Insändaren fortfar att anse de hittillsvarande afgif-
terna för privat- och ferieläsning, säsom ett slags
permanenta bidrag till lärarnes aflönande på den grund,
att dessa afgifter ärligen at föräldrar och målsmän
nödvändigt mäst erläggas, på det att barnen icke
mätte under de länga ferierne vänjas vid lättja, och
glömma största delen af hvad de inhemtat under lö-
seterminerna; att barnen äfven under terminerna icke
mätte blifva efter och oförtjent nedflyttas, om de icke
begagna privatläsningen; att lärarne icke mätte blifva
missnöjda, så väl derföre att man. icke, medelst de
särskilda arfvodena, bidragit till deras inkomsters för-
bättrande, som jemväl för de olägenheter hvilka un-
derlåtandet af den särskilda undervisningen mäste
medföra inom läroafdelningarne, enligt nu gällande
skolsystem.
I afseende på den officiella uppgiften, att lärjun-
garne i öfversta afdelningen af Maria skola genomgått
3 böcker, och nägra 6 böcker af Euklides, anser in-
sändaren att detta ingenting upplyser hvarken om
huru mycket geometri de lärjungar få lära, som al-
drig hinna till öfversta afdelningen; eller hvilken
gruödlighet i denna vetenskap verkligen vinnes me-
delst, genomgåendet af dessa böcker, dä undervisnin-
gen-vidtager när ynglingen, kommen i rektorsklass,
snart skall lemna skolan.
Insändaren slutar med följande ord:
Sedan detta var skrifvet, hafva vi i Aftonbladet
för den 6 dennes fätt läsa en artikelat redaktionen,
till närmare belysning af ämnet; och som vi till alla
delar instämma i redaktionens yttrande, få vi äberopa
detsamma, under förhoppning, att det vigtiga ämnet
måtte af alla som nitälska för ungdomens andliga
och lekamliga väl, med lifligt deltagande omfattas;
så att den tid icke mä blifva alltför mycket aflägs-
nad, dä elementarskolorna komma i det skick, att
undervisningen må verka till spridande af allmän
medborgerlig bildning.,
Vi vilja här för egen del endast tillägga
tvenne anmärkningar.
Äfven vi anse, att ferierna vid våra offent-
liga läroverk äro oskäligt långa, och att de
borde betydligt förkortas, om också icke all-
deles till den grad, som insändaren föreslår.
Sverge står i afseende på feriernas oerhörda
längd alldeles ensamt bland alla civiliserade
länder; och det hörde icke blott till de önsk-
ningar, som uttrycktes, utan äfven till de för-
hoppningar, som knötos vid skolreformen, att
en förändring häruti skulle anordnas i sara-
manhang med de af ständerna beviljade ökade
anslagen för läroverken. Anslagen äro nu an-
vända till en behöflig förbättring af lärarnes
löner, men någon reglering i sammanhang
dermed af läseterminerna, vare sig i afseende
på deras längd eller någorlunda öfverensstäm-
melse inom särskilda delar af riket, har lika
litet försports, som så mycket annat, hvilket
ständerna och nationen hoppades blifva en
frukt af de rikare anslagen och hvaraf för-
hoppningarne synas i det närmaste uppgå i rök.
På andra sidan kunna vi likväl tillika icke
annat än klandra den njugghet, som äfven
bemedlade föräldrar i vårt land äro lika be-
nägna som vana att iakttaga i afseende på
utgifter för. sina barnas uppfostran. Mången
fader tvekar icke att på middagar och supåer,
eller vid spelbordet, eller på något ännu sämre,
bortkasta betydliga summor; men en utgift af
ett eller annat tiotal af riksdaler för att få en
god uppfostran åt sitt barn anser samme man
icke - sällan såsom något förskräckligt betun-
gande. Vi anmärka detta i förbigående i an-
ledning af ett ställe uti insändarens artikel,
som vi tillåtit oss att utesluta, utan att för
öfrigt härmed afse någon tillämpning på den
för oss okände insändaren.
När vi instämt uti insändarens åsigt om
obilligheten af åtskilliga nu utgående af-
gifter till lärarne, har detta -å vår sida
icke skett derföre, att vi i allmänhet skulle
anse en afgift af t. ex. 30 eller 40 rdr till
läroverket af bemedlade föräldrar vara obillig,
om en god och fullständig undervisning der,
för erhålles, — uti andra länder äro motsvarande
afgifter vanligen vida högre, — utan emedan vi
anse de nu härstädes öfverklagade afgifterna
både till sin form, såsom utgående till lärarne
personligen och icke till läroverket (d. v. s.
till en statens eller kommunens kassa) vara
olämpliga och opassande, och äfven i afse-
ende på sin lagliga befogenhet vara lindrigast
sagdt tvetydiga. Vi kunna derföre icke annat
än i föräldrarnes och läroverkens gemensamma
och, såsom vi tro, välförstådda intresse yrkal
på deras afskaffande.