tånd, är penningerörelsen en af de väsendt-
gare. För affärslifvet är den, hvad blodom-
oppet är för menniskans kropp. En nation,
om vill ega någon kännedom om sin ekono-
niska ställning, måste derföre med största
ppmärksamhet följa de särskilda yttringarne
f penningerörelsen. - Nationen måste veta,
m denna rörelses pulsslag äro reguliera, el-
r om de tyda på feber eller tvinsot.
I länder, der civålisationen gjort några större
ramsteg, utgifva bankerna allt som oftast
apporter om sia ställning och sin rörelse, och
å Louis Napoleon nyligen påböd att franska
ankens veckorapporter skulle upphöra, och i
tället barikberättelser qvartalsvis utgifvas,
nöttes denna åtgärd af så mycket missnöje,
aktadt. den likgiltighet hvarmed eljest franska
iationen. någon tid underkastat sig.sin despo-
iska förtryckares mest godtyckliga åtgärder,
tt man snart hoppas att återfå veckorappor-
rna om penningeställningen.
Hos oss-ha uppgifterna om den allmänna
penningerörelsen varit mera sällsynta och myc-
ket magra. Då realisationen infördes, stad-
gades i 5 af lagen för rikets ständers bank
den 1 Mars 1830, att en uppgift öfver ban-
kens metalliska kassa, samt utelöpande sedlar
och depositionsskuld skulle för hvarje halfår
offentliggöras och med officiella bladet utdelas,
och häraf kan man väl inhemta, ov banken
fortfarande är i ett godt solvent skick för sinaj
sedlar, äfvensom man får veta huru stora be-
lopp häraf ännu äro för rörelsen i landet till-
gängliga, men detta är nästan allt. Att detta
förhållande är högst otillfredsställande,. finner
hvar och en. .
Vi ha också hyst den förhoppningen, att
kunna genom enskilda bemödanden lyfta nå-
got på den hemlighetsslöja, som hvilat öfver
bankens -penningeoperationer, genom att tid
efter annan derom meddela. nägra närmare
upplysningar; men hittills har det ej lyckats
oss att erhålla derför erforderliga materialier.
Vi skola emellertid icke afstå från denna plan,
utan om möjligt söka att realisera den, så fort
sig göra låter, och i den mån de egna förhål-
landen, hvari vår bank sig befinner, sådant
medgifva:
Af de utkommande magra halfsårsrappor-
terna samt de, efter fulländade statsrevisioner,
utkommande revisionsberättelserna angående
bankoverket kan man i alla fall för förflutna
tiden erhålla en öfverbigt åtminstone af tillgån-
en på tillgängligt rörelsemedel äfvensom å
än pufvudkanaler, hvari dessa: spridas till all-
mänheten, och vi ha derföre, för att söka
uppfylla en skyldighet mot den tidningsläsande
allmänheten, samt för att å vår sida medverka
till väckande af något intresse för det alltmera
vigtiga penningeväsendet, uppgjort en kalkyl
öfver penningeställningen vid slutet af de tre
sista decennierna, 1831, 1841-och 1851. Denna
återblick öfver vår penningeställning meddelas
längre fram i bladet.
I afseende på resultaterna af denna kalkyl
vilja vi här särskildt omnämna, att penninge-
tillgången vid slutef af sistlidne år var obe-
tydligt större än för 20, år tillbaka, oaktadt
folkmängden under tiden erhållit en högst be-
tydlig tillvext, samt oaktadt affärslifvet i ännu
större proportion tilltagit. Åkerbruket, bergs-
handteringen och fabrikerna ha ganska myc-
ket ökat sin produktion samt således behofvet
af rörelsemedel för prodåkternas omsättning
och realiserande blifvit mycket större nu än
för 20 år sedan. Det cirkulerande penninge-
beloppet, som vid 1831 års slut utgjorde
30,146,345 rdr och 1841 nedgått till 29,236,000
rdr, var vid sistlidet års slut 31,415,000 rdr
bko, eller 1,268,655 rdr mera än 1831. Pri-
vatbanksedlarne, som härvid äfven äro tagna
i beräkning, ha dock ökat sig så betydligt,
att då de år 1841 efter afdrag af privatban-
kernas innehafvande riksbanksesedlar utgjorde
4,240,654 rdr, hade de vid 1951 års slut upp-
gått till 6,919,970 rdr; och under tiden har
beloppet stundom varit ännu högre. Deremot
ha de enskilda assignationerna på riksbanken,
hvilka 1831 beräknades till 3 millioner, nästan
helt och hållet försvunnit.
Huru den större penningeomsättning, som
numera för den mera utbildade. affärsutelsar
lig tillökning i rörelsemedel, är nästan obe-
gripligt. . Också återkomma perioderna för
större trångmål i vår penningemarknad allt
tätare och de blifva stundom; enligt hvad vi
för ej längesedan framhållit, ganska tryc-
kande.
Man måste nemligen erinra sig, att den in-
rikes vexelrörelsen befinner sig nära nog i
samma skick nu som för längre tid tillbaka,
d. v. 5. att den fortfar att vara en framtids-
förhoppning, och ått således den lättnad, som
det större affärslifvet i alla andra länder hem-
tar från detta håll, icke kommit våra penninge-
resurser till någon hjelp vid befordrandet af
vår allmänna rörelse. Den förstår sig ej på
annat än bankosedlar. Visst har denikassa-
kistorna enorma massor af löpande, rever-
ser, men de äro i sjelfva verket föga löpande
och duga ej till bytesmedel.
Genom kreditivrörelsen i privatbankerna och
riksbanken har ett framåtskridande i pennin-
geväsendet skett, och utan detta framåtskri-
dande samt den hastigare omsättning, som
privatbankernay oaktadt sin i många hänseen-
den felaktiga organisation, befrämjat, skulle
den utveckling, som affärerna här i landet ta-
git, icke kunnat, sålänge inrikesvexelrörelse
saknats, ega rum vid en såstationär penninge-
stock. Med ordnadt banksystem och tillgång
på inrikesvexlar för den större handelsomsätt-
ningen, tro vi deremot att den nuvarande
penningestocken är mera än tillräcklig, äfven
för ett större aftärslif än det som nu finnes;
utan förbättradt system och inrikesvexlar -blir
denna penningetillgång snart otillräcklig för
en stigande industri och rörelse. Frågan är
således: skola dessa sednare iniskränkas till
de mindre dimensioner som passa för närva-
MM Sida IRENE MINGt AA SAR FLER NGE ER IRS I Eh AG I aa FE SN
- mm AA Öm