alt LULUIG ALL IUGIL BAG IUTIG GM AMILLLIte
bereda erforderlig sammanhållning och enhet;
men af allt detta följer, att oaktadt det myckna
konservativa skränet emot ministerstyrelse, är
vår regering redan inne på denna bana och
det är just de konservativa styrelseherrarne
som sjelfva nu af all makt derpå framdrifva
densamma.
- Huruvida differensen emellan statsrådet Ul-
ner och amiral Kreuger verkligen var af den
beskaffenhet att denne sednare icke kunde
tillåtas stanna qvar, kunna vi ej afgöra; der-
till fordrades en närmare kännedom om deras
åsigter och handlingssätt än den vi ega; men
vi finna det högst påfallande att amiralens af-
ligsnande var ett offer åt ministerstyrelsen.
Amiral Kreuger har i många år varit chef för
förvaltningen af sjöärendena, såväl under derma
som mera uteslutande tillhört linieskeppsfiot-
tan, såsom friherre Gyllengranat, som under
den lilla flottans beskyddare, grefve von Pla-
ten, utan att de motsatta åsigterna gjort ami-
ralens kända erfarenhet och insigter inom för-
valtningen otjenliga eller obehöfliga ; men detta
har nu inträftat, och då vi ej vilja antaga,
att förändringen skett blott för att i förvalt-
ningen skaffa plats åt någon särskild behag-
lig person, så finnes icke någon annan för-
kleringsgrund, än att den konservativa mini-
sfören mera bestämdt tillämpar principen af
ministerstyrelse än företrädarne.
Administrationen af flottan har emedlertid
äfven förut uppenbarligen varit bevis på mi-
nisterstyrelse; ty icke kan man föreställa sig att
konungen skulle, till följd af inträftade förändrin-
gar i sina egna åsigter, än mera uteslutande hyl-
fat den ena försvarsplanen och än en densam-
ma helt och hället motsatt. Sådant måste
igen tillsktifvas eftergifter för mini-
sigter elle I
e, för hvilken de konser-
sörsti såsom för en af de
na, så länge partiet sjelft ej var
if tning åf taburetterna, nu tillämpas
mera bestämdt och med mindre undseende än
någonsiu förut samt således är ganska lämp-
:lig, så sgart de konservativa sjelfva kunna
utöfva den.
Sådan är wåra konservativas konseqvens.
Deras enda traktan är att komma åt makten
stamt alla de fördelar som dermed kunna er-
Jåttas, och för detta ändamål framhållas åt-
skilliga principer, hvaribland den om allena-
styrande; men om de väl lygkas komma till
taakten, Så blir det ej så noga med. princi-
perna, och sjelfva det förgudade allenastyran-
det förvalldlag till en tom fras, under det att
de konservativa kerrarne med egna kraftfulla
händer, likväl under fortsatta knäfall för ma-
jestätet, omfatta styrelseverket, Så är det äf-
ven med fraserna i deras tidningar. Då re-
geringen. visat några tecken att bylla liberala
åsigter, göras emot densamma de skarpaste
anklagelser från det konservativa hället. Detta
fär då i sin ordning, detta är en toyal oppo-
man säger sig vilja - skydda thronen
liberalas ministetstyrelse och parlaments-
silnd03
för de. så J a
regemen.e3 men då de konservativa sjelfva
tätt tag i tömmarne och sköta dem i sjelf-
ständi egens.Xap af styrande ministrar, då blir
Sövosttionen öv bördig, den blir farlig för
tbronen och ibörav OM möjligt på ett eller
anvat sätt Qväsas. os b VE
Då man I mare unacrsöker de jesuitiska
principer som ligga till gruhu för dessa ma-
növrer, så kan man också beghp2 hurusom
det kommer sig, att de konservativas tidnin-
:gar hafva en vid så många tillfällen generad
: ställning. De slå omkring sig med fraser 1
de allmännaste ordalag och frukta att yttra
sig Om bestämda fakta. Man vill nemligen
icke binda händerna på sig, utan vara oför-
hindrad att att handla efter omständigheter-
nan. Detta är de konservativas hufvudprino-
cip, ock oaktadt sin förkärlek för absolutis-
men, omfatta de ej några absoluta principer;
wch de göra klokt hörl; ty de skulle eljest
Plifva tvungna att hylla osanuwgen.
AR
— I anledning af en notis i Aftonblade!
JM 78, angående den nya regiementskomit-
tåen för skärgårdsfiottans exeres, har en in-
ändare framställt den förmodan, att något
.misstag) blifvit af redaktionen begånget, då
vi omtalat att till ledamöter uti denna ko-
möttee, som skulle bestå atosakkunnige män),
blifvit kallade kommendörkapten Annerstedt,
VU. K. H. Prins Oscar, kapten Litliehöök,
kapten åöjtnanten Warberg och premierlöjt-
nanten von. Feilitzen.
Med uttrycket sakkunnige män,, förmenar
måste man väl böra förstå såda-
kunskap uti just den sak, som
skall behandlas, icke sakkunskap i allmänhet,
eller i ämnen som äro mer eller mindre der-
ifrån skiljda. Insändaren anser sig dock kun-
insändaren,
na sont Hatvå
Ak
fl
n
d
tc
S
OO nr AO pt OöUmhmhn BA OO BN A PR EMO TMA
-
2 sm
FB ee Be NR KT PR vt
Th mm mm 0 AL
Perm
RR FE CT TV ökar pg,
krk HA RV
ARN
——— —
—
ma antaga, att hos åtminstone flertalet af del:
mämnde komitts-ledamöterna, en så beskaf-
fad speciell sakkunskap saknas, hvilket skall
t bevisas af deras bekännelser om..5!g
sjelfvaå, nedlagda uti deras meritförtecknin-
gar. Insändaren håller sig således. fast vid
den föreställning, att något misstag i uppgift
egt rum, antingen i anseende till. personerna
eller till föreskriften om deras. sakkunskap. Då i
man ej får antaga det sednare, menar msan-4,
daren, måste man taga det förra för gitvet,
så mycket mera som det i motsatt fall svår-
ligen. skulle kunna förklaras, hvarföre man,
med förbigående af all den större erfarenhet
ou finnes inom flottans officerscorps
gårdsvapnets handterande, vare sig i
or i fred, och som Vid uppgörande af
reoiementen tyckes vara af högst väsendtlig
nytta, skulle till ett: dykt arbete hafva utsett
- personer, af hvilka, bristen på sakkännedom
oberäknad, endast en, kapten Lilliehöök, un-
der ett par månader haft befäl öfver en ba-
taljou skärgårdsfartyg.
Försöket synes insändaren något ovanligt.
Vieserligen hör mar: stundom anföras, huru
sölerk, oaktadt han ej var sjöman; genom sind
ryktbara afhandling om genombrytningen af
RR MMMM