RETAS Annette mörka bladkronan, ofta fullsatt af stora glänsande blommor, som man ej kommeråt, och längs grenarne och qvistarne öfvervuxna af parasitiska ormbunkar, liljor och andra växter. Från det ena trädet till det andra löpa liksom fasta tåg, en otalig mängd slingerväxter med underbart vridna trädstammar, än snodda såsom kabeltåg, än tresididigt urhålkade som värjklingor. Mellan detta nät af lianer resa sig oerhördt stora buskar med invecklade grenar, så att det hela är alldeles ogenomträngligt, och blicken som vill skåda djupt in i skogen, såsom ögat är vandt hemma hos oss, stänges af de allra närmaste föremålen; Här och der bryter solen genom de täta löfhvalfven, och kastar sitt gull öfver de i de herrligaste färger strålande stora blommorna. Tusendetals fjärilar med allt hvad fantasien kan tänka sig skönast måladt på de väldiga vinarne fladdra derom; flugor och skalbaggar, icke mindre lysande, surra omkring; och uppe i trädens grenar spelar en kor af lifliga och praktfulla fåglar med aldrig tystnande oräkneliga små tungor. Vi äro vana att tänka oss en skog bestående af ett eller få trädslag, grön af sina löf, men med inga eller oansenliga blommor. Här få de hvarandra trängande arterna icke ens rum; i tusendetals former uppträda de bredvid hvarandra i den mest bizarra blandning, och sedd på något afstånd är bladens skiftande grönska uppblandad med alia regnbågens färger från de praktfulla blommoraa. Der är en balsamisk vällukt, ett firgspel, som man ieke kan ana förr än man sett det. Men det är ändå icke detta, icke ens den jävtelika storleken i allt — allt antager nemliigen trädeller buskform, och örter, anAQ ytterst sällsynta — det är fastmera Hänmtngen i allt, som väcker mesta Stämmarne äro underbart vridna elfya joch försedda med tätt sit