på föga afstånd ifrån hvarandra; under: det att
en division följde den väg som krökte sig
omkring parken och ängsmarken, gick den
andra förbi slottet. Det hade lyckats Fleur-
de-Lys myndighet att ordna denna farliga
marsch och att, vid detta högtidliga tillfälle,
tygla böndernas irreguliera vanor. Qvinnor,
barn, gubbar, alla som ej voro stridbara, hade
nåst qvarblifva i skogen, eller skingra sig i
närliggande byar. Endyster tät massa de-
filerade under tvenne timmars tid på gården
och i slottsallken, utan annat buller än det
sorl som förelsen af en stor massa oundvik-
ligen skulle förorsaka. Endast någongång
skakades fönsterrutorna i derag tunga blvin-
fattning, när de tunga krigsvagnarna och am-
munitionskistornas klumpiga bjul doft mull-
rade mot gårdens stenläggning. Då bönderna
ibland fingo se Fleur-de-Lys i något af de
upplystä slottsfönstren, höjde de sina gevär
och svängde sina hattar i luften.
Denna tysta byllning hade något särdeles gri-
pande med sig. Den unga generalen skulle ge-
nast efter vigseln bege sig af med de få officerare
han hade omkring sig och ställa sig i spetsen
för de båda kolonnerna.
Klockan slog elfva. Fröken de Kergant,
som försvunnit ur salongen vid den unga ge-
neralens ankomst, återkom nu stödd mot sin
faders arm. Hön var hvitklädd med en yt-
terlig enkelhet, som ej var fritagen från den
Omsorg en qvinna mot sin vilja använder på
sin toilett, äfven om hon går straffet till: mö-
tes. Man gick derpå in uti närgränsande sal,
der markisen ännu en sista gång förenade sin
familj och sina gäster. - Måltiden var sorglig.
Fruntimrens prydliga toalett, vaxljusens glans,
den festliga anstrykning som stif:sfröken be-
mödat sig att ge åt denna bröllopsmältid, in-
gen kunde beherska intrycket af faran och
perspektivet af en stundande skiljsmessa.
Ardrea, stum och drömmande, skakades