ET STA RT
närvarande allenaherrskare står i närmare slägt-
skap till kejsaren än som brorson. Det har
vankats så mycken skandal om alla de per-
Isoner, som stå i sammanhang med franska
Irevolutionen, att vi hysa ett visst misstroende
till de särskilda sagor, som blifvit satta i om-
lopp rörande Louis Napoleons härkomst. Af.
ven utom hvad som rörer Hortense finnas an-
Idra skandaler i sammanhang med detta ämne,
men vi lemna dem utan uppmärksamhet.
Ar 1810 döptes Louis Napoleon med myc-
ken högtidlighet i Fontainebleau, och kejsa-
ren och Marie Louise fungerade såsom fad-
drar. Efter restaurationen antog hans moder
titeln af hertiginna af St. Leu, och drog sig
med sin son tillbaka till Bäjern. Då hon sed-
nare af politiska anledningar måste begifva
sig derifrån, liksom i det följande äfven från
Schweiz, der hon någon tid uppehöll sig, bo-
satte hon sig slutligen i Rom. För den unge
prinsen, anskaffades en särdeles lärare, det
var mr Le Bas, en vild republikan, son af
Robespierres medhjelpare, denne Le Bas, som
sjelf tog lifvet af sig, föratt ej öfverlefva sinl.
mästare.
Ar 1830 hölls i Rom ett bonapartiskt familje-
möte, för att afgöra, om man ej skulle kunna be-
gagna konjunkturerna till sin fördel. De närva-
rande medlemmarna voro )Madame Mere (fru
Letizia), kardinal Fesch, Jerome Bonaparte.
Louis Bonaparte och hans mor. Sålunda bletl
den unge Bonaparte vid sjelfva inträdet i lifvet
indragen i äregirighetens stämplingar. Den lag-l:
liga myndigheten tog illa vid sig öfver detta
bonaparteska familjemöte, — hvarföre Louis
Napoleon genast förvisades från Kyrkostatens
område och eskorterades till gränsen af mili-
tärbevakning.
Fördrifven från Rom kastade sig Louis Na-
poleon med ifveri den italienska revolutionen.
Hans äldre broder delade hans öden, och de
tillfogade med tillhjelp af general Sercognani
de påfliga trupparna ett nederlag. Men öster-
rikiska och franska regeringarne förbundo sig
till deras förderf; de båda unga prinsarne be-
röfvades sitt befäl och förvistes från Italien.
Den äldre brodren sjuknade och dog i enin-
flammation, den 27 Mars 1831. Frän den ti-
den har Louis Napoleons lif varit ganska skif-
tesrikt och kan indelas i fem afdelningar: 1)
Strassburgerinvasionen; 2) Irrfärderna i Ame-
rika; 3) Boulognerinvasionen och den följande
fångenskapen i Ham; 4) Flykten från Ham
och vistelsen i London; 5) Presidentskapet i
franska republiken.
Vi skola i korthet behandla hvar och en af
dessa olika phaser af hans lefnads bana.
I. Strassburgerinvasionen ådagalägger gan-
ska tydligt några af grunddragen i hans ka-
rakter — hans skrytsamma sjelfförtroende,
som gränsar till en stockblind tro på hans
lycka och en ovanlig grad af personlig till-
tagsenhet. Från sin barndom måste han hafva
varit van att höra oräkneliga anekdoter, be-
räknade att i hans själ utså frön till en äre-
girighet utan alla skrupler. Hans farbror var
för honom en annan Mahomed, en revolutio-
nens profet, grundläggaren af en dynasti, in-
karnationen af en till utseendet demokratisk,
men i det innersta rent despotisk princip. Då
man kastar en blick på hans öden före upp-
trädet i Strassburg, erbjuder sig den anmärk-
ningen, att han efter sin förvisning från Ita-
lien vände sig till Ludvig Filip med anbållan
att få tjena äfven såsom simpel soldat i Frank-
rikes armå. Denne sluge konung svarade med
en befallning att han skulle lemna det franska
området. Han begaf sig då med ens till
England och förblef der till Augusti 1831.
Detta land genomgick då parlamentsreformens
vigtiga kris, och Louis Napoleon hade tillfälle
att betrakta den engelska konstitutionen och
sättet hvarpå den opererar. Derifrån återvände
han till Schweiz och började på nytt sina mi-
litäriska studier såsom tillfällig elev vid mili-
tärskolan i Thun. Han hedrades af kantonen
Zirich med kommunalmedborgare-rätt, för
vilken ära han gaf i återskänk — kan Jäsa-
ren gissa hvad? — två sexpundingar, med
fullständig train och anspann. Från början
till slutet af hans bana påminnas vi om ar-
tillerisalfvorna, som förkunnade hans födelse.
Det var under denna tid som han samman-
skref sina politiska fantasier, (råveries poli-
tiques) och sina politiska och militära be-
traktelser öfver Schweiz. Dessa arbeten böra
ej lemnas utan uppmärksamhet, emedan de
visa huru tidigt han begynte att systematisera
sina tankar. Då man läser dessa första för-
sök på författarebanan, tycker man att titeln
röverie är vald med mycken urskilning. Han
säger: Det första en nation behöfver är obe-
roende, frihet, varaktighet, rättvisa åt förtjen-
sten, och en jemn fördelning af lifvets njut-
ningar. Den bästa styrelseform är en sådan,
under hvilken hvarje missbruk af makten lät-
tast kan rättas, och utan någon social om-
störtning, utan blodsutgjutelse icke allenast
lagarne, utan sjelfva statens hufvud kan om-
bytas: — ty en generation har ingen rätt att
pålägga den efterföljande generationen lagar.
Alltigenom hans skrifter förekomma inströdda
några platta politiska hvardagsfraser, men den
tanke som beherskar det hela är begreppet
Kejsare,. Han säger i sina politiska fanta-
sier: Statens tre elementer böra vara folket,
den lagstiftande kåren och kejsaren. Detta
sista begrepp förstår han bättre än begreppen
folkfrihet ech maktens missbruk. Ordet Kej-
sare och första personens pronomen äro tydli-
gen liktydiga i Louis Napoleons ordbok. Om
hans skrift ötver Schweiz kan man säga att
den utvisar flit och sorgfällighet å författarens
sida och ingen vanlig grad af själsliflighet.
Det är ett verk af ett uppöfvadt hufvud, och
dessa band gifva oss full visshet, att verlden..
icke gjort honom full rättvisa hvad hans om-
döme beträffar. Är detta fallet derföre att
verlden kan hylla endast lyckan? Nej —
utan derföre att hans förslager voro så djupt
sjelfviska, hans mål så äfventyrligt och hans
utvägar så löjliga, att hans skriftställeri blef
beledt, oaktadt den verkliga skicklighet, som
deri uppenbarade sig. Han hade bevisligen
satt hela sin lycka på etttärningskast — och
mm Ån LA Ram Er rä
ch ke - -
VM Dr OO mA ms
ee ja Ph rr 0 MR DM Ar a PN
ÖÖc SS 55 mA
in
ÅR me AA MM DM mm
ta FN
on pr