enliga och tillfyllestgörander.
— 1 förmodan att det intresserar våra lö
sare att inhemta en fullständigare kännedor
om det nya statsrådet, hr Reuterdahls föregå
ende lefnadsförhållanden, meddela vi här v
installationsprogrammet, utfärdadt då hr Reu
terdahbl inträdde bland Lunds universitets prc
fessorer, följande af honom sjelf lemhade upp
gifter:
sJag är född i Malmö: den 10 Sept. 1795. Mi
ader, en mycket obemedlad, men -af sina kunder aj
hällen härfrisör, och min moder, af bondstånd, bor
gingo tidigt och lemnade mig och en yngre brode;
samt en faster, hvilken efter förmåga vårdade d
fader- och moderlösa, i mycket torftiga vilkor. Frå
Gud och goda menniskor kom dock hjelp. Kort för
min faders död, hvilken inträffade i April 1804, had
jag blifvit intagen i Malmö lärdomsskola. En af mi
faders gynnare, kyrkoherden vid tyska församlinge
i Malmö, L. Palm, fattade godhet för barnet oc
skänkte det i sitt hus icke blott mängen beta bröc
utan ock mängen glädje. De i detta hus under äre
1804—1807 tillbragta stunder äro nästan de end
muntra från min barndoms- och ungdomstid jag ka
erinra mig. Tiderna blefvo snart för mig temlige
allvarsamma. Min moder dödde i början af år 1808
En ädelsinnad man, nuvarande possessionaten oc
rtiddaren Jac. Falkman, åtog sig det beklagansvärd
huset, bergade hvad som kunde bergas, och påkallad
dessutom för de behöfvande en välgörenhet, som
Malmö aldrig förgäfves påkallas. I goda hus skänk
tes mig föda; af välgörande män lemnades en veckc
eller månadspenning; och dessutom försökte jag a
förtjena nägot genom den undervisning för mindr
barn, som jag på fritimmar meddelade. Ännu visa
mig nästan hvarje gata i Malmö ett eller flera hus
i hvilka jag antingen åtojutit välgörenhet, eller, sje!
ett barn, varit barnlärare. På sådant sätt var det mi
möjligt att fortsätta min egen skolgäng. Men shva
som ej var mig möjligt, var att deltaga i ungdomen
glädje. Jag lärde mig att någorlunda sköta min bok
jag lärde mig att med undergifvenhet emottaga väl
gerningar och rätta mig efter den olika ordning son
i olika hus kunde räda; men jag lärde mig aldri;
att leka: tiden var mig dertill för knapp. Afskolan
lärare omfattades jag med mycken godhet. Så vid
jag kan minnas fick jag icke mer än 2:ne gänge
emottaga nägon aga; men hvad jag noggrannt min
nes är, att den var väl förtjent. Bland dem son
omfattade mig med den största kärleken, nämner ja;
särskilt med varmaste tacksamhet nuvarande prostel
och kyrkoherden i Hammarlöf mag. Joh. Myhrman
Och en man, som för hela skolungdomen var el
oförtruten lärare, vän och fader, var det ock för mig
skolans högtförtjente rector, professorn och riddare!
mag. G. R. Ahlman. Jag skall aldrig upphöra at
vörda honom säsom min ungdoms störste välgörare. ÅA
1811 slutade jag min skolgång och blef student. Jag
fick dock ej länge studera, utan mäste emottaga er
enskilt undervisares befattning. Jag fick den i Gö
theborg i nuvarande öfverdirektören och riddaren Sor
bons hus. Sä aktningsvärd och aktad husfadren var
sä passade dock icke stället för den späde studenten
Disciplarne voro för längt hunne i ålder, och för er
lefnad sädan som den Götheborgska dä var, dugde
icke den oerfarne ynglingen. Konditionen i Göthe
borg utbyttes snart mot en annan i Uddevalla, de
jag i grosshandlaren P. J. Hegardt fann en far, och
i hans barn först disciplar och sedan mycket värde.
rade vänner. Till Lund återkom jag 1815, blef ma
gister 1817, och fick under mitt studerande alltjem
förtjena mig brödet genom undervisande. Detta ble
mig dock icke svärt, då jag inkom i ett hus, der jag
behandlades icke som informator eller främmande.
utan som barn och vän. Bland universitetets lärare
visade mig i synnerhet tvenne en kärlek och ett för.
troende, som jag aldrig skall förgäta, f. d. professorn
nuvar. Biskopen m. m. d:r E. Tegner och theol. pro:
fessorn m. m. d:r M. E. Ahlman. Snart efter mir
promotion, för hvilken jag isynnerhet vinnlade mig
om Pphilologiska och historiska kunskaper, begynte jag
att vända min uppmärksamhet ät theologien. På kal-
lelse af prof. d:r Ahlman blef jag är 1817 docens
vid dävarande theologiska seminarium. Flere är för-
flöto under de temligen trägna göromälen vid denna
befattning, under enskilta theologiska och historiska
studier, och under barnaundervisning. Jag föreslogs
är 1821 till en adjunctur i österländska spräken, blef
1824 extra-ordinarie adjunct i theologiska fakulteten
samt 1826 prefekt vid seminarium och kyrkoherde ;
Kerrstorps och Glostorps församlingar. Alltsedan jag
vändt min hufvudsakliga verksamhet ät theologien,
har jag af Lunds universitets prokansler, bi-kopen
och kommendören d:r Faxe emottagit rika prof af
ynnest och förtroende. Han har i mänga är visat
mig det mest faderliga sinne. Jag hembär till ho.
nom min oskrymtade tacksamhet och vördnad. Frän
och med är 1827 har jag, enligt nådigt förordnande,
deltagit i Lunds domkapitels göromäl. Är 1830 ut-
nämdes jag till theol. doktor och är 1833 blef jag
förste theol. adjunkt och pastor i Upäkra och Flack-
arp. Sedan jag nägra är förestått bibliothekariatet
blef jag är 1838 af Kongl. Majt i räder utnämd ill
bibliothekarie. År 1835 företog jag, med nägot un-
derstöd af allmänna medel, en resa till Tyskland,
säg dess förnämsta universiteter och gjorde bekant-
skap med nägra af dess anseddare litteratörer. Äf-
ven nägra af det Köpenhamnska universitetets aktade
vetenskapsmän hedra mig med en ynnest, som för
mig är mycket dyrbar. En del af åren 1838 och
1839 tillbragte jag i Stockholm och Upsala. Jag
gläder mig ännu bhjertligen ät minnet af denna tid.
Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-akademien
i Stockholm, Vetenskapssocieteten i Upsala, Physio-
graphiska sällskapet i Lund och ännu nägra andra
samfund af litterär och medborgerlig syftning inom
och utom fäderneslandet hafva bevisat mig den äran
att kalla mig till sin ledamot. Och den 9 sistl. Febr.
blef jag af Kongl. Maj:t i nåder utnämd att vara
professor i dogmatik och moral vid härvarande uni-
versitet samt pastor i Husie och V. Skräflinge.,
R. var representant för Lunds stifts presterskap vid
1844, 1847 och 1850 årens riksmöte och utnämdes till
domprost i Lund 1845. Blef ledamot af Nordstjerne-
orden 1849.
Skrifter: Epigrammata Platonis, Greece et Suethice.
Lund 1817. — Dogmata Pauli Apostoli. Ib. 1820.
— Sacri Hebrgorum codicis loci, qui gentium Ara-
bicarum mentionem faciunt in examen vocati. Ib.
1821. — Observationes critice in priora duo Evan-
gelii Luce capita. Ib. 1823. — Ad sacri: Hebree-
orum codicis locos, ui de consecratione prophetarum
mentionem faciunt, commentationes. Ib. 1825. —
Doctrine biblice de Spiritu sancto lineamenta. Ib.
1825. — De fontibus historie ecclesiastice Euse-
biane. Ib, 1826. — Profeterna sädana de i Gamla
Testamentet och Alcoran föreställas. Ib. 1824. —
Om det theologiska studium med särskilt hänseende
till Sverige. Ib. 1832. — Inledning till theologien.
Ib. 1837. — Svenska kyrkans historia. I. II. Ib.
1838—51. — Statuta synodalia ecclesie Sueogothi-
ce (i disputat.) Ib. 1841 o. f. — Gamla Ordspråk
på latin och svenska. Efter en Upsala-handskrift.
Ib. 1840. — Julläsniog för Barn; 1837 och 1838.
Ib. — Åtskilliga afhandlingar och mindre uppsat-
ser i Theologisk Qvartalskrift, som under ären 1828
—32 samt 1836—40 blifvit utgifven af J. H. Tho-
mander och H. Reuterdahl. Ib. — Åtskilliga af-
handlingar i K. Vitt. Hist. och Antiqu.-Akad. Handl.,
Studier, Kritiker och Notiser, Skandia, Läsning för
Folket ock andra samlingar. — Nägra Minnestal,
samt Predikan vid theol: doktorspromotionen i Up-
sala 1845.