ST AN eg RR FT KRA EN RE Af NR RT TE VS omnämnt denna förenings verksamhet, som äfven står i nära samband med den såkallade fredskongressens medlemmar. Dess-syftning är densamma som den förnuftigt tinkta demokratiens i andra länder, att yrka på indragning af missbruk med statsutgifterna, och skattemedlens användande till produktiva föremål i sället; på statsförmynderskapets utbytande mot sjelfstyrelse och serdeles att indraga all öfverflöd uti militäranslagen för anstalterna tilllands och sjös, dels emedan de utgöra den mest kostsamma delen af budgeten, dels också emedan de skapa den isolerade makt i staten, som är mest hotande för den borgerliga friheten. Men det är icke nog att hålla tal om sädana ämnen på folkmöten, om dermed ingenting positift kan uträttas. De förutnämnde statsmännen känna väl, och hafva äfven för folket framhållit, att det är fruktlöst att hoppas några verksammare eller mera genomgripande reformer. i detta hänseende, -så länge platserna i det s. k. underhuset. eller den afdelning af parlamentet som bestämmer statsanslagen; hufvudsakligen tillsättas genom inflytelsensaf den andliga och verldsliga aristokrati samt byråkrati, som drager den direkta fördelen af missbruken, derföre att de höga lönerna och sysslorna förnämligast tillfalla högadelns och de inflytelserikaste högre embetsmännens yngre söner och. slägtingar. oo or Nu är det att observera, att ehuru lord John Russell och de så kallade Whigstatsmännen, hvilkas chef han varit, icke tillhört de stockkonservativa, utan kan sägas verkligen hafva varit, hvad vissa af reaktionens kämpar på andra ställen gerna vilja gifva sig utför att vara, konservativt-reformerande, i fall icke öfverhufvudl någon motsägelse ligger i denna benämning, så har han dock till sitt väsende varit långt mera aristokrat än en folkets man; så till för-l: ståendes nemligen, att, efter hvad möjligen kan bedömas af hans tillgöranden, han i sjelfva verket satt sig emot alla sådana yrkanden från det radikala partiets sida, eller från statsmännen af Manchesterskolan, som gått till roten af det onda. Sålunda t. ex., oaktadt de påtagligaste bevis blifvit företedda om den gröfsta misshushållning med flottan och med kolonialstyrelsen, samt fördelen af reformer och inskränkningar i dessa båda hänseenden blifvit solklart ådagalagd, ända till bevisning derom, att England genom en klok och ekonomisk organisation 1 dessa delar skulle kunne af de nuvarande rika statsinkomsterna hafva ett öfverskott, tillräckligt att inom få år amortera en stor del af den dryga statsskulden, har han likväl icke velat lyssna till dessa fordringar mer än så mycket, som omöjligt kunnat undvikas. I afseende på det långvariga yrkandet på en parlamentsreform har han likaså försökt att kunna göra så obetydliga förändringar som möjligt, då det icke längre lät sig göra att vidare helt och hållet undanskjuta denna reform. Med ett ord, han hari sjelfya verket varit så rädd som någon annan för det radikala elementet, eller för genomförande at de principer vi nyss omtalat, och har i dessa delar ingalunda visat en sådan karakter, som sir Robert Peel på slutet af.sin bana ådagalade och sannolikt hade fullföljt, om han fått lefva; han har tvärtom af böjelse tydligt hängt fast vid aristokratiska sympathier, ehuru han haft den förtjensten att gifva efter, om ock så litet , han kunnat för hvarje. tillfälle, för påtryckningen af opinionen bland folket. Fan har således, fastän med mera talang och äfven mera liberalitet, haft samma ställning, som de grå hafva hos 0ss, hvilka till sitt innersta konservativa skilja sig från de stock-konservatiyz deruti, att de förre, om än lika förargade som de sednare på radikalismen och de-demokratiska principerna, likväl anse att man ätminstone då och då måste göra något litet för at: gifva en ventil åt missnöjet, då deremot stockarnas lära, om man för korthetens skul! så får kalla dem, är att de maktegande måste säga nej till allt som fordras från folkets sida; och som de icke sjelfva hafva lust att bevilja. Vi hafva nu kanhända varit alltför vidlyftiga i vårt företa!l, hvilket dock varit nödig! för att klart och otvetydigt angifva vår synpunkt om den närvarande ställningen. Vi kunna derigenom i det öfriga blifva så mycket kortare. : Det är nemligen begripligt, att om den verkliga karakteren hos lord John Russell och hans kabinett var.t den vi nu tecknat, så har man deri äfven en förklaring på det annars besynnerliga förhållandet, att en minister, som genom det stöd den gifvit reformerna i vissa delar, skenbart kunde anses representera ett starkt utarbetadt allmänt tänkesätt, likväl kunnat falla med så litet buller. Förhållandet hår efter hvad vi tro, äfven härutinnan nu.i England varit ungefär detsamma som hos oss. Såväl de män af det konservativa eller Torypartiet, som nu intagit styrelseplatserna, som större delen af parlamentet och äfven folket utanför, hafva nogsamt vetat, huru litet som i sjelfva verket åtskiljer de båda partierna med hänseende till frågorna om folkets verkliga intressen och yrkanden (man vet t. ex. att lord John Russel! sjelf länge var en motståndare mot spanmålstullens totala afskaffan, de). Den afgångna ministåren har derföre hvarken haft något starkt stöd af den ekonomiska eller Manchesterskolan, de sansadt radikala, hvilka af goda skäl ansett den göra alltför litet, och än mindxe, naturligtvis, af Tories, som egentligen betraktat hela den afgångna ministerens tillgöranden och dess partiella eftergifter för reformerna mera såsom en feghet och verkan af rädsla för folk-elementet, än såsom alstrade . af. uppriktig hängifvenhet, och som derföre anser sig sjelf vida starkare under ett öppet uppträdande il reaktionär syftning. , Gå vi nu härifrån till gissningen om huru liage den nuvarande toryministeren skall kunna bibehålla sig, så ligger svaret utan tvifvel, om icke bestämdt, åtminstone med eu viss sannolikhet, i det föregående, Whigkahinottet gaknanda vilia att önnet förena -— — — I NA mm 0 MOR ON Vv RT ar ER OR LR YR AR NA to ÅF RK Ht fl