STOCEHOLM, den 5 April Ändtligen har ett ljus uppgått ur det chaos af rykten, som under sednare veckorna sysselsatt allmänna uppmärksamheten med afseende på den väntade biskopsutnämningen i Calmar och den deraf följande förändringen vid konungens rådsbord. Posttidningenför i lördags meddelar att H. M. Konungen i samma dags konselj till biskop i Calmar utnämnt hr statsrådet P. Genberg och till ecklesiastikminister i den nya biskopens ställe domprosten professorn i Lund hr d:r H. Reuterdahl. Redan för flera veckor sedan hörde vi uppgifvas att hr Reuterdahl skulle förklarat sig beredvillig att hörsamma sin konungs kallelse, i händelse H. Maj:t uttryckligen befallte honom att inträda i konseljen. Vi finna det helt naturligt att hr Reuterdahl ej eftersträfvat denna befordran såsom en utmärkelse, utan wunderkastat sig såsom en pligt den sannolikt endast temporära funktion, som, ehuru med någon omväg, väl i sjelfva verket icke är annat än en flyttning från domprostsätet i Lund till biskopsresidenset i samma stad, när den åldrige innebafvaren en gång efter naturens ordning nedlägger kräklan, Ännu i sista stund var det den allmänna tron i hufvudstaden, att en laisk vetenskapsman vore bestämd att intaga den efter hr biskop Genberg lediga taburetten. Vi nämnde detta rykte i värt lördagsblad, emedan vi hörde det upprepas från . så många håll och med den grad aftillförsigt att man lätt ledes till den föreställningen, att d:r Reuterdahls utnämning endast varit .följden af ett genom en eller annan orsak inträffadt afbrott af de underhandlingar man trott sig. veta hafva varit öppnade med andra personer. Med hr Genberg utträder åter ur konungensl. råd en af de män, vid hvilka den liberala delen af nationen trott sig. berättigad att knyta en eller annan förhoppning. Vi vilja ej tala om den allmänna politiska stämningen hos den konselj, som förklarade sig hafva gjort representationsreformen till sin lifsfråga. Det! är allt den snö som föll i fjol. Men man hade dock hoppats att se några reformer utförda inom hr Genbergs eget departement, och! man har snart i tre år förgäfves väntat på den lofvade skollagen. Vi hafva väl hört uppgifvas att ministern redan länge haft förslaget utarbetadt i sin portfölj, och att endast omständigheter, som det ej berott af honom att undanrödja, hindrat utfärdandet af den längel och ifrigt efterlängtade stadgan. Detta är möj-l ligt och till och med sannolikt; men vi kunna! icke desto mindre undgå att beklaga hr bi-l skopen, som går bort ifrån den plats han il fyra år intagit vid konungens rådsbord, utan att hafva fått lemna sin kontrasignation åt en enda betydligare författning, utan att hafva fått göral! sitt namn värderadt genom en enda vigtigare åtgärd, utom måhända i sista stund kontrasigneringen af de nya akademiska konstitutionerna, om hvilkas innehåll i sin nya form vi ännu icke ega någon kännedom. Måtte hr Genberg på sin nya plats finna tillfälle fören desto hugnerikare verksamhet. Vihoppas det; tillståndet i Calmar stift säges lemna fullt utrymme till verksamhet för äfven den största ordnande och organiserande förmåga. Den ifrågavarande statsrådsutnämningen har gifvit ett slående exempel på det axiomatiska sambandet mellan staten och kyrkan. Den ene vandrar ur statslifvets buller in i kyrkans frid, den andre öfvergifver för en tid det lugna herdetjället för att uppträda bland . statsadministrationens chefer. Det är ej utan sin betydelse att just nu, då frågan om en större andlig frihet börjar att röra sig med ett eftertryck, som på vissa håll tycks injaga några bekymmer, en prelat inkallas i konungens räd, den ende af det högvördiga ståndet, som under nuvarande statsskick, utom biskop Heurlin, intagit taburetten. Man trodde sig veta att H. Maj:t konungen vid sitt anträde tillregeringen gjort sig till grundsats att icke hemta sina rådgifvare ur kyrkan. Förmodligen har H. M. numera funnit den religiösa frågan vara af en så genomgripande vigt för dagen, att ecklesiastikportföljen -ej hvilade säkert annat än i en prestmans händer. Huruvida hir Heurlin och Reuterdahl. endast komma att utgöra undantag från regeln, eller regelf sjelf, så att lekmän, såsom hrir Silfverstolpe och Genberg hädanefter blifva undantagen, beror naturligtvis af omständigheter som i ögonblicket ej ärolätta att förutse. I afseende på sin politiska betydelse låter dr Reuterdahls statsrådsutnämning icke misskänna sig. Den nya rådgifvaren har såsom författare, riksdagsman och vice preses i ett domkapitel ej alldeles saknat tillfälle att framträda som politisk person. Hr statsrådets strängt högkyrkliga och konservativa tänkesätt ansågos hafva förvärfvat honom erkebiskop af Wingårds oinskränkta tillit, och han kommer således att utgöra en värdig fyllnad i det kabinett, som mer och mer konsoliderar sig under friberre Palmstjernas auspicier. Under det den publicistiska organ, som företrädesvis åtagit sig försvaret för regeringens åtgärder, gör allt för att dekreditera det parlamentariska st,relsesättet i andra länder, har vår egen regering så till vida visat sig hylla den parlamentariska principen, som den, förmodligen efter att hafva insett or öjligheten att regera med en konselj utan enhet iöfvertygelse och syften, nu söker att omgifva sig med en rådspersonal af likartade och lika deciderade konservativa tänkesätt, fullkomligt ren från alla de demokratiska lyten, som man till någon del, ehuruväl bra oförtjent, tillvitat kabinettet af 1848. Måhända skulle regeringen hafva. saknat. mod, eller åtminstone haft ett grand tvekan, att arbeta så öppet på konsoliderandet af en minister i friherre PalmSAST FIKTARNIREN ITNE TAKET REISE STEKS ESTATE ml oc6 AA Man RS NR Ar ER SR VV EE besvära er... i detta ögonblick; men, förlåt