ST AN eg RR FT KRA EN RE Af NR RT TE VS
omnämnt denna förenings verksamhet, som
äfven står i nära samband med den såkallade
fredskongressens medlemmar. Dess-syftning
är densamma som den förnuftigt tinkta demo-
kratiens i andra länder, att yrka på indragning
af missbruk med statsutgifterna, och skatte-
medlens användande till produktiva föremål i
sället; på statsförmynderskapets utbytande
mot sjelfstyrelse och serdeles att indraga all
öfverflöd uti militäranslagen för anstalterna
till- lands och sjös, dels emedan de utgöra
den mest kostsamma delen af budgeten, dels
också emedan de skapa den isolerade makt
i staten, som är mest hotande för den bor-
gerliga friheten.
Men det är icke nog att hålla tal om sä-
dana ämnen på folkmöten, om dermed ingen-
ting positift kan uträttas. - De förutnämnde
statsmännen känna väl, och hafva äfven för
folket framhållit, att det är fruktlöst att hop-
pas några verksammare eller mera genomgri-
pande reformer. i detta hänseende, -så länge
platserna i det s. k. underhuset. eller den afdel-
ning af parlamentet som bestämmer statsanslagen;
hufvudsakligen tillsättas genom inflytelsensaf den
andliga och verldsliga aristokrati samt byråkrati,
som drager den direkta fördelen af missbruken,
derföre att de höga lönerna och sysslorna
förnämligast tillfalla högadelns och de infly-
telserikaste högre embetsmännens yngre sö-
ner och. slägtingar. - oo or
Nu är det att observera, att ehuru lord John
Russell och de så kallade Whigstatsmännen,
hvilkas chef han varit, icke tillhört de stock-
konservativa, utan kan sägas verkligen hafva
varit, hvad vissa af reaktionens kämpar på an-
dra ställen gerna vilja gifva sig utför att vara,
konservativt-reformerande, i fall icke öfverhufvudl
någon motsägelse ligger i denna benämning,
så har han dock till sitt väsende varit långt
mera aristokrat än en folkets man; så till för-l:
ståendes nemligen, att, efter hvad möjligen
kan bedömas af hans tillgöranden, han i sjelfva
verket satt sig emot alla sådana yrkanden från
det radikala partiets sida, eller från statsmän-
nen af Manchesterskolan, som gått till roten
af det onda. Sålunda t. ex., oaktadt de på-
tagligaste bevis blifvit företedda om den gröf-
sta misshushållning med flottan och med ko-
lonialstyrelsen, samt fördelen af reformer och
inskränkningar i dessa båda hänseenden blif-
vit solklart ådagalagd, ända till bevisning der-
om, att England genom en klok och ekono-
misk organisation 1 dessa delar skulle kunne
af de nuvarande rika statsinkomsterna hafva
ett öfverskott, tillräckligt att inom få år amor-
tera en stor del af den dryga statsskulden,
har han likväl icke velat lyssna till dessa for-
dringar mer än så mycket, som omöjligt kun-
nat undvikas. I afseende på det långvariga
yrkandet på en parlamentsreform har han li-
kaså försökt att kunna göra så obetydliga för-
ändringar som möjligt, då det icke längre lät
sig göra att vidare helt och hållet undanskjuta
denna reform. Med ett ord, han hari sjelfya
verket varit så rädd som någon annan för det
radikala elementet, eller för genomförande at
de principer vi nyss omtalat, och har i dessa
delar ingalunda visat en sådan karakter, som
sir Robert Peel på slutet af.sin bana ådaga-
lade och sannolikt hade fullföljt, om han fått
lefva; han har tvärtom af böjelse tydligt hängt
fast vid aristokratiska sympathier, ehuru han
haft den förtjensten att gifva efter, om ock så
litet , han kunnat för hvarje. tillfälle, för på-
tryckningen af opinionen bland folket. Fan
har således, fastän med mera talang och äfven
mera liberalitet, haft samma ställning, som de
grå hafva hos 0ss, hvilka till sitt innersta kon-
servativa skilja sig från de stock-konservatiyz
deruti, att de förre, om än lika förargade som
de sednare på radikalismen och de-demokra-
tiska principerna, likväl anse att man ätmin-
stone då och då måste göra något litet för at:
gifva en ventil åt missnöjet, då deremot stoc-
karnas lära, om man för korthetens skul! så
får kalla dem, är att de maktegande måste
säga nej till allt som fordras från folkets sida;
och som de icke sjelfva hafva lust att be-
vilja.
Vi hafva nu kanhända varit alltför vidlyf-
tiga i vårt företa!l, hvilket dock varit nödig!
för att klart och otvetydigt angifva vår syn-
punkt om den närvarande ställningen. Vi
kunna derigenom i det öfriga blifva så myc-
ket kortare. :
Det är nemligen begripligt, att om den verk-
liga karakteren hos lord John Russell och hans
kabinett var.t den vi nu tecknat, så har man
deri äfven en förklaring på det annars besyn-
nerliga förhållandet, att en minister, som ge-
nom det stöd den gifvit reformerna i vissa delar,
skenbart kunde anses representera ett starkt
utarbetadt allmänt tänkesätt, likväl kunnat
falla med så litet buller. Förhållandet hår
efter hvad vi tro, äfven härutinnan nu.i Eng-
land varit ungefär detsamma som hos oss.
Såväl de män af det konservativa eller Tory-
partiet, som nu intagit styrelseplatserna, som
större delen af parlamentet och äfven folket
utanför, hafva nogsamt vetat, huru litet som
i sjelfva verket åtskiljer de båda partierna
med hänseende till frågorna om folkets verk-
liga intressen och yrkanden (man vet t. ex.
att lord John Russel! sjelf länge var en mot-
ståndare mot spanmålstullens totala afskaffan,
de). Den afgångna ministåren har derföre
hvarken haft något starkt stöd af den eko-
nomiska eller Manchesterskolan, de sansadt
radikala, hvilka af goda skäl ansett den
göra alltför litet, och än mindxe, naturligtvis,
af Tories, som egentligen betraktat hela den
afgångna ministerens tillgöranden och dess
partiella eftergifter för reformerna mera såsom
en feghet och verkan af rädsla för folk-ele-
mentet, än såsom alstrade . af. uppriktig hän-
gifvenhet, och som derföre anser sig sjelf
vida starkare under ett öppet uppträdande il
reaktionär syftning. ,
Gå vi nu härifrån till gissningen om huru
liage den nuvarande toryministeren skall
kunna bibehålla sig, så ligger svaret utan
tvifvel, om icke bestämdt, åtminstone med eu
viss sannolikhet, i det föregående, Whig-
kahinottet gaknanda vilia att önnet förena
-— — — I
NA mm 0 MOR ON Vv
RT ar ER OR LR YR
AR NA to ÅF RK Ht fl