TVIG UVI UVILDI OUUdl GLld UTIIVI UVUVA Ul UUSI —Lt. NORGE. Ledamoten af Norges Höjesteret P. M. Ot tesen har aflidit i sitt sjuttionde år. Han hade varit Höjesterets-assessor sedan år 1837. Inrikesdepartementet har afgifvit en förklaring öfver det inflytande som postportons nedsättande genom lagen af den 12 Aug. 184? haft på postinkomsterna. Det anmärkes, al! man innan lagen utkom hade beräknat, at postintraderna efter brefvens antal 1845 ge nom den nya posttaxan skulle förlora 23,401 Spdr 27 sk. Det har nu visat sig, att postinkomsterna år, 1848, eller året innan den nys portolagen trädde i kraft, utgjorde 81,453 Spdr 2877 sk., hvaremot de 1849, då den nya lagen hade trädt i verksamhet, utgjorde 62.941 Spdr 94 sk. och år 1850, 70,230 Spår 53 sk. Häraf synes, att portosumman 1849 var 18,511 Spdr 547, mindre och 1850 blott 11.227 Spdr 954, sk. mindre än 1848, så att förlnsten icke blifvit så stor som man beräkna och år 1850 endast hälften af hvad man kalkulerat. Detta resultat, för hvilket man naturligtvis har att tacka förökandet at brefven: antal, väcker den förhoppningen, att det icke skall dröja länge innan verkan af den nys portolagen icke skall visa sig såsom någor förlust för statskassan. I Borre socken, !, mil från örlogsstationen Horten, har man nyligen gjort ett märkligt fynd. Då man skulle hemta vägfyllnad i en kämpehög, har man upptäckt, att det var en s. k. skeppshög, -hvari efter all sannolikhet en konung fordom blifvit begrafven. En man på stället har tagit hand om saken och ledt gräfningen, som straxt bragte märkliga ting i dagen, men tills vidare måst inställas, för att kälen först skulle gå ur jorden. Man skall hafva funnit förstammen och babordssidan af ett skepp, men styrbordssidan hade försvunnit, då man på den sidan i många år hade tagit vägfyllnad. I förstammen har man bland annat påträffat skeletterna af tre hästar och två hundar, svärd, dolk, stridsyxa, foten af en glasbägare, ett bälte med underliga bronzsirater, stigbyglar och ett betsel med silfverbeslag, lemningar af en sadel, neml. en förgyld sadelknapp af bronz, mycket konstfärigt utförd, och träverket, som är af ek och märkvärdigt nog icke förmultnadt. Sjelfva skrofvet af skeppet-är tillintetgjordt, men har lemnat äftryck i jorden, så att man torde kunta få reda på dess form och storlek. Man har, som sagdt, inställt arbetet, innan man funnit bakstammen, der man kunde hoppas att träffa liket af den konung, som efter all sannolikhet är begrafven i denna hög. Det lär föröfrigt vid Borre finnas flera grafhögar, om hvilka man kan antaga, att de skola lemna intressanta upplysningar liksom den nu omtalade. Följande tvenne ställen i Snorre Sturlesons konungasagor (ur 51 och 52 kap. af Ynglingasagan) torde kunna gifva någon upplysning om den nufanna skeppshögen och kämpahögarne vid Borre: Eystein, Hälfdan Hvitbeins son, blef konung: på Raumarige och Vestfold. Han var gift med Hilda, en dotter af Erik Agnarsop, som var konung pä Vestfold.sAgpary Eriks. fader, -var..en, son af Sigtryg, konung i Vendsyssel. Konung Erik hade ingen son och dog, medan konung Halfdan Hvitbein lefde. Fader och son Halfdan och-Eystein underlade sig hela Vestfold, hvaröfver Eystein rädde så länge han lefde: På den tiden var en konung på Varna, -som hette Skjold och var en stor trollkarl. Kung Eystein for med nägra krigsskepp öfver till Varna, härjade der, tog med sig allt, som. var för handen af kläder, anåra dyrbarheter och böndernas reåskaper, högg strand. hugg och for. derefter bort. Konung Skjold kom till stranden med sin här, just som konung Eystein var kommen -boft öfver fjorden, så att konung Skjold ännu kunde se deras segel. Dä tog han sin kappa, viftade och bläste i den. Konung Eystein satt vid rodret, då de seglade förbi Jarlsön och ett annat skepp seglade vid sidan af hans. Då kom der ett: böljeslag, sä att segelbommen på det andra skeppet slog konungen öfverbord och detta blef hans bane. Hans män fiskade upp liket och det blef infördt till Borre, der det uppkastades en hög deröfver på en planerad mark ute vid sjön vid Vadle.s — — ri tri i — Halfdan hette konung Eysteins son. Han kallades Halfdan hin Milde och Matonde. Det berättas nemligen att han gaf sina män i lön lika mänga guldpenningar som andra silfverpenningar; men han var sä knapp i mateH, att de fingo svälta. Han var en stor krigsman, som var länge på vikingatäg, der han samlace stora rikedomar. .Han var gift med Hlif, en dotter af konung Dag på Westmar. Holtar på Vestfold var hans hufvudgärd; der dog han sotdöd och blef lagd i hög på Borre., Louis Napoleon och hans skrifter.