hvart vi blefvo
förda, hvarpå ban följande morgon gick till konsuln
för att berätta honom hvad som skett, men träffade
honom icke hemma. Derefter begaf han sig till mi-
nisterns hotell, der han, emedan det var sä tidigt,
vände sig till legationssekreteraren, men dä denne
förklarade att han kunde ingenting göra, och dess-
utom .icke kände något till de herrar, .som voro -ar-
resterade, lät han anmäla sig hos excellensen. , I
samma ögonblick ankom baron Delong dit. Grefven
nedkom straxt derpå och hörde med stor förundran
hvad som skett. Hans excellens lät straxt spänna
för, begaf sig till den svenske ministern och med ho-
nom till prefekten och oss. Härifrän skulle de bege
sig till utrikes mifiästern, för att verka på honom.
Sednare på dagen hade Worsaae händelsevis fätt veta
det och hade äfven genast gätt till ministern och kon-
suln, men de voro redan i verksamhet för oss. Han
hade spisat tillsamman med Faber och nägra af lä-
karne, skiljdes från dem i Palais Royal, och en häf-
tig förkylning var blott skulden till att han icke gick
med på kaffeet. Grönland, som du väl känner, kom
upp för trappan, då huset redan var besatt, och skulle
just öppna dörren, för att gå in, då en fransman ut-
kom, som hade fått tillåtelse att gä, och varnade
honom, hvarpä han naturligtvis vände om. Man lät
nemligen alla komma in, men ingen ut.
De andra fångarne berättade oss åtskilligt af sina
lefnadsförhällanden. Största delen af dem hade kom-
mit från Brest, der de hade landat med ett skepp,
som skulle föra dem till Cayenne, men hade lidit
haveri på vägen och hade mäst vända om igen; an-
dra voro från Bicetre och Mazas för att förhöras eller
för att få sina dom. Nägra af dem buro ärr efter
bojorna på handlederna, andra spär efter sår som de
fatt under Decemberdagarne, men. alla hade särde-
les godt humör. Emot kl. 3 blef det äter bådadt för
att skafta (jag kan gerna kalla det sä, ty hela loka-
len med de uppslagna britsarne, som - bildade sneda
väggar, samt de länga bänkarna, liknade fullkomligt
ett ängfartygs försalong) och nu kom pi samma sätt
i samma kittel, samma skälar och samma ös-kar en
blandning fram, som visserligen icke var sä obegrip-
lig som den förra, då den, så vidt jag kunde se —
ty smak hade den alls ingen -— blott bestod af tre
olika saker, nemligen ris, svinister och vatten, men
icke destomindre var likaså oätbar. Skedar, gafflar
och knifvar, vår ens icke värdt.att tala om, lika litet
som om kött, hvilket blott gafs 2 gänger i veckan,
och det var endast nägra af de äldstainvänarne, som
hade vetat att förskaffa sig dessa vigtiga redskaper.
Längre fram på eftermiddagen blefvo ett par små
celler lediga (lill 4 af oss, hvilka P. L. Möller, Bal-
lin, Dahl och en svensk togo i besittning; sednare
ett rum till 10 svenskar och norrmän. Nägra af de
förra. fångarne voro förflyttade eller. satta i frihet;
och genom dessa utrymningar började lokalen att
blifva litet. mindre.trång, så att man hade litet mera
plats och började finna det mera trefligt. En ställde
sig upp på bänken och började -spela . danser på
friserkam, hvilken han -handterade med stor vir-
tuositet, andra dansade dertill, och vi sutto och sägo
derpå med mycken uppbyggelse, dä man på det
redan omtalade sättet började att rädbräka vära namn
nere vid ingängsdörren, och snart sägo vi oss en och
en, nedförda i en slags förhörssal, blifva inropadei
ett litet rum och jagade utgenom dörren. Vi qvar-
blöfne sägo de första försvinna genom denna, utan
att ana, hvar de blefvo af; vi kunde se, att det var
samma dörr, genom hvilken vi blefvo införda aftonen
förut, men jag vägade dock ieke. sätta något hopp
om att den. förde. till fribeten, förrän jag hade.passe-
rat den och. säg .mig i ett yttre rum ..utan. griphum:
rar,. der min--pennknif blef mig äterlemnad, och. jag
träftade Ballin, hvilken var en af de första som slapp
ut och; ehuru flera :gönger bortvisad frän -utgängen
och befalld satt sä fort som möjligt knalla sin väg,
dock ville vänta på nägra af oss. Det var ett be-
synnerligt sätt att sätta folk i frihet, det liknar all-
deles det man använder, då man kastar en menniska
på dörren. Nu voro vi alltså i frihet igen efter 23
timmars förlopp, lemnade i hast den mörka gärden
och skuddade stoftet af våra fötter. Vi gingo för att
få nägot ordentligt att äta, hvarefter vi högligen
kände behof, och jag derifrån hem för att berätta
dig hela tilldragelsen. Jag mäste, dock inhemta nä-
gra upplysningar om ett och annat vid den skedda
väldsgerningen, innan jag sänder dig detta, och jag
slutar derför för i afton.
Den 24. Vi hafva i dag gjort en visit hos danska
ministern. för att tacka honom för hans särdeles verk:
samma bistånd. Hans excellens berättade oss, ati
han med grefve Löwenbjelm strax hade äkt frän oss
till utrikesministerb, hvilken hade begifvit sig med
dem till polisministern, som -lofvade, att vi genast
skulle blifva satta i frihet. Orsaken till det nattliga
öfverfallet skall efter polisprefektens utsago till mini.
strarne hafva varit den, att man hade angifvit för
honom, att på vissa aftnar i veckan församlade sig
en societ secrete,, bestäende af Skandinaver, Ty-
skar och Ungrare, hvilken skulle vara af den mest
äfgjordt socialistiska tendens, på ,CaferDanemare,.
Kommissarierne hade order att i den andra väningen
arrestera alla, i första väningen de fremmande, samt
der nere, hvilka de funno för godt, en befallning som
äfven utfördes mycket noggrant. Först i dag på mor-
gönen hafva två qvarhällna danskar, P. L. Möller
och Saxtorph, sluppit lösa genom konsulns verksam-
het. De. hade blifvit glömda; emedan man för deras
namns skull förmodligen ansett dem för tyskar. Alla
de öfriga, säväl tyskar som ungrare, blefvo frigifna
samma-dag, och det har sälunds visat sig, satt-allt-
samman blott var en ihopspunnen lögnaktig angil-
velse af en eller annan af dessa hemlighetsfulla vä-
senden, som gä omkring under namn af mouchärds.
På detta sätt sämlar man sina studier och sitt mate
rial, för att komponera inbillade konspirationer och
komplotter för att hälla folket: i fruktan för socialis-
men — det är nödvändigt för en:sädan regeriog som
denna. Tidningarne utmäla rfaturligtvis saken på det
förfärligaste: Le droit (Journal des tribunauz) be-
rättar, att man i en sal funnit, kring ett bord be-
klädt med grön duk, omkring, 60 personer församlade;
en talare blef just afbruten, då polisen inträdde och
en stenograf satt vid bans sida för att uppteckna före-
draget. En annan tidning berättar, att det var en
afdelning af den. bekante Marrs anbängare, och att
man hade funnit une Correspondance volumineuse
dun-havt interöts, Vapen, Krutooch andra förliga sa-
ker. - Lät dem-abvända dylika medel, om; de anse
det nödvändigt, men en-annansak. är: det, -huru de
blifva utförda — med humanitet. eller med barbari,
Detta sätt, att ställa den ibisstänkta i samma klass
som dem dömda förbrytaren, är tillräckligt bevis på
hurno litet afseende som fästes vid den enskilde. Dt
skamlösa i behandlivgen mäste naturligtvis mera till-