TVIG UVI UVILDI OUUdl GLld UTIIVI UVUVA Ul UUSI
—Lt.
NORGE.
Ledamoten af Norges Höjesteret P. M. Ot
tesen har aflidit i sitt sjuttionde år. Han hade
varit Höjesterets-assessor sedan år 1837.
Inrikesdepartementet har afgifvit en förkla-
ring öfver det inflytande som postportons ned-
sättande genom lagen af den 12 Aug. 184?
haft på postinkomsterna. Det anmärkes, al!
man innan lagen utkom hade beräknat, at
postintraderna efter brefvens antal 1845 ge
nom den nya posttaxan skulle förlora 23,401
Spdr 27 sk. Det har nu visat sig, att post-
inkomsterna år, 1848, eller året innan den nys
portolagen trädde i kraft, utgjorde 81,453 Spdr
2877 sk., hvaremot de 1849, då den nya la-
gen hade trädt i verksamhet, utgjorde 62.941
Spdr 94 sk. och år 1850, 70,230 Spår 53 sk.
Häraf synes, att portosumman 1849 var 18,511
Spdr 547, mindre och 1850 blott 11.227
Spdr 954, sk. mindre än 1848, så att förln-
sten icke blifvit så stor som man beräkna
och år 1850 endast hälften af hvad man kal-
kulerat. Detta resultat, för hvilket man na-
turligtvis har att tacka förökandet at brefven:
antal, väcker den förhoppningen, att det icke
skall dröja länge innan verkan af den nys
portolagen icke skall visa sig såsom någor
förlust för statskassan.
I Borre socken, !, mil från örlogsstationen
Horten, har man nyligen gjort ett märkligt
fynd. Då man skulle hemta vägfyllnad i en
kämpehög, har man upptäckt, att det var en
s. k. skeppshög, -hvari efter all sannolikhet
en konung fordom blifvit begrafven. En man
på stället har tagit hand om saken och ledt
gräfningen, som straxt bragte märkliga ting
i dagen, men tills vidare måst inställas, för
att kälen först skulle gå ur jorden. Man skall
hafva funnit förstammen och babordssidan af
ett skepp, men styrbordssidan hade försvun-
nit, då man på den sidan i många år hade
tagit vägfyllnad. I förstammen har man bland
annat påträffat skeletterna af tre hästar och
två hundar, svärd, dolk, stridsyxa, foten af
en glasbägare, ett bälte med underliga bronz-
sirater, stigbyglar och ett betsel med silfver-
beslag, lemningar af en sadel, neml. en för-
gyld sadelknapp af bronz, mycket konstfär-
igt utförd, och träverket, som är af ek och
märkvärdigt nog icke förmultnadt. Sjelfva
skrofvet af skeppet-är tillintetgjordt, men har
lemnat äftryck i jorden, så att man torde
kunta få reda på dess form och storlek. Man
har, som sagdt, inställt arbetet, innan man
funnit bakstammen, der man kunde hoppas
att träffa liket af den konung, som efter all
sannolikhet är begrafven i denna hög.
Det lär föröfrigt vid Borre finnas flera graf-
högar, om hvilka man kan antaga, att de
skola lemna intressanta upplysningar liksom
den nu omtalade. Följande tvenne ställen i
Snorre Sturlesons konungasagor (ur 51 och
52 kap. af Ynglingasagan) torde kunna gifva
någon upplysning om den nufanna skepps-
högen och kämpahögarne vid Borre:
Eystein, Hälfdan Hvitbeins son, blef konung: på
Raumarige och Vestfold. Han var gift med Hilda,
en dotter af Erik Agnarsop, som var konung pä Vest-
fold.sAgpary Eriks. fader, -var..en, son af Sigtryg,
konung i Vendsyssel. Konung Erik hade ingen son
och dog, medan konung Halfdan Hvitbein lefde. Fa-
der och son Halfdan och-Eystein underlade sig hela
Vestfold, hvaröfver Eystein rädde så länge han lefde:
På den tiden var en konung på Varna, -som hette
Skjold och var en stor trollkarl. Kung Eystein for
med nägra krigsskepp öfver till Varna, härjade der,
tog med sig allt, som. var för handen af kläder, an-
åra dyrbarheter och böndernas reåskaper, högg strand.
hugg och for. derefter bort. Konung Skjold kom till
stranden med sin här, just som konung Eystein var
kommen -boft öfver fjorden, så att konung Skjold ännu
kunde se deras segel. Dä tog han sin kappa, vif-
tade och bläste i den. Konung Eystein satt vid rodret,
då de seglade förbi Jarlsön och ett annat skepp seg-
lade vid sidan af hans. Då kom der ett: böljeslag,
sä att segelbommen på det andra skeppet slog konun-
gen öfverbord och detta blef hans bane. Hans män
fiskade upp liket och det blef infördt till Borre, der
det uppkastades en hög deröfver på en planerad mark
ute vid sjön vid Vadle.s — — ri tri i —
Halfdan hette konung Eysteins son. Han kalla-
des Halfdan hin Milde och Matonde. Det berättas
nemligen att han gaf sina män i lön lika mänga
guldpenningar som andra silfverpenningar; men han
var sä knapp i mateH, att de fingo svälta. Han var
en stor krigsman, som var länge på vikingatäg, der
han samlace stora rikedomar. .Han var gift med
Hlif, en dotter af konung Dag på Westmar. Holtar
på Vestfold var hans hufvudgärd; der dog han sot-
död och blef lagd i hög på Borre.,
Louis Napoleon och hans skrifter.