velat sagt, att ju icke nera föreftinnas. Tvärtom veta
de förväl, att flera äro, som väl förtjenade uppmärk-
samhet, men de tro dessa vara de mest framstående
och att hvar och en utan vidare aftal än aftalet med
sig sjelf, att troget verka inom sitt kall, kan bidraga
till deras undanrödjande. Det är äfven orsaken till
deras frimodiga framläggande för hvars och ens blic-
kar, och vi äro öfvertygade, att hvar och en skall
skänka dem den uppmärksamhet, som de verkligen
förtjena och derigenom medverka till det vigtiga än-
damäl, hvarför de blifvit uttalade.
För att nu från församlingen afvända tiggeriet,
hafva kommitterade ansett sin pligt derpå gå ut, ati
framlägga ett förslag, hvarigenom behofvet af mat
och kläder skulle beredas de behöfsande. Kommitte-
rade hafva dä tänkt sig att, förutan den redan i för-
samlingen varande spisinrättningen, tvenne på skiljda
orter, t. ex. vid Packartorget och Nya Vägen, borde
anläggas, vid hvilka de behöfvande egde rättighet att
tvenne gånger om dagen inställa sig, antingen för att
derstädes äta eller derifrän hemta sin föda. Särskildt
kostnadsförslag för dessa skall framläggas för nämn-
den. Dessa matinrättningar skulle omedelbarligen
stå under nämndens uppsigt, på så sätt, att en ord-
BHingsman vid hvardera inrättningen dervid dagligen
vore närvarande och vakade öfver utdelningen, anno-
terade de besökandas antal och de hemtade portio-
nerna, tillsäge födans beskaftenhet m. m. Tiden för
hvarje ordningsmans tillsyn bestämmes till en vecka;
utsträcktes detta äliggande äfven till suppleanterne,
så tillfölle detta besvär hvarje ordningsman 2:ne vec-
kor på äret, och denna tid kunde äfven minskas der-
igenom att hvarje ordinarie ordningsman valde 2:ne
suppleanter i stället för en, såsom nu förhällandet är.
Hvarje lördag, då ombytet af dessa tillsyningsmän
borde ske, sammanträdde fyra ledamöter af nämnden
under ordförande eller vice ordförande i ordnings-
nämnden och utdelade kläder till de fattiga, hvilka
under veckans lopp af vederbörande ordningsman der-
till blifvit anmälde, blott med det fästade förbehåll,
att den fattige då sjelf inställer sig inför detta ut-
skott. Särskildt kostnadsförslag för kläder skall af
kommitterade framläggas. Nämnden är för öfrigt
säkerligen icke okunnig om, att församlingen redan
för skolbarn, till ett icke ringa antal, eger tillgäng
till kläder. Till mats erhållande behöfdes deremo
icke annat än ordningsmans betyg, hvilket dock vid
den första nästkommande lördag granskades af ut-
skottet och utbyttes emot polett. Vid hvarje plenum
inom ordningsnämnden framlades till granskning jour-
nalen från matinrättningarne och förteckning på de
utdelade kläderna. Hela administrationen torde sä-
ledes, i händelse matinrättningarne öfverlemnades på
entreprenad, inskränkas till en sekreterare emot ett
skäligt arfvode.
Hvad penningars anskaffande till detta angär, så
har det synts nämnden säkrast, att direkte vädja till
gifmildheten. Kommitterade ha sig bekant, att på
flera orter utrikes, hvarest dylika inrättningar för de
fattiga finnas, hvarje lördag vaktmästare kringgå med
sina fattigpåsar och hvar och en gifver efter hvad
honom för godt synes till inrättningarnes uppehäll.
Säkerligen är det få medlemmar ibland de bättre
lottade inom församlingen, som, om den samman-
räknade hvad den under ärets lopp utkastade i spridda
gäfvor, icke skulle finna det utgöra en liten nätt
summa. Kommitt. skulle för sin del vara nöjde med
hälften af totalsummornas belopp. Vi föreslå derföre
nämnden, att hvardera ordningsmannen inom sitt di-
strikt ibland de bättre lottade presenterade en an-
teckningslista för frivillig gåfva, räknad från den 1
nästk. Oktober för ett ärs tid.
Dessutom kunde andra listor, dels på pastorsexpe-
ditionen, dels hos andra framläggas till frivillig teck-
ning. Gifmildheten tro vi på detta sätt, bättre än
hittills, skulle finna ett ädelt gagn af sin gäfva. Med
skäl kunde man sedan hoppas att slippa se tiggaren
för sina dörrar, att frukta brottslingen, eller, om man
funne den der, egde man full visshet att man ickelk
utöfvade kärlekslöshet i och med detsamma som man
afviste honom. Kommitterade kunna äfven uttala det
glädjefulla löfte polismyndigheten redan lemnat, att
i detta fall lemna all den handräckning, som stär i
dess makt, dels för att utestänga andra församlingars
fattige, dels för att understödja ordningsnämnden in-
om församlingen.
Af största vigt anse kommitterade vara, attlistorna
voro inlemnade med fullbordad teckning före April
månads utgång, och göra sig den förhoppning, att
ingen af nämndens medlemmar skall spara möda och
flit att påskynda detsamma.
Ehuru dessa inkomster torde blifva de enda säkra,
smickra sig dock kommitterade med det hopp, att, i
den män arbetet gick framåt, det äfven skulle vinna
det förtroende, att de enskilda, spridda gäfvor, som
dels från föreningar, dels från enskilde utdelas,
skulle blifva lemnade till bidrag för detta ändamäl.
Öfvertygade äro också kommitterade, att hvarje leda-
mot inom nämnden skulle sätta en ära uti att nämn-
den mätte vinna detta förtroende och se dess möda
bekrönt med en ädel framgång.
Det har icke undfsllit kommitterades ögon, att
ännu saknas tvenne saker till nödens fullkomliga af-
hjelpande — bostäder och arbete. Kommitterade
vilja likväl fästa uppmärksamheten dervid, att men
niskans bästa skatt är hennes egen omtanka. Den är
ofta nedtryckt af hungern och trasorna, och vi vete
dessutom, att menniskan ofta är nog full af svaghet
att hon mången gäng nekar den trasige det arbete
hon deremot lemnar ät den, som har hela kläder.
Vi tro oss således redan härutinnnn gjort ett fram-
steg, dä vi klädt ooh mättat liggaren. Bostäder anse
vi hafva skaffat, när arbetsförtjenst är anskaffad. Det
blifver visserligen den största delen af tiggare, hos
hvilken den egna omtankan sent vaknar, kanske vak-
nar den hos en del aldrig. För dem vete vi intet
bättre än tvångsarbetshus och vi hafva med glädje
funnit, att stadsnämnden redan derpå varit betänkt
Det finnes åter en annan del, hos hvilken väl den
egna omtankan vaknat, men det oaktadt saknar ar-
bote, Vi anse dock denna del mindre, och kunna
alltid antaga, att han förvärfvar sig någon, om är
ringa, inkomst. Vi tro, att så småningom äfven källe
till arbete för dem kan finnas. En kär och dyrbar
pligt är det redan för hvarje enskild at möta dem j
deras bekymmer och kärare och dyrbarare den pligten
att föda och kläda dem. Hvad angär bostäder för
dessa arma husvilla, hvilkas antal vi dock, säsom re-
Jan nämndt är, tro böra minskas genom de första
ätgärderna, nödgas vi hänvisa dem dels till försam-
lingens försörjningshus, dock med rättighet för dettal.
ökade antal att, hvad föda och kläder beträffar, hälla
gig till ordningsnämnden, dels till hushyresmedel:
undfående hos fattigvärden, i likhet med hvad som
hittills skett. Felst hade kommitterade redan i sam-
manhang med detta förslag velat framlägga ett för-
slag till bostäder och arbete för den omtänksamme
vanlottade, men ansäg sig för detta nu böra låta frå-
san hvila, för attom möjligt genomdrifva detta första.
Oss har slutligen icke heller undfallit den bristande
gjälavården. Vi få i detta fall hoppas, att den niti
ske pastor församlingen är lycklig nog att ega, skall
med sina embetsbröder egna all omtanka och allt de!
arbete, som stär i dess makt, Redan har deita vig:
tiga arende varit ett miöäl för Rikets Ständers behjer-
tande och ärendets behandling hvilar hos Hans Maj:t.
Vi hafva säledes allt hopp ätt tre, det omsider det
redan i församlingen befintliga presterskaret skall ge-
nom förbättrade lönevilkor göras fulit användbara i
sitt vigtiga kall, likasom -att-genom deras bemödan-
den och trägnare besök de nu sofvande skola skakat
epp till bättre vetande och till ett rätt användande
at de ädlare krafter de af Skaparen undfingo.
Stockholm den 12 Mars 1852.
C. Hallberg,
Oråförande i ordningsnämnden.
n-
-- WT TI! 35 DOM
GG RR Xr forfn ören
5 IN ro hr AVP NN
AR pm VD TAS NN ee
- AA QR Fn a MA
S. P. Geihe, Joh. Herm. Höglund,
krigshofrättsräd. handlande.
A. W. Brummer, Casper Tham,
månen P, Ad; ; Q.4 IT