gossar af ett fördelaktigt yttre, nemligen två bröder Björkqvist, af hvilka den äldre nyss fyllt 16 men den yngre icke ännu 14 är, samt Alm, ungefär jemnärig med äldre Björkqvist, voro tilltalade för stöld. Äldre Björkqvist, som varit auställd i lära hos juveleraren Lindbergsson, tillstod öförbehällsamt, att han med en krökt spik uppdyrkat husbondens penningeläda och derutur tillgripit 186 rdr rgs, äfvensom att han sönderkrossat rutan till.den läda, ixhvilken Lindbergssons smärre juvelerarearbeten under lås förvarades och af dessa arbeten tillgripit ätskilliga. Penningarne hade derefter blifvit törskingrade; men de öfriga effekterna hade äterfunnits i tvänne källare, der Björkqvist undandolt dem. En afton, då Björkqvists moder hällit bal, hade yngre Björkqvist fätt iäna den äldres rock och i bröstfickan af densamma funnit 100 rdr af förutnämnde penningar, af: hvilka han samma afton jemte. Alm förskingrat nägra riksdaler, -bland annat, förinköpande af cigarrer. Bland de åtskilliga sätt, på hvilka äldre Björkqvist förskingrat de. penningar han tillgripit, förekom det högst beklagansvärda, att han ä ett kaffehus, i sällskap med nägra liderliga qvinnor, druckit upp icke mindre än 17 rdr rgs.. Mot dessa qvinnor, säväl som de öfrige personer, hvilka främjat penningarnes förskingring, väckte poliskommissarien Jäderin, som utför iklagarekallet i målet, ansvarspåstäende; och skulle de derföre till annat rättegängstillfålle inkallas. Sorgliga reflexioner öfver det sätt, hvarpä ynglingar här i staden tidigt införas-på lastens: och brottets bana, framstå -här ovilkorligen. Och polismyndigheterne ej mindre än barnens uppfostrare, mälsmän, ja! hvar och en bör inse, att det är hög tid att med allvar och kraft, hvar i sin män, söka motverka den djupa demoralisation, hvaraf samhället lider. Bland de mänga utslag, som på nämnde afdelning afkunnades, förekom ett, hvarigenom juvelerarelärlingen Winqvist dömdes att stä tjufsrätt för det han å assistansen belänat en ring säsom varande af guld; ehuru den varit af förgyld koppar. — 1 gär fortsattes förhöret med tullvaktmästaren Carlsson, häktad och tilltalad för det han i vredesmod på ett lömskt sätt tilldelat krögaren Johansson vid Blockhusudden ett så svärt slag i ansigtet med ett hvasst instrument att blodet sprutat flere alnar upp på väggen, hvarefterJ. mäste till lazarettet afföras. Johanssons hustru afgaf enahanda berättelse som hennes barn förut afgifvit, nemligen att Carlsson gjort sig skyldig till angifvelsen. Carlssons förevändning att J. fallit mot kakelugnen och dervid tillfogat sig skadan i ansigtet kan icke på ringaste vis anses trovärdig, emedan det nu upplystes af vittnen att vid kakelågnen ingen blod varit synlig, men väl ä väggen 9 alnar från kakelugnen. Konstapeln Crapart upplyste, att han kort efter väldsgerningen träffat Carlssson ä Skeppsholmen, dä han anmodat Crapart att skyndsamt begifva sig till sjötullen, emedan krögaren blifvit illa slagen; Öfver detta yttrande kunde Carlsson icke förklara :sig. Vittnena förklarade pä gjord fråga, att Carlsson vore mycket vildsint och Johansson likadan. Kommissarien Backlund uppgaf derefter, att Carlsson vid sitt aflägsnande från tullen blifvit tillsagd af sin förman öfversten Ekenstam att komma upp till honom; . men Carlsson kade helt spotskt svarat: ,vill öfversten mig nägot, så träffas jag i stans, Ransakningen uppsköts tills i morgon och afslogs Carlssons begäran att mot borgen få vistas ä tri fot. N 4 — Förre bokbindaregesällen Gustaf Heliodor Engstrand, endast nägra och tjugo är gammal, blef för nägon tid sedan tilltalad att hafva vid en offentlig sammankomst tillgripit en öfverrock, hvilken han försält uti en Klädmäkleribod. lir polismästaren anställde då endast enskildt förhör med E. och då han djupt ängrade sitt brott, fick ätalet på mälsegarens medgifvande denna gäng förfalla., Engstrand har nu äter föröfvat stölder och är fördenskuld inmahad i häkte. Uti handlanden Olbers salubod i huset N:o 29 vid Drottninggatan hade E. sistl. mändag inkommit och begärt att få bese silkesnäsdukar, men I stället att handla tillgrep han en näsduk. Tillgreppet upptäcktes och polis tillkom, som aftörde E. i häkte. -Vid af öfverkonstapeln Hällström med E. i häktet anstäldt förhör har E. fritt och-otvunget erkänt att han, förutom det tillsrepp för hvilket hanj åu blifvit häktad, äfven föröfvat nedanstående stölder: I sistliäne Oktober månad har Engstrand innevarit hos mamsell Clara Flodberg, hvilken förestär konditoriet i huset f:o 1 vid Köpmantorget och intagit kaffe. . Vid aflägsnandet derifrån medtog E. 1 gräddanna, 1 gaffel och 1 spade, allt af silfver: I slutet.af November besökte han källaren i huset 1:0 37 vid Drottninggatan, hvilken källare förestäs af mnamsell Maria Pettersson. Efter intagen förtäring och dä kyparegossen på ett ögonblick aflägsnade sig rän källarsalen, passade E. på tillfället och ur penningelädan i disken tog.5 rdr samt en på disken lig-! rande förläggareslef af nysilfver med hornskaft, hvarfter-han aflägsnade sig frän stället. Den 7 sistlidne December innevar E. på konditor Burmans schweitzeri i buset n:o 48 vid Dröttningsatan, för att dricka kaffe. Vid aflägsnamlet deri rån medtog han en gräddkanna och en thesked af ilfver. I Januari månad innevar E, hos konditor Westman ! huset n:o 59 vid Drottninggatan och drack. tne,l! wvarest han tillgrep en silfvergräddkanna och dermed Wlägsnade sig. Engstrand vidböll under synbar änger vid polisförvöret sitt erkännande, med tillägg att han belänt allt-ammans ä assistansen och derefter förstört belänings edlarne. Mälet remitterades till domstol. — Bagaregesällen Lindström, i kondition hos ent: vagare ä Ladugärdslandet, var i dag uppbemtad till polisförhör för det han sistlidne mändag uti nrings ) dkerskaän Ljungbergs boningsrum i huset n:o 62 vid Besvärsgatan sä illa misshandlat skepparen OC. Joh: Nilsson, att fara är för hans lif. Lindström pästod utt Ljungberg vore hans fästmö, och derföre att Nilsson inträdt i rummet och uti en pockande toa begärt sld på ljus, hade L. blifvit uppretad och gifvit bosom 3:ne slag i hufvudet; men förnekade ait dervid afva begagnat nägot hvasst instrument. Ljungberg ville ej vidkännas titeln af fästmö, utan pöstod ati L. blott fjäsat lite för: henne, och derföre vore han vartsjuk på Nilsson, hvilken Ljungberg fäst sig vid. Lindström förklarades skyldig träda i häkte, och nälet uppsköts i afvaktan på Nilssons helsotillständ. Efter förhöret erkände L. för kommissarien Jonsson, att han vid väldets föröfvande begagnat ön liten ernkula, som han derefter kastat bort, :? — Gesällen Johan Fredrik Hamrån, i arbete hos mickaremästaren J. M. Molin, boende i huset n:o 7ö vid Regeringsgatan, företog sig:förlidne söndsg, Bör js lagen, att pä förmiddagen; under det högmessoguds: jensten pästod, på verkstaden spela kort med äskilige af kamraterne, hvarvid bränvin efterskickades och mängd förtärdes. Mästaren sökte väl förmå arbearne att sluta med ett slikt opassande uppförande; varvid han äfven lärer bemäktigat sig) den af demjs egagnade kortleken, hvilken hån kastat i erien och ippbränt; men snart derefter lyckades det Hamreulc ut skaffa sig en annan kortlek, hvarmed speiet fortattes. Ånyo försökte mästaren. att stäfja oskicket; nen afvisades med kän och förakt, hvilket slutliger teg till den grad, att Hamren tog ett med :bränvic ldt glas och kastade detsamma mästaren i ansigtet.1 — Hamren har för ofvaonämnde förhållande blifvit räktad och ställd under ransakning i poliskammaren. Mälet förevar sistl. mändag och förekommer äter i norgon. — Badare-eleven Heyne dömdes i förrgär att böta 6 dr 32 sk. bko, för det han sistl. söndags afton uti usigt tillstånd inkommit ä södra polisvaktkontöret och lerstädes oqvädat öfverkonstapeln Heren. : E — Förre kronoarbetskarlen Ström, hvilken är kändt: