ende, breda skuldror och klotformigt hufvud,
och hvars nedfällda skjortkrage lät ögat skå-
da en herkulisk hals ... Men ni skall förlåta
Georg denna samvetssak, hoppas jag, när ni
får se honom på stridsfältet, jag är fullt öf-
vertygad derom.
vUrsäkta, herr grefven, inföll Georg i det
han slog till ett gapskratt, men det gällde
att rädda oss alla, och dessutom gör ju ett
knytnäfslag ingenting, det kan ej vara någet
vanhedrande deri.
Jag vill ej säga att det vanhedrat mign,
svarade Hervå, men det har gjort mig myc-
ket ondt. Jag förmodar att ni, herr Georg,
också var- en -bland. de der damerna som tvät-
tade lakan samma natt uti Groachdalen?
Tillåts det mig att fråga er, utan fara attan-
seg näsvis, . hvad. som kunde vara egent-
liga. skälet till en sådan maskerad, hvilken
öfrigt var rätt angenäm?
Åh! tala inte om den saken! inföll Fleur-de-
Lys; Bretagnarne äro ett så dugtigt follk att
det ibland går till. galenskap! De ville blott
helsa mig välkommen genom detta gyckel,
som kostade dem så mycket besvär,.
Och kunde jag kanske äfven få veta, br
Georg,, återtog Herve, genom hvilket trolleri
ni kunnat ostraffadt trotsa vår gevärseld?
Åh! min herre svarade Georg, ndet var
derför att mina gossar äro så viga i kroppen,
ser nil Jag har vant dem att störta sig emot
artillerielden, på det sättet att de stundtals
kasta sig raklänga till marken för att låta
laddningen passera... Ni har sjelf varit i
tilfälle att bedöma deras skicklighet.,
Som den oförskräckte partigängaren yttrat
dessa ord, reste fröken de Kergant sig från
bordet; hon tog den arm Fleur-de-Lys bjöd
henne, och alla gästerna följde dem in uti
en angränsande salong, prydd med en mängd
familjeporträtter.