STOCEHOLM, den 5 April
Ändtligen har ett ljus uppgått ur det chaos
af rykten, som under sednare veckorna sys-
selsatt allmänna uppmärksamheten med afse-
ende på den väntade biskopsutnämningen i
Calmar och den deraf följande förändringen
vid konungens rådsbord. - Posttidningen- för i
lördags meddelar att H. M. Konungen i samma
dags konselj till biskop i Calmar utnämnt
hr statsrådet P. Genberg och till ecklesiastik-
minister i den nya biskopens ställe dompro-
sten professorn i Lund hr d:r H. Reuterdahl.
Redan för flera veckor sedan hörde vi upp-
gifvas att hr Reuterdahl skulle förklarat sig
beredvillig att hörsamma sin konungs kallelse,
i händelse H. Maj:t uttryckligen befallte ho-
nom att inträda i konseljen. Vi finna det helt
naturligt att hr Reuterdahl ej eftersträfvat denna
befordran såsom en utmärkelse, utan wunder-
kastat sig såsom en pligt den sannolikt en-
dast temporära funktion, som, ehuru med någon
omväg, väl i sjelfva verket icke är annat
än en flyttning från domprostsätet i Lund till
biskopsresidenset i samma stad, när den ål-
drige innebafvaren en gång efter naturens ord-
ning nedlägger kräklan, Ännu i sista stund
var det den allmänna tron i hufvudstaden, att
en laisk vetenskapsman vore bestämd att in-
taga den efter hr biskop Genberg lediga ta-
buretten. Vi nämnde detta rykte i värt lör-
dagsblad, emedan vi hörde det upprepas från .
så många håll och med den grad aftillförsigt
att man lätt ledes till den föreställningen, att
d:r Reuterdahls utnämning endast varit .följ-
den af ett genom en eller annan orsak inträf-
fadt afbrott af de underhandlingar man trott sig.
veta hafva varit öppnade med andra personer.
Med hr Genberg utträder åter ur konungensl.
råd en af de män, vid hvilka den liberala de-
len af nationen trott sig. berättigad att knyta
en eller annan förhoppning. Vi vilja ej tala
om den allmänna politiska stämningen hos
den konselj, som förklarade sig hafva gjort
representationsreformen till sin lifsfråga. Det!
är allt den snö som föll i fjol. Men man
hade dock hoppats att se några reformer ut-
förda inom hr Genbergs eget departement, och!
man har snart i tre år förgäfves väntat på den
lofvade skollagen. Vi hafva väl hört uppgif-
vas att ministern redan länge haft förslaget
utarbetadt i sin portfölj, och att endast om-
ständigheter, som det ej berott af honom att
undanrödja, hindrat utfärdandet af den längel
och ifrigt efterlängtade stadgan. Detta är möj-l
ligt och till och med sannolikt; men vi kunna!
icke desto mindre undgå att beklaga hr bi-l
skopen, som går bort ifrån den plats han il
fyra år intagit vid konungens rådsbord, utan att
hafva fått lemna sin kontrasignation åt en enda
betydligare författning, utan att hafva fått göral!
sitt namn värderadt genom en enda vigtigare
åtgärd, utom måhända i sista stund kontra-
signeringen af de nya akademiska konstitutio-
nerna, om hvilkas innehåll i sin nya form vi
ännu icke ega någon kännedom. Måtte hr
Genberg på sin nya plats finna tillfälle fören
desto hugnerikare verksamhet. Vihoppas det;
tillståndet i Calmar stift säges lemna fullt ut-
rymme till verksamhet för äfven den största
ordnande och organiserande förmåga.
Den ifrågavarande statsrådsutnämningen har
gifvit ett slående exempel på det axiomatiska
sambandet mellan staten och kyrkan. Den
ene vandrar ur statslifvets buller in i kyrkans
frid, den andre öfvergifver för en tid det lugna
herdetjället för att uppträda bland . statsadmi-
nistrationens chefer. Det är ej utan sin be-
tydelse att just nu, då frågan om en större
andlig frihet börjar att röra sig med ett ef-
tertryck, som på vissa håll tycks injaga några
bekymmer, en prelat inkallas i konungens räd,
den ende af det högvördiga ståndet, som un-
der nuvarande statsskick, utom biskop Heur-
lin, intagit taburetten. Man trodde sig veta
att H. Maj:t konungen vid sitt anträde tillre-
geringen gjort sig till grundsats att icke hemta
sina rådgifvare ur kyrkan. Förmodligen har
H. M. numera funnit den religiösa frågan vara
af en så genomgripande vigt för dagen, att
ecklesiastikportföljen -ej hvilade säkert annat
än i en prestmans händer. Huruvida hir
Heurlin och Reuterdahl. endast komma att ut-
göra undantag från regeln, eller regelf sjelf,
så att lekmän, såsom hrir Silfverstolpe och
Genberg hädanefter blifva undantagen, beror
naturligtvis af omständigheter som i ögonblicket
ej ärolätta att förutse.
I afseende på sin politiska betydelse låter
dr Reuterdahls statsrådsutnämning icke miss-
känna sig. Den nya rådgifvaren har såsom
författare, riksdagsman och vice preses i ett
domkapitel ej alldeles saknat tillfälle att fram-
träda som politisk person. Hr statsrådets
strängt högkyrkliga och konservativa tänke-
sätt ansågos hafva förvärfvat honom erkebi-
skop af Wingårds oinskränkta tillit, och han
kommer således att utgöra en värdig fyllnad
i det kabinett, som mer och mer konsolide-
rar sig under friberre Palmstjernas auspicier.
Under det den publicistiska organ, som före-
trädesvis åtagit sig försvaret för regeringens
åtgärder, gör allt för att dekreditera det par-
lamentariska st,relsesättet i andra länder, har
vår egen regering så till vida visat sig hylla
den parlamentariska principen, som den, för-
modligen efter att hafva insett or öjligheten
att regera med en konselj utan enhet iöfver-
tygelse och syften, nu söker att omgifva sig
med en rådspersonal af likartade och lika de-
ciderade konservativa tänkesätt, fullkomligt
ren från alla de demokratiska lyten, som man
till någon del, ehuruväl bra oförtjent, tillvitat
kabinettet af 1848. Måhända skulle regerin-
gen hafva. saknat. mod, eller åtminstone haft
ett grand tvekan, att arbeta så öppet på kon-
soliderandet af en minister i friherre Palm-
SAST FIKTARNIREN ITNE TAKET REISE STEKS ESTATE
ml oc6 AA Man RS NR
Ar ER SR VV EE
besvära er... i detta ögonblick; men, förlåt