på föga afstånd ifrån hvarandra; under: det att en division följde den väg som krökte sig omkring parken och ängsmarken, gick den andra förbi slottet. Det hade lyckats Fleurde-Lys myndighet att ordna denna farliga marsch och att, vid detta högtidliga tillfälle, tygla böndernas irreguliera vanor. Qvinnor, barn, gubbar, alla som ej voro stridbara, hade nåst qvarblifva i skogen, eller skingra sig i närliggande byar. Endyster tät massa defilerade under tvenne timmars tid på gården och i slottsallken, utan annat buller än det sorl som förelsen af en stor massa oundvikligen skulle förorsaka. Endast någongång skakades fönsterrutorna i derag tunga blvinfattning, när de tunga krigsvagnarna och ammunitionskistornas klumpiga bjul doft mullrade mot gårdens stenläggning. Då bönderna ibland fingo se Fleur-de-Lys i något af de upplystä slottsfönstren, höjde de sina gevär och svängde sina hattar i luften. Denna tysta byllning hade något särdeles gripande med sig. Den unga generalen skulle genast efter vigseln bege sig af med de få officerare han hade omkring sig och ställa sig i spetsen för de båda kolonnerna. Klockan slog elfva. Fröken de Kergant, som försvunnit ur salongen vid den unga generalens ankomst, återkom nu stödd mot sin faders arm. Hön var hvitklädd med en ytterlig enkelhet, som ej var fritagen från den Omsorg en qvinna mot sin vilja använder på sin toilett, äfven om hon går straffet till: mötes. Man gick derpå in uti närgränsande sal, der markisen ännu en sista gång förenade sin familj och sina gäster. Måltiden var sorglig. Fruntimrens prydliga toalett, vaxljusens glans, den festliga anstrykning som stif:sfröken bemödat sig att ge åt denna bröllopsmältid, ingen kunde beherska intrycket af faran och perspektivet af en stundande skiljsmessa. Ardrea, stum och drömmande, skakades