1 goda vilkor stadde blifvit ökadt från 16,024 till 17,569 eller med :8,7 proc. ; i bergliga d:0 blifvit ökadt från 49,795 till 55,305 TE eller rsed 9,9 proc. ! i knappa d:o blifvit ökadt från 27,260 till 28,886 eller med 5,9 proc. och i fattiga d:o blifvit ökadt från 11;303 till 12,562 eller med 10,0 proc. Säledes hade. väl de fattigas antal förökats mest, men samanräknar man de tvänne första och de tvänne sista klasserna,hvar för sig, finner man att de förmögna och -bergades antal ökats med 18,6, men de obemedlades med allenast 15,9 procent. Antalet af de genom olyckshänrdelser omkomne bar under är 1849 varit nägot större än 1848 — det utgjorde nemligen detta är 2141, men 1849: 2392 —, men mindre än medeltalet äf:de på sädant sätt omkomne under femärsperioderne ;1849—45 samt 1835— 40, då antalet utgjorde 2915;8 och 2646;8 ärligen. Under är 1849 förekommo färre barnmord, sjelfmord, förgiftningar af väda, drunknade och andra icke specificerade tillfälliga olyckshändelser, än under 1818, men af alla andra olycksfall ett större antal. Deribland hade största tilltagandet varit uti: Smittkoppor, hvaraf 1848 blott 71, men 1849: 341 aflidit; i barnsbörd . . . 1848: 426, 1849: 530, mörd. .. sc e.ce. NM 49, 55, af starka drycker. 56, — --67, ibjälosade . . . 32, 36, af äska ibjelslagne 5, -sll, o.s.v. Säsom vanligt har, bland alla de genom olyckshändelser. omkomne de drunknades. antal varit störst. Det utgjorde ensamt omkring ?;:delar af hela antalet. Också torde knappt nägonstädes i Europa, utom i Norge, ett så stort antal menniskor omkomma på sjön som i värt fädernesland. Det utgjorde t. ex. under ären 1840-1845, i medeltal 1181 personer, eller 1 af hvar 59:de bland de ärligen döde, och 1849: 1074 eller 1 för hvar 63:dje, men i Danmark, efter et! femårigt medeltal frän 1834 till 1839, blott 229 eller 1 på 127, i bertigdömena Slesvig och Holstein under samma: tid blott 98 eller 1 på 176, och i Ryssland 1831, 3286 eller 1 på 365 af alla de samma är aflidne.. I Norge drunknade är 1845, 677 personer eller 1 af 32 bland alla de under äret döde. Det är glädjande att finna, det sjelfmordens antal i Sverige under är 1819 förminskats i jemförelse med säväl 1848 som 1847. Man räknade nemligen förstnämnde är blott 225 sjelfmördare emot 1848: 234 och 1847: 227; men vid jemförelse med förhällandet i äldre tider är detta lilla framsteg knappt nämnvärdt. År 1780 förekommo till exempel blott 42 sjelfmord eller 1 bland 1088 döde; är 1810: 74 eller I bland 1021 döde och: 1849:--225 — ett på-301 döde! — Och likväl kan förhällandet i Sverige kallas bögst fördelaktigt t jemförelse med de flesta af Europas öfriga länder, af hvilka vi blott vilja citera Norge, hvarest under perioden 1846—1850 ärligen inträffade 150 sjelfmord eller 1 för bvart 171 dödsfall, samf Danmark, der under ären 1834—1839: 246 individer hvart år beröfvade sig sjelfve lifvet, och säledes 1 sjelimord. förekom bland 118-dödsfall. Tid och utrymme förbjuda oss att längre utsträcka denna anmälan af tabellkommissionens berättelse och ännu: mera att ingå i någon egentlig granskning deraf; Blott ville vi, innan vi. sluta, uttrycka den önskan att tabellkommissionen mätte egna någor större uppmärksamhet ät det ioflytande på folkmängden, som inoch utvandringarne utöfva, samt säledes söka förskaffa sig och meddela allmänheten, huru stort antal menniskor, som ärligen invandrat frin främmande länder eller dit utflyttat, med upptagande af orten hvarifrån och hvartill denna ineller utflytt: ning ägt rum. De uppgifter, som i detta afseende af kommissionen meddelas, äro nemligen bäde alltför ofullständiga ocb, såsom vi befara, icke heller fullt tillförlitliga. Det ser, till exempel, nägot besynnerligt ut att, år -1849, 5219 inflyttat till. riket och et jemnt lika stort antal utflyttat, i synnerhet då vi se en dylik precision förekomma äfven under flera före gående är.