BELLA H.
OCTAVE FEUILLET.
SEDNARE DELEN.
Alla gästerna hade under hemsk tystnad:
åhört den unga krigarens tal; allas ögon rig-)
tades möt markisen, hvars drag alldeles för-!
lörat det nyss rådande uttrycket af glädti
godmodighet, och ögonblickligt öfvergått till
den karakter af ädel stränghet, som vanligen
utmärkte dem.
Härr de Pelven...; sade han, i det han
närmade sig sin oväntade gäst; men i stället
att fullfölja den högtidliga mening han syn-
tes ha i tankarne, fattade han häftigt den unga
manhbens band, drog honom till sitt bröst och
utröpade med rörd stämma:
;Hervå, min son, mitt barn, var välkommen
i din faders busl)
Detta för Herv så oväntade mottagande
rörde honom i det innersta af hans hjerta.
Då han mottog gubbens varma omfamning
kände ban liksvm en isande frossa genormfara
sina ådror. Åtankan på den dubbla roll han
första gången i sitt lif spelade, flög lik ett
samvetsqval genom hans själ, och, under det
han framstammade ord om erkänsla och till-
gifvenhet, förgades hans solbrända kinder af
en högre rodnad; men som hans öga mötte
en hastig blick från den personlighet, som
satt till böger om fröken de Kergant, åter-
vann han i ögonblicket fullkomligt sin fatt-
ning.
Eme
fina gäster:
5) Se A.B. N:ls 37, 39, 40, 41, 43—145, 47, 49,
50, 52, 53, 55—57, 59 och 67.