skvile denne säkert gå upp och söka bland
rainerna i kapellet; vi skulle då höra bullret
af hans steg, och då vöre kanske tiden inne
att försöka denna sista utväg till räddning.
Jntill dess skulle våra rop ej gagna till annat
äs att onödigtvis öka det rysliga i vär belä-
genhet, och vi skulle ej längre kunna upper
hålla modet hos Andrea och de andra qvin-
rorna... O, Bellaht Med hvilken glädje
skulle jag ej vilja offra min sista blodsdroppa,
för att bespara dig och henne och de andra
de stunder jag motser ...
Men, Hervå, jag har a ee vår belä-
genhet . . . Ännu äro vi ej helt och hållet för-
lorade. Man kan ju komma... man skall
säkert komma för att begrafva de olyckliga,
SOM d
Bellah kunde ej sluta meningen, hon öf-
verväldigades af så många bittra minnen. -Ef-
Xer en stunds tystnad tog Herve till ordet:
Bellah, jag kan ej bedraga er, ni... ni
kan j fordra det af mig... Man skall vis-
serligen komma, men kanske först efter tvenne
dagars förlopp . . . eller ändå sednare. För-
ekräckelse räder i landet. Jag har ofta sett
stridsfält, kt detta, länge öfvergifna 2... OCh
sedan de som skola komma, känna de väl til
grafvens ingbog? ... Skulle vi ega styrka att
uppge ett rop? ... och skulle väl detta rop
öras? Det är tvifvelaktigt ... det
R
tog Bella, småste vi då all-
deles miss ;, Hervel... Tala utan
fnyktan, du känner mig så väl
avi ega ett enda boppn, svarade Herxvå,
satt e da: och det är Francis... Hans pligt
nvrarhör I bonom vid generalens sida... Om
an. änn u lefyer efter den strid man kämpat
en, 1a nat, tviflar jag ej på... vet jag hvad
an . kam gröra... det tyckes mig ätlminstone
om j. g ekulle Hälsa honom, om jag vore i
unna hö vs