cerarne gripit den föregifna blinde och hans
stackars flickunge, efter ett motstånd som
Georges kraftfulla arm hastigt gjort slut på.
Tiggarens träben, hans gråa skägg och dot-
trens röda hår hade lossnat under striden.
Ditt namn, kamrat? sade. Fleur-de-Lys
till den äldre fången. å
sBruidoux, sergeant vid grenadiererne, vid
bataljonen Oförskräckt.s
;Du känner krigslagarne, och du vet hvad
öde väntar dig. - Har du något att säga?
För min egen del ingenting. Men hvad
den här stackars gossen beträffar, så vill jag
säga att jag, mot hans vilja nästan tvungit
honom att vara med. om det här företaget,
och, att om ni ville skänka honom lifvet,
skalle ni derigenom göra det betydligt lättare
för mig att dö. Det är allt hvad jag har att
säga.n
Omöjligt, kamrat. Men vi kunde väl på
andra vilkor komma öfverens: vill du gå ini
kungens tjenst?
Hvarför ej så gerna i påfvens?, sade Brui-
doux gravitetiskt.
Och du, unge man?, sade Fleur-de-Lys
och närmade sig den andra fången.
På denna fråga följde en stunds tystnad,
under hvilken tid Bruidoux. ansigtsdrag små-
ningom förvredo sig, till dess de antogo ett
uttryck af obeskriflig ångest.
Min herre, mumlade slutligen den unge
fången med knappt hörbar stämfna, ;sergeanten
är min förman; han har talat för oss båda.
Vid dessa ord autog den gamla sergeantens
ansigte ögonblickligt ett nitryck af högsta öm-
het; hans ögonlock darrade och en tär smög
utför hans solorända kind.
Det ör skadas, återtox Fleur-de-Lys, pvi
tycka om tapperhet och mod. Tänk väl på
saken; jag föreslär er att ej förråda ert fäder-
nesland. Vi tjena Frankrike, vi såväl som