alt LULUIG ALL IUGIL BAG IUTIG GM AMILLLIte bereda erforderlig sammanhållning och enhet; men af allt detta följer, att oaktadt det myckna konservativa skränet emot ministerstyrelse, är vår regering redan inne på denna bana och det är just de konservativa styrelseherrarne som sjelfva nu af all makt derpå framdrifva densamma. Huruvida differensen emellan statsrådet Ulner och amiral Kreuger verkligen var af den beskaffenhet att denne sednare icke kunde tillåtas stanna qvar, kunna vi ej afgöra; dertill fordrades en närmare kännedom om deras åsigter och handlingssätt än den vi ega; men vi finna det högst påfallande att amiralens afligsnande var ett offer åt ministerstyrelsen. Amiral Kreuger har i många år varit chef för förvaltningen af sjöärendena, såväl under derma som mera uteslutande tillhört linieskeppsfiottan, såsom friherre Gyllengranat, som under den lilla flottans beskyddare, grefve von Platen, utan att de motsatta åsigterna gjort amiralens kända erfarenhet och insigter inom förvaltningen otjenliga eller obehöfliga ; men detta har nu inträftat, och då vi ej vilja antaga, att förändringen skett blott för att i förvaltningen skaffa plats åt någon särskild behaglig person, så finnes icke någon annan förkleringsgrund, än att den konservativa minisfören mera bestämdt tillämpar principen af ministerstyrelse än företrädarne. Administrationen af flottan har emedlertid äfven förut uppenbarligen varit bevis på ministerstyrelse; ty icke kan man föreställa sig att konungen skulle, till följd af inträftade förändringar i sina egna åsigter, än mera uteslutande hylfat den ena försvarsplanen och än en densamma helt och hället motsatt. Sådant måste igen tillsktifvas eftergifter för minisigter elle I e, för hvilken de konsersörsti såsom för en af de na, så länge partiet sjelft ej var if tning åf taburetterna, nu tillämpas mera bestämdt och med mindre undseende än någonsiu förut samt således är ganska lämp:lig, så sgart de konservativa sjelfva kunna utöfva den. Sådan är wåra konservativas konseqvens. Deras enda traktan är att komma åt makten stamt alla de fördelar som dermed kunna erJåttas, och för detta ändamål framhållas åtskilliga principer, hvaribland den om allenastyrande; men om de väl lygkas komma till taakten, Så blir det ej så noga med. principerna, och sjelfva det förgudade allenastyrandet förvalldlag till en tom fras, under det att de konservativa kerrarne med egna kraftfulla händer, likväl under fortsatta knäfall för majestätet, omfatta styrelseverket, Så är det äfven med fraserna i deras tidningar. Då regeringen. visat några tecken att bylla liberala åsigter, göras emot densamma de skarpaste anklagelser från det konservativa hället. Detta fär då i sin ordning, detta är en toyal oppoman säger sig vilja skydda thronen liberalas ministetstyrelse och parlamentssilnd03 för de. så J a regemen.e3 men då de konservativa sjelfva tätt tag i tömmarne och sköta dem i sjelfständi egens.Xap af styrande ministrar, då blir Sövosttionen öv bördig, den blir farlig för tbronen och ibörav OM möjligt på ett eller anvat sätt Qväsas. os b VE Då man I mare unacrsöker de jesuitiska principer som ligga till gruhu för dessa manövrer, så kan man också beghp2 hurusom det kommer sig, att de konservativas tidnin:gar hafva en vid så många tillfällen generad : ställning. De slå omkring sig med fraser 1 de allmännaste ordalag och frukta att yttra sig Om bestämda fakta. Man vill nemligen icke binda händerna på sig, utan vara oförhindrad att att handla efter omständigheternan. Detta är de konservativas hufvudprinocip, ock oaktadt sin förkärlek för absolutismen, omfatta de ej några absoluta principer; wch de göra klokt hörl; ty de skulle eljest Plifva tvungna att hylla osanuwgen. AR — I anledning af en notis i Aftonblade! JM 78, angående den nya regiementskomittåen för skärgårdsfiottans exeres, har en inändare framställt den förmodan, att något .misstag) blifvit af redaktionen begånget, då vi omtalat att till ledamöter uti denna komöttee, som skulle bestå atosakkunnige män), blifvit kallade kommendörkapten Annerstedt, VU. K. H. Prins Oscar, kapten Litliehöök, kapten åöjtnanten Warberg och premierlöjtnanten von. Feilitzen. Med uttrycket sakkunnige män,, förmenar måste man väl böra förstå sådakunskap uti just den sak, som skall behandlas, icke sakkunskap i allmänhet, eller i ämnen som äro mer eller mindre derifrån skiljda. Insändaren anser sig dock kuninsändaren, na sont Hatvå Ak fl n d tc S OO nr AO pt OöUmhmhn BA OO BN A PR EMO TMA 2 sm FB ee Be NR KT PR vt Th mm mm 0 AL Perm RR FE CT TV ökar pg, krk HA RV ARN ——— — — ma antaga, att hos åtminstone flertalet af del: mämnde komitts-ledamöterna, en så beskaffad speciell sakkunskap saknas, hvilket skall t bevisas af deras bekännelser om..5!g sjelfvaå, nedlagda uti deras meritförteckningar. Insändaren håller sig således. fast vid den föreställning, att något misstag i uppgift egt rum, antingen i anseende till. personerna eller till föreskriften om deras. sakkunskap. Då i man ej får antaga det sednare, menar msan-4, daren, måste man taga det förra för gitvet, så mycket mera som det i motsatt fall svårligen. skulle kunna förklaras, hvarföre man, med förbigående af all den större erfarenhet ou finnes inom flottans officerscorps gårdsvapnets handterande, vare sig i or i fred, och som Vid uppgörande af reoiementen tyckes vara af högst väsendtlig nytta, skulle till ett: dykt arbete hafva utsett personer, af hvilka, bristen på sakkännedom oberäknad, endast en, kapten Lilliehöök, under ett par månader haft befäl öfver en bataljou skärgårdsfartyg. Försöket synes insändaren något ovanligt. Vieserligen hör mar: stundom anföras, huru sölerk, oaktadt han ej var sjöman; genom sind ryktbara afhandling om genombrytningen af RR MMMM