nämnde var naturligtvis helt förundrad öfver att finna oss på ett dylikt ställe, lofvade att göra allt möjligt för vår befrielse, men fruk:ade dock, att det skulle draga ut till följande dagen, emedan undersökningen mäste gå sin jemna gång. Då vi beklagade oss öfver behandlingen och beskrefvo vär vistelseort, begärde han af fängelsedirektören oförtöfvadt andra rum för oss, eller ätminstone att icke läta oss vara tillsämman med des malfaiteurs,. Denne kunde dock-icke göra nägot för ögonblicket, emedan alla rum voro upptigna, men lofvade att se till hvad han kunde göra sednare. Då vi äter voro uppkomna, blefvo svenskarne: och norrmännen .nedkallade till deras minister, och det är säkert dessa herrars samt baron Delongs förenade -bemödanden, som vi hafva att tacka för att vi fätt tillätelse att lägga oss i vära egna sängar i afton. Grefve Moltke hade ännu icke erhällit vårt, bref, utsn erfarit händelsen på en annan väg. En härvarande dansk, br Hess, var samma afton på kaffeet, men hade såsom en -vän af värden på dennes borgen fätt lof att gå. Han hade stannat utanföre, -der naturligtvis :en mängd menniskor voro församlade, till -dess han hade sett hvart vi blefvo förda, hvarpå ban följande morgon gick till konsuln för att berätta honom hvad som skett, men träffade honom icke hemma. Derefter begaf han sig till ministerns hotell, der han, emedan det var sä tidigt, vände sig till legationssekreteraren, men dä denne förklarade att han kunde ingenting göra, och dessutom .icke kände något till de herrar, .som voro -arresterade, lät han anmäla sig hos excellensen. , I samma ögonblick ankom baron Delong dit. Grefven nedkom straxt derpå och hörde med stor förundran hvad som skett. Hans excellens lät straxt spänna för, begaf sig till den svenske ministern och med honom till prefekten och oss. Härifrän skulle de bege sig till utrikes mifiästern, för att verka på honom. Sednare på dagen hade Worsaae händelsevis fätt veta det och hade äfven genast gätt till ministern och konsuln, men de voro redan i verksamhet för oss. Han hade spisat tillsamman med Faber och nägra af läkarne, skiljdes från dem i Palais Royal, och en häftig förkylning var blott skulden till att han icke gick med på kaffeet. Grönland, som du väl känner, kom upp för trappan, då huset redan var besatt, och skulle just öppna dörren, för att gå in, då en fransman utkom, som hade fått tillåtelse att gä, och varnade honom, hvarpä han naturligtvis vände om. Man lät nemligen alla komma in, men ingen ut. De andra fångarne berättade oss åtskilligt af sina lefnadsförhällanden. Största delen af dem hade kommit från Brest, der de hade landat med ett skepp, som skulle föra dem till Cayenne, men hade lidit haveri på vägen och hade mäst vända om igen; andra voro från Bicetre och Mazas för att förhöras eller för att få sina dom. Nägra af dem buro ärr efter bojorna på handlederna, andra spär efter sår som de fatt under Decemberdagarne, men. alla hade särdeles godt humör. Emot kl. 3 blef det äter bådadt för att skafta (jag kan gerna kalla det sä, ty hela lokalen med de uppslagna britsarne, som bildade sneda väggar, samt de länga bänkarna, liknade fullkomligt ett ängfartygs försalong) och nu kom pi samma sätt i samma kittel, samma skälar och samma ös-kar en blandning fram, som visserligen icke var sä obegriplig som den förra, då den, så vidt jag kunde se — ty smak hade den alls ingen -— blott bestod af tre olika saker, nemligen ris, svinister och vatten, men icke destomindre var likaså oätbar. Skedar, gafflar och knifvar, vår ens icke värdt.att tala om, lika litet som om kött, hvilket blott gafs 2 gänger i veckan, och det var endast nägra af de äldstainvänarne, som hade vetat att förskaffa sig dessa vigtiga redskaper. Längre fram på eftermiddagen blefvo ett par små celler lediga (lill 4 af oss, hvilka P. L. Möller, Ballin, Dahl och en svensk togo i besittning; sednare ett rum till 10 svenskar och norrmän. Nägra af de förra. fångarne voro förflyttade eller. satta i frihet; och genom dessa utrymningar började lokalen att blifva litet. mindre.trång, så att man hade litet mera plats och började finna det mera trefligt. En ställde sig upp på bänken och började -spela . danser på friserkam, hvilken han -handterade med stor virtuositet, andra dansade dertill, och vi sutto och sägo derpå med mycken uppbyggelse, dä man på det redan omtalade sättet började att rädbräka vära namn nere vid ingängsdörren, och snart sägo vi oss en och en, nedförda i en slags förhörssal, blifva inropadei ett litet rum och jagade utgenom dörren. Vi qvarblöfne sägo de första försvinna genom denna, utan att ana, hvar de blefvo af; vi kunde se, att det var samma dörr, genom hvilken vi blefvo införda aftonen förut, men jag vägade dock ieke. sätta något hopp om att den. förde. till fribeten, förrän jag hade.passerat den och. säg .mig i ett yttre rum ..utan. griphum: rar,. der min--pennknif blef mig äterlemnad, och. jag träftade Ballin, hvilken var en af de första som slapp ut och; ehuru flera :gönger bortvisad frän -utgängen och befalld satt sä fort som möjligt knalla sin väg, dock ville vänta på nägra af oss. Det var ett besynnerligt sätt att sätta folk i frihet, det liknar alldeles det man använder, då man kastar en menniska på dörren. Nu voro vi alltså i frihet igen efter 23 timmars förlopp, lemnade i hast den mörka gärden och skuddade stoftet af våra fötter. Vi gingo för att få nägot ordentligt att äta, hvarefter vi högligen kände behof, och jag derifrån hem för att berätta dig hela tilldragelsen. Jag mäste, dock inhemta nägra upplysningar om ett och annat vid den skedda väldsgerningen, innan jag sänder dig detta, och jag slutar derför för i afton. Den 24. Vi hafva i dag gjort en visit hos danska ministern. för att tacka honom för hans särdeles verk: samma bistånd. Hans excellens berättade oss, ati han med grefve Löwenbjelm strax hade äkt frän oss till utrikesministerb, hvilken hade begifvit sig med dem till polisministern, som -lofvade, att vi genast skulle blifva satta i frihet. Orsaken till det nattliga öfverfallet skall efter polisprefektens utsago till mini. strarne hafva varit den, att man hade angifvit för honom, att på vissa aftnar i veckan församlade sig en societ secrete,, bestäende af Skandinaver, Tyskar och Ungrare, hvilken skulle vara af den mest äfgjordt socialistiska tendens, på ,CaferDanemare,. Kommissarierne hade order att i den andra väningen arrestera alla, i första väningen de fremmande, samt der nere, hvilka de funno för godt, en befallning som äfven utfördes mycket noggrant. Först i dag på morgönen hafva två qvarhällna danskar, P. L. Möller och Saxtorph, sluppit lösa genom konsulns verksamhet. De. hade blifvit glömda; emedan man för deras namns skull förmodligen ansett dem för tyskar. Alla de öfriga, säväl tyskar som ungrare, blefvo frigifna samma-dag, och det har sälunds visat sig, satt-alltsamman blott var en ihopspunnen lögnaktig angilvelse af en eller annan af dessa hemlighetsfulla väsenden, som gä omkring under namn af mouchärds. På detta sätt sämlar man sina studier och sitt mate rial, för att komponera inbillade konspirationer och komplotter för att hälla folket: i fruktan för socialismen — det är nödvändigt för en:sädan regeriog som denna. Tidningarne utmäla rfaturligtvis saken på det förfärligaste: Le droit (Journal des tribunauz) berättar, att man i en sal funnit, kring ett bord beklädt med grön duk, omkring, 60 personer församlade; en talare blef just afbruten, då polisen inträdde och en stenograf satt vid bans sida för att uppteckna föredraget. En annan tidning berättar, att det var en afdelning af den. bekante Marrs anbängare, och att man hade funnit une Correspondance volumineuse dun-havt interöts, Vapen, Krutooch andra förliga saker. Lät dem-abvända dylika medel, om; de anse det nödvändigt, men en-annansak. är: det, -huru de blifva utförda — med humanitet. eller med barbari, Detta sätt, att ställa den ibisstänkta i samma klass som dem dömda förbrytaren, är tillräckligt bevis på hurno litet afseende som fästes vid den enskilde. Dt skamlösa i behandlivgen mäste naturligtvis mera till