förstånd. J, mina herrar, skolen bjelpa mig att be-
trygga, att utsträcka, att förbättra det.
Jag skall läta för senaten och lagstiftande kären
göra en framställning om repablikens ställning. De
skola deraf se, att förtroendet öfverallt blifvit äter-
ställdt, att arbetet öfverallt äterbörjat, och att, för
första gängen efter en stor politisk omhvälfning, den
allmänna förmögenheten tillväxt i stället att förmin-
skas.
Sedan fyra månader har det för min regering va-
rit möjligt att uppmuntra mänga nyttiga företag, ait
belöna mänga tjeaster, att lindra mänget lidande, till
och med att förbättra flertslet bland de förnämsta
embetsmännens ställning, och allt detta utan att för-
höja skatterna eller göra nägon inskränkning i de be-
hof, som äro förutsedda i budgeten, som vi äro nog
lyckliga att för eder framställa såsom varande i jemn-
Sädana fakta och ställningen i Europa, som med
tillfredsställelse emottagit de inträffade förändringar-
ne, gifva oss ett rättvist hopp på trygghet för fram
tiden. Ty om freden är betryggad i det inre, sä är
den-det äfven i det yttre. De utländska makterna
respektera värt oberoende och vi hafva allt intresse
att med dem bibehålla de vänskapligaste förbindelser.
Så framt. Frankrikes ära icke blir kränkt, skall det
blifva regeringens pligt att med omsorg undvika hvarje
orsak till rubbning i Europa, och att vända alla vära
austrängningar på inre förbättringar, hvilka ensam-
me kunna bereda de arbetande klassernas välmäga och
betrygga landets välständ.
Och nu, mina herrar, då j med patriotism förenen
er i miva bemödanden, vill jag för er öppet till-
BR hvilket mitt handlingssätt kommer att
lifva.
Dä man sett mig återupprätta kejsaredömets insti-
tutioner och minnen, bar man ofta upprepat att jag
äfven önskade återupprätta sjelfva kejsaredömet. Om
sädant varit min ständiga afsigt, så skulle denna för-
vandling längesdean varit verkställd; hvarken medel
eller tillfällen hafva saknats mig.
Sälunda då jag, konstituerande församlingen till
trots, 1848 utnämndes af sex millioner röster, var jag
icke okunnig derom, att en enkel vägran att ingä på
konstitutionen kunde gifva mig en throp; men en
upphöjelse, som nödvändigtvis mäste medföra stor o-
reda, förledde mig icke.
Den 13 Juni 1849 var det mig likaledes lätt att
förändra regeringsform; jag ville det icke.
Slutligen, den 2 December, om personliga afsigter
hade gällt mera än landets vigtiga intressen, hade
jag genast af folket begärt, hvad det icke skulle haf-
va nekat, en pompös titel. Jag nöjde mig med den
som jag hade.
Säledes då jag hemtar exempel från konsulatet och
kejsaredömet, sä är det emedan jag der isynnerhet
finner dem bära prägeln af nationalitet och storhet.
Fast besluten, för närvarande liksom fordom, att göra
allt för Frankrike, intet för mig sjelf, skall jag ingå på
en förändring i sakernas tillständ i hvad mig sjelf
angär, endast i det fall att jag dertill nödgas af en
oundgänglig nödvändighet. Hvaraf kan en sädan
uppkomma? Endast af partiernas uppförande. Om
de underkasta sig, då skall intet blifva förändradt;
men om, genom sina Hemliga anslag, de skulle söka
att undergräfva grundvalarne för min styrelse; om, i
sin blindhet, de skulle förneka rättmätigheten af re-
sulta:et af folkets val; om de slutligen oupphörligen
skulle genom sina anfall sätta i fråga landets fram
tid, dä, men endast då, skulle det kunna vara klokt
att af folket begära, i namn af Frankrikes lugn, en
ny titel, som oäterkalleligen fästade vid min person
den makt, som blifvit mig anförtrodd.
Men sysselsättom oss icke pä förhand med sväårig-
heter, som utan tvifvel icke hafva nägon sannolikhet.
Upprätthällom republiken; hon hatar ingen, hon kan
lugna alla. Under dess banår vill jag änyo inviga
en aera af glömska och försoning, och jag påkallar
utan undantag alla dem som jemte mig vilja med-
verka för det allmänna bästa.
Försynen, som hittills så synbarligen välsignat mina
sträfvanden, skall icke vilja lemna sitt verk ofullän-
dadt. Hon skall litva oss alla med sina ingifvelser
och skänka oss nödig vishet och kraft för att befästa
en sakernas ordning, som skall betrygga värt fäder-
neslands lycka och Europas lugn.,
Sedan fusidenten slutat uppläsningen af
detta tal, hördes,synnerligen från senatorernas
bänkar, ropet lefve Napoleon, icke något annat.
Presidenten satte sig derpå och statsministern
Casabianca reste sig och yttrade: Mina her-
rar, jag skall uppläsa edsformuläret; vid upp-
ropandet af edra namn svaren j: jag svär det.
Uppropet började med senaten. Hvarje af mini-
stern nämnd senator reste sig, utsträckte handen mot
presidenten och sade: jag svär det. - Under denna
imposanta ceremoni satt L. Napoleon helt lugn och
strök sina mustacher samt betraktade damerna på
galleriet. Uppropet slutade; grefve Portalis reser sig
och yttrar: jag har ej blifvit uppropad, jag svär!e
Man öfvergick till de dputerade. - Samma forma-
litet följde här, och början gjordes med hr Billault.
Vid Cavaignaes och Carnots namn, som följde efter
hvarandra, kom intet svar, och stor sensation uppstod.
Man gick vidare. Samma händelse inträffade vid
namnen Civrac, Henon och Legrand.
Uppropet slutade och hr Casabianca yttrade: De
bäda kamrarne äro - öppnade, och behagen j, mina
herrar, samlas i morgon för att börja edra arbeten.
Man ropar: lefve Napoleon!s presidenten helsar, be-
täcker hufvudet och aflägsnar sig. Högtidligheten
har icke varat öfver tre qvarts timma.
Man har anmärkt att en viss köld hvilade öfver det
hela och att icke all den entusiasm som man väntat
uppenbarade sig.
Stora folkmassor omgäfvo Tuilerierna och kringlig-
gande trakter oaktadt vädret var högst ogynsamt.
Presidenten åkte i en täckt coupe, omgifven af kara-
binierer.
Den 30 Mars hade således lagstiftande kären sitt
första sammanträde, som öppnades med ett tal af hr
Billault, dess president, hvilken derefter meddelade
följande frän Cavaignac, Carnot och Henon ankomna
och af dem gemensamt undertecknade skrifvelse:
Hr President!
Valmännen i Paris och Lyon hafva uppsökt oss i
vär tillbakadragenhet eller vär landsflykt. Vi tacka
dem för det de ansett det våra namn af sig sjelfva
protestera emot frihetens tillintetgörande och god-
btyckligt väld, Men vi gilla icke det de velat
puppdraga oss att taga plats i en lagstiftande för-
samling, hvars befogenhet icke sträcker sig nog långt
att kunna godtgöra rättvisans kränkning, Vi för-
kasta den omoraliska teorien om hemliga förbehäll,
och vi vägra följaktligen att aflägga den ed som
fordras för inträde i lagstiftande kären. Vi bedja
er, hr president, gifva församlingen kännedom om
detta värt beslut.
Senaten höll likaledes session den 30 dennes. Som
bekant få dock dess förhandlingar icke offentliggöras.
Lagstiftande församlingen höll äfven den 31 Mars
och I April sessioner, vid hvilka fullmakternas gransk-
ning försiggick, hvarefter kären konstituerade sig till
hemlig kommitte för att behandla frägan om sina
medlemmars uniform, och beslöts, att denna skall
brukas endast vid högtidliga tillfällen och ej vara er-
forderlig i de vanliga sessionerna,
Den 1 April infann sig L. Napoleon personligen i
statsrådet och mottog eden af dess medlemmar.
Kursen ä statspapper noterades den 2 April: Fem-
procents 101,30; — Treprocents 71,90.
ENGLAND. 5
Milisbillen, Efter några förhandlingar af
mindre intresse uppträdde den 29 Mars krigs-
sekreteraren Walpole, för att begära tillåtelse
att framlägga en bill till ändring och befä-