gänger sprungit ut och in i kollegii embetsrum, har tillsade flickan att gå hem med det besked, att hä radshöfdingenvyskulle på eftermiddagen skicka en skrif karl för att författa ansökningen,. Redan vid mid: dagstiden infann sig R. hös pigan M: cci anmälde sig för att skrifva ansökningen, hvilket han äfven gjorde, hvarefter han åtoz sig inlemna. densamma. Under sken att ban. behöfde penningar för att få de sökta tillständet expedieradt, har han under olika förevändningar lyckats förmå pigan M: M. att lemna sig i ätskilliga poster icke mindreän:28 rdr 24 sk. rgs. R. nekade till angifvelsen och uppförde sig under förhöret på det mest fräcka sätt. Mälet uppsköts tills om thorsdag, för vittnens hörande, och R:s be gäran att komma på fri fot afslogs. — Den ryktbara f. d. barnmorskan Charlotta Christina Löfvenmark var i gär till poliskammaren upphemtad, i anledning af följande, af tillförordnade intendenten ä Allmänna barnbördshuset hr Theodor Sandström till öfverståthällare-embetet ingifne memorial: 7 Å härvarande Allmänna barnhusinrättning infann sig sistlidne lördags förmiddag en äldre, bättre klädd qvinna, för att uttaga underhäll för barnbusbarnet 2836 Hjalmar, födt den 5 April 1846, samt sedan är 1848: uttingadt till sadelmakaren Molander vid Petersborg i Brännkyrka socken, och medförde hon en gosse, hvilken syntes vara vid samma älder som nämnde, barnhusbarn. Sedan tillförordnade kamreraren vid barnhuset, J. F. Fröleen, härvid för mig anmält, att han i denna qvinna igenkände förra barnmorskan Charlotta Christina Löfvenmark, samt tillikö hemställt, huruvida -underhällsmedlen skulle till henne utbetalas, frågade jag den henne ätföljande gosser hvad han hette, dä Löfvenmark hastigt hviskade tili aonom: -säg Hjalmar; men på mina uppmaningar till honom att tala sanning, sade sig gossen heta Nils Löfvenmark och alldeles icke Hjalmar, eharu barnmorskan: Löfvenmark nu sökte förmå honom att vidkännas äfven detta dopnamn. Under sädaua omständigheter inhiberade jag medlens utdelning och behöll det af Löfvenmark företedda underhällsbrefvet. sMed hänsigt till de förbrytelser, för hvilka barnImorskan Löfvenmark, efter hvad jag af tidningarne inhemtat, tillförene varit ställd under tillta!, har jag Itrott mig böra i ödmjukhet fästa kongl. öfverstäthältareembetets uppmärksamhet på omförmälda tilldragelse, och fär jag, i händelse kongl. öfverstäthällareembetet skulle förordna om undersökning i anledning deraf, härjemte ödmjukligen ötverlemna säväl underhällsbrefvet för ofvan uppgifne barnhusbarn, somafskrift af dess dopsedel, hvarförutan torde böra nämnas, att jag i dag anmödar pastorsembetet i Brännkyrka församling att upplysa, om samma barn verkligen lefrer, samt hvarest dess fosterföräldrar, sadelmakaren Molander och hans hustru, för närvarande finnas. i D Vid förhöret påstod Löfvenmark, att det barn hon till barnhuset medhaft, verkligen vore den gossen Hjalmar, hvarä underhällsbrefvet lyder, och hvilken sosse är uttingad till sadelmakaren Molanderi Bränn kyrka. Åtgärder vidtogos genast för att erhålla upplysning om förhällandet, ochransakningers fortsättning uppsköts till en annan dag. — Fabbjunkaren vid lifgardet till häst Holmqvist hade-för nägon tid sedan observerat en bonddräng iklädd byxor af samma färg som begagnas äf lifgardister, dch dä sädane, såsom det. pästås, . blifvit gardisterne fränstulne, så angafs drängen, hvars namn är God, att endera hafva stulit byxorna eller ocksä köpt dem af en tjuf. Instäld till. polisförhör förklarade drängen att han lätit göra byxorna af klädet till en pels. I går infann han sig äter i poliskammaren och medförde en skräddare, hvilken förklarade att han å landet förfärdigat byxorna af klädet till en gammal pels. Som den tilltalade dessutom företedde intyg från sin husbonde att han af honom erhållit pelsen och att tyget af dennes mor blifvit väfdt, och poliskommissarien Backlund, efter att hafva tagit byxorne i närmare betraktande, bestämdt förklarade att desamma ej tillhört lifgardet till häst, så blef God frikänd frän ätalet. : Dermed var den oskyldigt tilltalade: icke nöjd, helst drängen nödgats -2:ne gänger resa in till staden för inställelse till förhör och beslöts att fanjunkaren Holmqvist skulle inkallas för att höras i anledning af drängens ersättningsanspräk. — I gär fortsattes polisförhöret med de för väldet ä tunnbindarekrogen häktade artilleristerne af Tygstadskompagniet, dä Palm, hvilken redan är öfverbevist om hemgäng, ville påtaga sig att hafva med knif tilldelat gardisterne Malmberg och Sjöberg de åkommor, som Eklund genom flere vittnens utsago blifvit öfvertygad att hafva vällat, men ä detta erkännande kunde naturligtvis icke ringaste afseende fästas, Emedlertid äro de tilltalåde öfvertygade om att inne på krogen hafva öfverenskommit om poliskonstaplarnes misshandlande, i händelse de kommo inpä kaserngärden. : Ransakningen uppsköts till annan dag. — Under loppet af nära en månads tid hafva endast för 14 dagar sedan 2:ne hundar på en och samma säng blifvit till veterinärinrättningen aflemnade och hvilka genast aflidit derstädes. Nu då äter på ytterigare 14 dagar icke nägon sjuk hund: blifvit aflemnad, hade man förhoppning att förbudet mot: lösa aundar skulle upphöra, men i gär ha ytterligare 2 hundar blifvit aflemnade, hvilka knappt inkommit ä veterinärinrättningen förr än de afledo. Dessa äterfall af hundsjukan just på den-14:de dagen efter det nästföregäende sista sjukdomsfallet, eller den dag då förbudet emot huadarnes lösgifvande förmodades skola apphäfvas, hår väckt någon uppmärksamhet, helst som anledningar icke saknas, att detta förbud föranledt en egen industri med hundars uppfångande och angifvelser angående lösa hundar. L BLANDADE ÄMNEN. Hr ocH Fru LkosarD, som förlidet år härstädes uppträdde och säkert bos mängen cvarlem