RETAS Annette
mörka bladkronan, ofta fullsatt af stora glän-
sande blommor, som man ej kommeråt, och
längs grenarne och qvistarne öfvervuxna af
parasitiska ormbunkar, liljor och andra växter.
Från det ena trädet till det andra löpa lik-
som fasta tåg, en otalig mängd slingerväxter
med underbart vridna trädstammar, än snodda
såsom kabeltåg, än tresididigt urhålkade som
värjklingor. Mellan detta nät af lianer resa
sig oerhördt stora buskar med invecklade gre-
nar, så att det hela är alldeles ogenomträng-
ligt, och blicken som vill skåda djupt in i
skogen, såsom ögat är vandt hemma hos oss,
stänges af de allra närmaste föremålen; Här
och der bryter solen genom de täta löfhvalf-
ven, och kastar sitt gull öfver de i de herr-
ligaste färger strålande stora blommorna. Tu-
sendetals fjärilar med allt hvad fantasien kan
tänka sig skönast måladt på de väldiga vin-
arne fladdra derom; flugor och skalbaggar,
icke mindre lysande, surra omkring; och uppe
i trädens grenar spelar en kor af lifliga och
praktfulla fåglar med aldrig tystnande oräk-
neliga små tungor. Vi äro vana att tänka oss
en skog bestående af ett eller få trädslag,
grön af sina löf, men med inga eller oansen-
liga blommor. Här få de hvarandra trängande
arterna icke ens rum; i tusendetals former
uppträda de bredvid hvarandra i den mest bi-
zarra blandning, och sedd på något afstånd är
bladens skiftande grönska uppblandad med alia
regnbågens färger från de praktfulla blom-
moraa. Der är en balsamisk vällukt, ett firg-
spel, som man ieke kan ana förr än man sett
det. Men det är ändå icke detta, icke ens
den jävtelika storleken i allt — allt antager
nemliigen träd- eller buskform, och örter, an-
AQ ytterst sällsynta — det är fastmera
Hänmtngen i allt, som väcker mesta
Stämmarne äro underbart vridna
elfya joch försedda med tätt sit-