vi ej undertrycka en anmärkning som ofta fallit oss före vid äskädandet af dessa efemera franska småpjeser, som i brist på nagot annat få tjena att såsom föreller :f:.erpjeser fylta de för en spektakelafton öfliga tre å tre och en half timmarne. D stycken aterspegla nemligen, sä obetydliga de än äro, alltid troget de fransyska sederna och de fransyska begrep pen om familjelifvets helgd. Dessa ur ren fransys grund uppspirade vexter äro ingalunda acelimatiserad hos oss derföre att de passerat öfrersättarens hand. Det kan förefalla fransmannen helt naturligt att der genomhederlige och älskvärde Vicomte de Mila intrå ler och för hvem som vill höra derpä såsom den na urligaste sak i verlled berättar att han älskar fru Delmas, att han vill envlevera benne, att hans 60,00t francs räntor nog hinna till för de nödiga . depenser a, och att han, om så skulle påfordras, skickar med xtrapost till andra verlden den beskedlige äkta man nen, som generas af allt detta endast derföre att ha älskar sin hustru. Som sagdt, allt detta kan före falla. fronsmannen naturligt, men öfverensståmme: lyckligtvis ej ännu så med de svenska sederoa at ien svenska publiken kan göra sig rätt fö troge: ned ett handlingssätt hos en ung man af heder, vilket man straxt derefter i Trettio är af en spe :ares lefoad finner framstäldt säsom den nedrigt skurken Warners svartaste bostreck. Trettio är af en spelares lefnad är en gengänrare från fordna tider, hvilken nästan årligen framräder på vår Kongl. theater, och alltid finnes nog ;rysligt vacker för att till dess ong locka nägro soda hus. Om det estetiska värdet af dessa bjert slitande förbannelsescener har kritiken längesedar uttalat sin dom. Styckets för alla bjert framträdand: sensmoral och dess talrika sceniska eftekter förklara lock den ovanliga framgäng det haft på vär scen Fordom beundrade man i Amelies roll Emelie Hög1vists mästerliga spel, hvilket visserligen icke näs a fru Almlöf, men bos hvilken man dock mäste erkänna ett förtjenstfullt bemödande att närma sig utmärkta mönster. I Amelies uppmaning, till sin förvillade make att öfvergifva sin brottsliga bana skullt vi önskat att fru Almlöf äfven i början i sina or: inlagt denna ötvertalande mildhet, som hon ji slutei if denna scen så lyckligt ätergaf, och som synes s: väl öfverensstämma med Amelies milda, uppoffrandt arakter. — Hrr Almlöf, Dahlqvist och Sundberg återgäfvo Georges, Warners och Alberts roller såsom vanligt till publikens tillfredsställelse, om man är icke i den förstnämndes spel faun all den liflighe: som fordom. De öfriga rollerna stå mera i skuggar för nyssnämnde mera framstående, och gjordes ej heller af sina innehafvare mera bemärkta. RISK TEA IVT ARSA SRS