förstånd. J, mina herrar, skolen bjelpa mig att betrygga, att utsträcka, att förbättra det. Jag skall läta för senaten och lagstiftande kären göra en framställning om repablikens ställning. De skola deraf se, att förtroendet öfverallt blifvit äterställdt, att arbetet öfverallt äterbörjat, och att, för första gängen efter en stor politisk omhvälfning, den allmänna förmögenheten tillväxt i stället att förminskas. Sedan fyra månader har det för min regering varit möjligt att uppmuntra mänga nyttiga företag, ait belöna mänga tjeaster, att lindra mänget lidande, till och med att förbättra flertslet bland de förnämsta embetsmännens ställning, och allt detta utan att förhöja skatterna eller göra nägon inskränkning i de behof, som äro förutsedda i budgeten, som vi äro nog lyckliga att för eder framställa såsom varande i jemnSädana fakta och ställningen i Europa, som med tillfredsställelse emottagit de inträffade förändringarne, gifva oss ett rättvist hopp på trygghet för fram tiden. Ty om freden är betryggad i det inre, sä är den-det äfven i det yttre. De utländska makterna respektera värt oberoende och vi hafva allt intresse att med dem bibehålla de vänskapligaste förbindelser. Så framt. Frankrikes ära icke blir kränkt, skall det blifva regeringens pligt att med omsorg undvika hvarje orsak till rubbning i Europa, och att vända alla vära austrängningar på inre förbättringar, hvilka ensamme kunna bereda de arbetande klassernas välmäga och betrygga landets välständ. Och nu, mina herrar, då j med patriotism förenen er i miva bemödanden, vill jag för er öppet tillBR hvilket mitt handlingssätt kommer att lifva. Dä man sett mig återupprätta kejsaredömets institutioner och minnen, bar man ofta upprepat att jag äfven önskade återupprätta sjelfva kejsaredömet. Om sädant varit min ständiga afsigt, så skulle denna förvandling längesdean varit verkställd; hvarken medel eller tillfällen hafva saknats mig. Sälunda då jag, konstituerande församlingen till trots, 1848 utnämndes af sex millioner röster, var jag icke okunnig derom, att en enkel vägran att ingä på konstitutionen kunde gifva mig en throp; men en upphöjelse, som nödvändigtvis mäste medföra stor oreda, förledde mig icke. Den 13 Juni 1849 var det mig likaledes lätt att förändra regeringsform; jag ville det icke. Slutligen, den 2 December, om personliga afsigter hade gällt mera än landets vigtiga intressen, hade jag genast af folket begärt, hvad det icke skulle hafva nekat, en pompös titel. Jag nöjde mig med den som jag hade. Säledes då jag hemtar exempel från konsulatet och kejsaredömet, sä är det emedan jag der isynnerhet finner dem bära prägeln af nationalitet och storhet. Fast besluten, för närvarande liksom fordom, att göra allt för Frankrike, intet för mig sjelf, skall jag ingå på en förändring i sakernas tillständ i hvad mig sjelf angär, endast i det fall att jag dertill nödgas af en oundgänglig nödvändighet. Hvaraf kan en sädan uppkomma? Endast af partiernas uppförande. Om de underkasta sig, då skall intet blifva förändradt; men om, genom sina Hemliga anslag, de skulle söka att undergräfva grundvalarne för min styrelse; om, i sin blindhet, de skulle förneka rättmätigheten af resulta:et af folkets val; om de slutligen oupphörligen skulle genom sina anfall sätta i fråga landets fram tid, dä, men endast då, skulle det kunna vara klokt att af folket begära, i namn af Frankrikes lugn, en ny titel, som oäterkalleligen fästade vid min person den makt, som blifvit mig anförtrodd. Men sysselsättom oss icke pä förhand med sväårigheter, som utan tvifvel icke hafva nägon sannolikhet. Upprätthällom republiken; hon hatar ingen, hon kan lugna alla. Under dess banår vill jag änyo inviga en aera af glömska och försoning, och jag påkallar utan undantag alla dem som jemte mig vilja medverka för det allmänna bästa. Försynen, som hittills så synbarligen välsignat mina sträfvanden, skall icke vilja lemna sitt verk ofulländadt. Hon skall litva oss alla med sina ingifvelser och skänka oss nödig vishet och kraft för att befästa en sakernas ordning, som skall betrygga värt fäderneslands lycka och Europas lugn., Sedan fusidenten slutat uppläsningen af detta tal, hördes,synnerligen från senatorernas bänkar, ropet lefve Napoleon, icke något annat. Presidenten satte sig derpå och statsministern Casabianca reste sig och yttrade: Mina herrar, jag skall uppläsa edsformuläret; vid uppropandet af edra namn svaren j: jag svär det. Uppropet började med senaten. Hvarje af ministern nämnd senator reste sig, utsträckte handen mot presidenten och sade: jag svär det. Under denna imposanta ceremoni satt L. Napoleon helt lugn och strök sina mustacher samt betraktade damerna på galleriet. Uppropet slutade; grefve Portalis reser sig och yttrar: jag har ej blifvit uppropad, jag svär!e Man öfvergick till de dputerade. Samma formalitet följde här, och början gjordes med hr Billault. Vid Cavaignaes och Carnots namn, som följde efter hvarandra, kom intet svar, och stor sensation uppstod. Man gick vidare. Samma händelse inträffade vid namnen Civrac, Henon och Legrand. Uppropet slutade och hr Casabianca yttrade: De bäda kamrarne äro öppnade, och behagen j, mina herrar, samlas i morgon för att börja edra arbeten. Man ropar: lefve Napoleon!s presidenten helsar, betäcker hufvudet och aflägsnar sig. Högtidligheten har icke varat öfver tre qvarts timma. Man har anmärkt att en viss köld hvilade öfver det hela och att icke all den entusiasm som man väntat uppenbarade sig. Stora folkmassor omgäfvo Tuilerierna och kringliggande trakter oaktadt vädret var högst ogynsamt. Presidenten åkte i en täckt coupe, omgifven af karabinierer. Den 30 Mars hade således lagstiftande kären sitt första sammanträde, som öppnades med ett tal af hr Billault, dess president, hvilken derefter meddelade följande frän Cavaignac, Carnot och Henon ankomna och af dem gemensamt undertecknade skrifvelse: Hr President! Valmännen i Paris och Lyon hafva uppsökt oss i vär tillbakadragenhet eller vär landsflykt. Vi tacka dem för det de ansett det våra namn af sig sjelfva protestera emot frihetens tillintetgörande och godbtyckligt väld, Men vi gilla icke det de velat puppdraga oss att taga plats i en lagstiftande församling, hvars befogenhet icke sträcker sig nog långt att kunna godtgöra rättvisans kränkning, Vi förkasta den omoraliska teorien om hemliga förbehäll, och vi vägra följaktligen att aflägga den ed som fordras för inträde i lagstiftande kären. Vi bedja er, hr president, gifva församlingen kännedom om detta värt beslut. Senaten höll likaledes session den 30 dennes. Som bekant få dock dess förhandlingar icke offentliggöras. Lagstiftande församlingen höll äfven den 31 Mars och I April sessioner, vid hvilka fullmakternas granskning försiggick, hvarefter kären konstituerade sig till hemlig kommitte för att behandla frägan om sina medlemmars uniform, och beslöts, att denna skall brukas endast vid högtidliga tillfällen och ej vara erforderlig i de vanliga sessionerna, Den 1 April infann sig L. Napoleon personligen i statsrådet och mottog eden af dess medlemmar. Kursen ä statspapper noterades den 2 April: Femprocents 101,30; — Treprocents 71,90. ENGLAND. 5 Milisbillen, Efter några förhandlingar af mindre intresse uppträdde den 29 Mars krigssekreteraren Walpole, för att begära tillåtelse att framlägga en bill till ändring och befä