BELLA H. OCTAVE FEUILLET. SEDNARE DELEN. Alla gästerna hade under hemsk tystnad: åhört den unga krigarens tal; allas ögon rig-) tades möt markisen, hvars drag alldeles för-! lörat det nyss rådande uttrycket af glädti godmodighet, och ögonblickligt öfvergått till den karakter af ädel stränghet, som vanligen utmärkte dem. Härr de Pelven...; sade han, i det han närmade sig sin oväntade gäst; men i stället att fullfölja den högtidliga mening han syntes ha i tankarne, fattade han häftigt den unga manhbens band, drog honom till sitt bröst och utröpade med rörd stämma: ;Hervå, min son, mitt barn, var välkommen i din faders busl) Detta för Herv så oväntade mottagande rörde honom i det innersta af hans hjerta. Då han mottog gubbens varma omfamning kände ban liksvm en isande frossa genormfara sina ådror. Åtankan på den dubbla roll han första gången i sitt lif spelade, flög lik ett samvetsqval genom hans själ, och, under det han framstammade ord om erkänsla och tillgifvenhet, förgades hans solbrända kinder af en högre rodnad; men som hans öga mötte en hastig blick från den personlighet, som satt till böger om fröken de Kergant, återvann han i ögonblicket fullkomligt sin fattning. Eme fina gäster: 5) Se A.B. N:ls 37, 39, 40, 41, 43—145, 47, 49, 50, 52, 53, 55—57, 59 och 67.