Mina herraro, sade han till dem, här ser
vi för er min vän grefve de Pelvens son. Han
nar blifvit indragen uti revolutionära idder ge-
wom den ungdomliga entusiasm som vilseledt
ner än ett bland vära stora namn vid dessa
sorgedagärs bedrägliga morgongryning. Jag
hyser intet tvifvel det han ju längesedan inom
sig erkänt och begråtit sina illusioner. -Om-
ständigheter, som äro er bekanta, hafva nyss
brutit de kedjor, dem en öfverdrifven heders-
känsla ännu -förmådde hohom, bära. Jag ber
er alla helsa honom välkommen såsom en
man med bjerta i bröstet och som min äl-
skade son.
Gästerna besvarade detta tal med lifliga bi-
fallsrop, åtföljda af glasens högljudda klang;
en enda, densamme som oaktadt sin ungdom
syntes den förnämste ibland dem, nöjde sig
med att med värdighet böja på hufvudet:
Hervå - hade på. markisens inbjudning: tagit
plats vid Ahdreas sida, och hon välkomnade
honom på det innerligaste, ömsom skrattande
ömsom gråtande, 1 öfvermåttet af sin hänryck-
nipg. Fröken Kergant, mera förbehållsam el-
ler kanske anande ett försåt, hade endast be-
viljat den fordna barndomsvännen ett kallt
småleende; i de blickar, hon stundom i smyg
kastade på honom, kunde man läsa en könsla
af tvifvel och oro.
En tvungen tystnad efterträdde så småning-
om det bulirande uppträde som republikanens
närvaro orsakat. Endast fröken de Kergants
utmärkte sidokamrat hade bibehållit sitt be-
kymmerslösa utseende af öfverlägsenhbet; ban
bemödade sig på det mest utsökta sätt att
upplifva samtalet igen, hvilket sedan den af-
skydda uniformens upptrödande tycktes dödt
på alla närvarandes löppar; Klangen af
hans röst, melodiskt välljudande med en xild
metallisk tonfärg, träffade Hervås öra liksom