tånd, är penningerörelsen en af de väsendtgare. För affärslifvet är den, hvad blodomoppet är för menniskans kropp. En nation, om vill ega någon kännedom om sin ekononiska ställning, måste derföre med största ppmärksamhet följa de särskilda yttringarne f penningerörelsen. Nationen måste veta, m denna rörelses pulsslag äro reguliera, elr om de tyda på feber eller tvinsot. I länder, der civålisationen gjort några större ramsteg, utgifva bankerna allt som oftast apporter om sia ställning och sin rörelse, och å Louis Napoleon nyligen påböd att franska ankens veckorapporter skulle upphöra, och i tället barikberättelser qvartalsvis utgifvas, nöttes denna åtgärd af så mycket missnöje, aktadt. den likgiltighet hvarmed eljest franska iationen. någon tid underkastat sig.sin despoiska förtryckares mest godtyckliga åtgärder, tt man snart hoppas att återfå veckorapporrna om penningeställningen. Hos oss-ha uppgifterna om den allmänna penningerörelsen varit mera sällsynta och mycket magra. Då realisationen infördes, stadgades i 5 af lagen för rikets ständers bank den 1 Mars 1830, att en uppgift öfver bankens metalliska kassa, samt utelöpande sedlar och depositionsskuld skulle för hvarje halfår offentliggöras och med officiella bladet utdelas, och häraf kan man väl inhemta, ov banken fortfarande är i ett godt solvent skick för sinaj sedlar, äfvensom man får veta huru stora belopp häraf ännu äro för rörelsen i landet tillgängliga, men detta är nästan allt. Att detta förhållande är högst otillfredsställande,. finner hvar och en. . Vi ha också hyst den förhoppningen, att kunna genom enskilda bemödanden lyfta något på den hemlighetsslöja, som hvilat öfver bankens -penningeoperationer, genom att tid efter annan derom meddela. nägra närmare upplysningar; men hittills har det ej lyckats oss att erhålla derför erforderliga materialier. Vi skola emellertid icke afstå från denna plan, utan om möjligt söka att realisera den, så fort sig göra låter, och i den mån de egna förhållanden, hvari vår bank sig befinner, sådant medgifva: Af de utkommande magra halfsårsrapporterna samt de, efter fulländade statsrevisioner, utkommande revisionsberättelserna angående bankoverket kan man i alla fall för förflutna tiden erhålla en öfverbigt åtminstone af tillgånen på tillgängligt rörelsemedel äfvensom å än pufvudkanaler, hvari dessa: spridas till allmänheten, och vi ha derföre, för att söka uppfylla en skyldighet mot den tidningsläsande allmänheten, samt för att å vår sida medverka till väckande af något intresse för det alltmera vigtiga penningeväsendet, uppgjort en kalkyl öfver penningeställningen vid slutet af de tre sista decennierna, 1831, 1841-och 1851. Denna återblick öfver vår penningeställning meddelas längre fram i bladet. I afseende på resultaterna af denna kalkyl vilja vi här särskildt omnämna, att penningetillgången vid slutef af sistlidne år var obetydligt större än för 20, år tillbaka, oaktadt folkmängden under tiden erhållit en högst betydlig tillvext, samt oaktadt affärslifvet i ännu större proportion tilltagit. Åkerbruket, bergshandteringen och fabrikerna ha ganska mycket ökat sin produktion samt således behofvet af rörelsemedel för prodåkternas omsättning och realiserande blifvit mycket större nu än för 20 år sedan. Det cirkulerande penningebeloppet, som vid 1831 års slut utgjorde 30,146,345 rdr och 1841 nedgått till 29,236,000 rdr, var vid sistlidet års slut 31,415,000 rdr bko, eller 1,268,655 rdr mera än 1831. Privatbanksedlarne, som härvid äfven äro tagna i beräkning, ha dock ökat sig så betydligt, att då de år 1841 efter afdrag af privatbankernas innehafvande riksbanksesedlar utgjorde 4,240,654 rdr, hade de vid 1951 års slut uppgått till 6,919,970 rdr; och under tiden har beloppet stundom varit ännu högre. Deremot ha de enskilda assignationerna på riksbanken, hvilka 1831 beräknades till 3 millioner, nästan helt och hållet försvunnit. Huru den större penningeomsättning, som numera för den mera utbildade. affärsutelsar lig tillökning i rörelsemedel, är nästan obegripligt. . Också återkomma perioderna för större trångmål i vår penningemarknad allt tätare och de blifva stundom; enligt hvad vi för ej längesedan framhållit, ganska tryckande. Man måste nemligen erinra sig, att den inrikes vexelrörelsen befinner sig nära nog i samma skick nu som för längre tid tillbaka, d. v. 5. att den fortfar att vara en framtidsförhoppning, och ått således den lättnad, som det större affärslifvet i alla andra länder hemtar från detta håll, icke kommit våra penningeresurser till någon hjelp vid befordrandet af vår allmänna rörelse. Den förstår sig ej på annat än bankosedlar. Visst har denikassakistorna enorma massor af löpande, reverser, men de äro i sjelfva verket föga löpande och duga ej till bytesmedel. Genom kreditivrörelsen i privatbankerna och riksbanken har ett framåtskridande i penningeväsendet skett, och utan detta framåtskridande samt den hastigare omsättning, som privatbankernay oaktadt sin i många hänseenden felaktiga organisation, befrämjat, skulle den utveckling, som affärerna här i landet tagit, icke kunnat, sålänge inrikesvexelrörelse saknats, ega rum vid en såstationär penningestock. Med ordnadt banksystem och tillgång på inrikesvexlar för den större handelsomsättningen, tro vi deremot att den nuvarande penningestocken är mera än tillräcklig, äfven för ett större aftärslif än det som nu finnes; utan förbättradt system och inrikesvexlar -blir denna penningetillgång snart otillräcklig för en stigande industri och rörelse. Frågan är således: skola dessa sednare iniskränkas till de mindre dimensioner som passa för närvaMM Sida IRENE MINGt AA SAR FLER NGE ER IRS I Eh AG I aa FE SN mm AA Öm