a öfvertygelser, utan
ock om möjligt moraliskt ruinera den sida at
pressen, hvarifrån dessa öfvertygelser uttalas.
Det strider emellertid mot den hållning inom
pressen, som Svenska Tidningen i likhet med
oss bekänner sig hylla, att kasta smuts och
hån och falska insinuationer på politiska mot-
ståndares personer; denna sida af kriget mot
den liberala pressen har under den sista tiden
från ett annat håll, af en ringa hop men
väl beväpnad., blifvit skött med den grad af
manhaftighet, att konservatismens stora käm-
par för sig sjelfva kunnat välja ett ridderli-
gare vapen.
Emelertid sitter i landsorten mången he-
derlig riddersman i fullkomlig okunnighet om
det gueriliakrig, som från en viss sida af pres-
sen föres mot Aftonbladet, och blir otålig att
Svenska Tidningen ej gör sin skyldighet.
Visserligen gör då och då den lärde riddaren
B. mot vårt blads redaktion ett taktiskt utfall
med ev kroiserad eld af hafsiga halfsanningar
och medvetna förvrängningar — såsom i Sven-
ska Tidningens sista onsdagsnummer — men
detta gör ej tillfyllest för beskyddarne i lan-
det, som vänta sig något ännu bättre, och då
rustar sig en och annan af de grånade käm-
parne att sjelf draga det tunga, länge hvi-
lande svärdet, och från den publicistiska fäst-
ningens kanonportar framljungar ett insändi,
som skall sprida död och förödelse i fiendernas
läger.
Stundom skjuta dock de ädle kämparne
öfver målet. Så har en ,insändare, i Sven-
ska Tidningens nummer för dagen, i sin
ifver att rätt takta oss, förmält att vi låtit
allmänheten på fint vis förstå, att Svenska
Tidningen vore mutad af regeringen, och
hr Algren åter af Svenska Tidningen, för att
komma åt Stockholmska sparbankens pengar,.
Vi lemna åt allmänheten att dömma, huru långt
insändarens fantasi här sträcker sin lifliga flygt.
På samma gång skulle vi, då han tiilvitar oss
att vilja upplösa alla moraliska band mellan
husbönder och tjenare, och göra de sednare
till lösören, samt på detta vis omöjliggöra allt
sammanhang i landtbrukets arbeten, kunna
påminna vår utan tvifvel välmenande strids-
kämpe, att det är uttryckligen blott för de
större städerna, som vi ansett tätare flytt-
nivgstider för tjenstefolk tjenliga, och att vi
uttryckligen förklarat, att viansågo årstjensten
på landet ännu hvarken böra eller kunna i
vidsträcktare mån upphäfvas. Men så är det
en gång beskaffadt hos oss häri Sverge. Om
allt skall vara riktigt, måste man tilltro sina
politiska motståndare de svartaste bevekelse-
grunder. Man frågar sig med en tvetydig
axelryckning: v.kan något godt komma från
Nazareth? Det vill säga: kan en liberal
skriftställare uttala en ärlig tanka eller ens sjelf
vara hederlig karl? Och så blir man het och
kastar undan det obehagliga tidningsbladet,
och den upprörda fantasien fortsätter läsnin-
gen af den bortkastade artikeln och tror sig
i densamma spåra idel blodsbegär och mord-
brand och omstörtningar. Och så fordrar tro-
heten mot konung och fädernesland, att man
svär och förbannar hela det liberala packets.
I afseende på grundsatsen att låta insän-
dare, utan reservation framkasta hvad som
helst emot personer eller inrättningar, derom
hafva vi redan sagt vår tanka. Den ifråga-
varande s:insändaren förebrår på ett smickrande
sätt Svenska Tidningen dess ridderliga artig-
het mot sin publicistiska motståndare Afton-
bladet. Vi hafva ofvanför anfört nägra fra-
ser ur den sista insändarens artikel. Då vi
helt enkelt citerade dessa uttryck, ansågo vi
oss blott behöfva till våra läsares rättskänsla
öfverlemna att bedömma halten af det skrift-
ställviig ovus Uvgapguas Ul Jawa League og
för att sålunda vanställa och förvränga!en pu-
blicistisk vedersakares ord. Vi hade icke fö-
reställt oss, att en tidning,som framträdt med
så vackra löften, skulle anse det tillbörligt at!
öppna sina spalter för invektiver af ofvån an-
förda beskaffenhet. Vi erkänna aft vi miss-
räknat oss; den pridderliga artigheten har vi-
sat sig i sin rätta skepnad, och vi skola hä-
danefter så litet som möjligt sysselsätta våra
läsare med Svenska Tidningens insändarepx.
— Med anledning af våra uppsatser angående
reform af bränvinshandteringen har -Christiania-
Posten,, rörande denna handtering i Norge,
meddelat några upplysningar, hvilka äfven för-
tjena att komma till svenska allmänhetens
kännedom.
Genom den år 1845 påbörjade och vid 1848
års Storthing fullföljda reformen af bränvins-
industrien och dess beskattning, har samma
industri öfvergått till ett färre antal större fa-
briker. Härtill har bidragit, dels att man 1845
förbjöd alla bränvinspannor under 200 potter
(274) pott — svensk kanna), och dels att
beskattningen 1848 bestämdes efter beloppet
af den tillverkade varan, i stället för att den
förut, likasom hos oss, beräknades efter ap-
paraternas storlek och beskaffenhet, och i följd
af fullständigare kontroller har bränvinsafgif-
ten sedermera kunnat förhöjas, utan att så-
dant hindrats af kopparslagarnes konstfärdighet
och uppfinningsförmåga. Sålunda har sista
Storthing kunnat beräkna norska statsverkets
inkomst af bränvinsskatten till ej mindre än
375,009 Spd., eller en million rdr bko, ehuru
den årliga tillverkningen af bränvin i Norge
ej uppskattas till mera än omkring åtta mil-