enliga och tillfyllestgörander. — 1 förmodan att det intresserar våra lö sare att inhemta en fullständigare kännedor om det nya statsrådet, hr Reuterdahls föregå ende lefnadsförhållanden, meddela vi här v installationsprogrammet, utfärdadt då hr Reu terdahbl inträdde bland Lunds universitets prc fessorer, följande af honom sjelf lemhade upp gifter: sJag är född i Malmö: den 10 Sept. 1795. Mi ader, en mycket obemedlad, men -af sina kunder aj hällen härfrisör, och min moder, af bondstånd, bor gingo tidigt och lemnade mig och en yngre brode; samt en faster, hvilken efter förmåga vårdade d faderoch moderlösa, i mycket torftiga vilkor. Frå Gud och goda menniskor kom dock hjelp. Kort för min faders död, hvilken inträffade i April 1804, had jag blifvit intagen i Malmö lärdomsskola. En af mi faders gynnare, kyrkoherden vid tyska församlinge i Malmö, L. Palm, fattade godhet för barnet oc skänkte det i sitt hus icke blott mängen beta bröc utan ock mängen glädje. De i detta hus under äre 1804—1807 tillbragta stunder äro nästan de end muntra från min barndomsoch ungdomstid jag ka erinra mig. Tiderna blefvo snart för mig temlige allvarsamma. Min moder dödde i början af år 1808 En ädelsinnad man, nuvarande possessionaten oc rtiddaren Jac. Falkman, åtog sig det beklagansvärd huset, bergade hvad som kunde bergas, och påkallad dessutom för de behöfvande en välgörenhet, som Malmö aldrig förgäfves påkallas. I goda hus skänk tes mig föda; af välgörande män lemnades en veckc eller månadspenning; och dessutom försökte jag a förtjena nägot genom den undervisning för mindr barn, som jag på fritimmar meddelade. Ännu visa mig nästan hvarje gata i Malmö ett eller flera hus i hvilka jag antingen åtojutit välgörenhet, eller, sje! ett barn, varit barnlärare. På sådant sätt var det mi möjligt att fortsätta min egen skolgäng. Men shva som ej var mig möjligt, var att deltaga i ungdomen glädje. Jag lärde mig att någorlunda sköta min bok jag lärde mig att med undergifvenhet emottaga väl gerningar och rätta mig efter den olika ordning son i olika hus kunde räda; men jag lärde mig aldri; att leka: tiden var mig dertill för knapp. Afskolan lärare omfattades jag med mycken godhet. Så vid jag kan minnas fick jag icke mer än 2:ne gänge emottaga nägon aga; men hvad jag noggrannt min nes är, att den var väl förtjent. Bland dem son omfattade mig med den största kärleken, nämner ja; särskilt med varmaste tacksamhet nuvarande prostel och kyrkoherden i Hammarlöf mag. Joh. Myhrman Och en man, som för hela skolungdomen var el oförtruten lärare, vän och fader, var det ock för mig skolans högtförtjente rector, professorn och riddare! mag. G. R. Ahlman. Jag skall aldrig upphöra at vörda honom säsom min ungdoms störste välgörare. ÅA 1811 slutade jag min skolgång och blef student. Jag fick dock ej länge studera, utan mäste emottaga er enskilt undervisares befattning. Jag fick den i Gö theborg i nuvarande öfverdirektören och riddaren Sor bons hus. Sä aktningsvärd och aktad husfadren var sä passade dock icke stället för den späde studenten Disciplarne voro för längt hunne i ålder, och för er lefnad sädan som den Götheborgska dä var, dugde icke den oerfarne ynglingen. Konditionen i Göthe borg utbyttes snart mot en annan i Uddevalla, de jag i grosshandlaren P. J. Hegardt fann en far, och i hans barn först disciplar och sedan mycket värde. rade vänner. Till Lund återkom jag 1815, blef ma gister 1817, och fick under mitt studerande alltjem förtjena mig brödet genom undervisande. Detta ble mig dock icke svärt, då jag inkom i ett hus, der jag behandlades icke som informator eller främmande. utan som barn och vän. Bland universitetets lärare visade mig i synnerhet tvenne en kärlek och ett för. troende, som jag aldrig skall förgäta, f. d. professorn nuvar. Biskopen m. m. d:r E. Tegner och theol. pro: fessorn m. m. d:r M. E. Ahlman. Snart efter mir promotion, för hvilken jag isynnerhet vinnlade mig om Pphilologiska och historiska kunskaper, begynte jag att vända min uppmärksamhet ät theologien. På kallelse af prof. d:r Ahlman blef jag är 1817 docens vid dävarande theologiska seminarium. Flere är förflöto under de temligen trägna göromälen vid denna befattning, under enskilta theologiska och historiska studier, och under barnaundervisning. Jag föreslogs är 1821 till en adjunctur i österländska spräken, blef 1824 extra-ordinarie adjunct i theologiska fakulteten samt 1826 prefekt vid seminarium och kyrkoherde ; Kerrstorps och Glostorps församlingar. Alltsedan jag vändt min hufvudsakliga verksamhet ät theologien, har jag af Lunds universitets prokansler, bi-kopen och kommendören d:r Faxe emottagit rika prof af ynnest och förtroende. Han har i mänga är visat mig det mest faderliga sinne. Jag hembär till ho. nom min oskrymtade tacksamhet och vördnad. Frän och med är 1827 har jag, enligt nådigt förordnande, deltagit i Lunds domkapitels göromäl. Är 1830 utnämdes jag till theol. doktor och är 1833 blef jag förste theol. adjunkt och pastor i Upäkra och Flackarp. Sedan jag nägra är förestått bibliothekariatet blef jag är 1838 af Kongl. Majt i räder utnämd ill bibliothekarie. År 1835 företog jag, med nägot understöd af allmänna medel, en resa till Tyskland, säg dess förnämsta universiteter och gjorde bekantskap med nägra af dess anseddare litteratörer. Äfven nägra af det Köpenhamnska universitetets aktade vetenskapsmän hedra mig med en ynnest, som för mig är mycket dyrbar. En del af åren 1838 och 1839 tillbragte jag i Stockholm och Upsala. Jag gläder mig ännu bhjertligen ät minnet af denna tid. Kongl. VitterhetsHistorieoch Antiqvitets-akademien i Stockholm, Vetenskapssocieteten i Upsala, Physiographiska sällskapet i Lund och ännu nägra andra samfund af litterär och medborgerlig syftning inom och utom fäderneslandet hafva bevisat mig den äran att kalla mig till sin ledamot. Och den 9 sistl. Febr. blef jag af Kongl. Maj:t i nåder utnämd att vara professor i dogmatik och moral vid härvarande universitet samt pastor i Husie och V. Skräflinge., R. var representant för Lunds stifts presterskap vid 1844, 1847 och 1850 årens riksmöte och utnämdes till domprost i Lund 1845. Blef ledamot af Nordstjerneorden 1849. Skrifter: Epigrammata Platonis, Greece et Suethice. Lund 1817. — Dogmata Pauli Apostoli. Ib. 1820. — Sacri Hebrgorum codicis loci, qui gentium Arabicarum mentionem faciunt in examen vocati. Ib. 1821. — Observationes critice in priora duo Evangelii Luce capita. Ib. 1823. — Ad sacri: Hebreeorum codicis locos, ui de consecratione prophetarum mentionem faciunt, commentationes. Ib. 1825. — Doctrine biblice de Spiritu sancto lineamenta. Ib. 1825. — De fontibus historie ecclesiastice Eusebiane. Ib, 1826. — Profeterna sädana de i Gamla Testamentet och Alcoran föreställas. Ib. 1824. — Om det theologiska studium med särskilt hänseende till Sverige. Ib. 1832. — Inledning till theologien. Ib. 1837. — Svenska kyrkans historia. I. II. Ib. 1838—51. — Statuta synodalia ecclesie Sueogothice (i disputat.) Ib. 1841 o. f. — Gamla Ordspråk på latin och svenska. Efter en Upsala-handskrift. Ib. 1840. — Julläsniog för Barn; 1837 och 1838. Ib. — Åtskilliga afhandlingar och mindre uppsatser i Theologisk Qvartalskrift, som under ären 1828 —32 samt 1836—40 blifvit utgifven af J. H. Thomander och H. Reuterdahl. Ib. — Åtskilliga afhandlingar i K. Vitt. Hist. och Antiqu.-Akad. Handl., Studier, Kritiker och Notiser, Skandia, Läsning för Folket ock andra samlingar. — Nägra Minnestal, samt Predikan vid theol: doktorspromotionen i Upsala 1845.