i fall man ens bryr sig om att handla på grund 1 af andra skäl än sin egen vilja, att — Regerin-c gens beslut hufvudsakligen grundas på en anhållan från Ständerna. Må det likväl ursäkv tas om vi ej kunne tro, att detta skäl för til-t fället hade behöft lägga en sådan tyngå i: vågskålen, att det behöft åstadkomma en åter-; gång i Regeringens egen så nyligen förut till-j kännagifna åsigt: Sh Regeringen har ju nyligen, och det medir stort skäl, tillbakavisat de reaktionära försök if som skett emot det lilla utrymme näringsfri5 heten erhållit inom handarbetenas eller handt-r verksyrkenas gebiet. Vi anse detta förtjena att erkännas, utan att likväl påkalla något egentligt loford, emedan det hade varit en stor svaghet om vederbörande gifvit vika ända derhän för reaktionen att de utplånat just den handling, för hvilken konungen skördat allmänna tänkesättets bifall. Hvarföre var då en sådan eftergifvenhet mera behöflig eller påkallad i fråga om handeln på landet? Regeringens ledamöter känna fullkomligt lika väl som vi eller någon annan, huru an-ls märkningar och underdåniga ansökningar afla sådan art som den ifrägavarande mot han-ls delsrättigheten på landet, först sättas i gång af den illa förstådda egennyttan eller skråintresset, hvilket aldrig försummar att, när det kan, inkräkta på de allmänna rättigheterna, och sedan förskaffa sig biträde af fördomarnal-: och okunnigheten. Det hade väl derföre varit skäligt om Hans Maj:ts rådgifvare vid detta tillfälle sett mera på sakförhållanden, än på några toma fraser, som förfalla vid närmare granskning. — Beklagligen kände vi icke tilll. när detta mål var under förberedaing hos re-l geringen. Vi hade annars visserligen ej försummat att då framhålla tomheten och ensidigheten af de anmärkningar som vid riksdagen förekommo mot den ifrågavarande de-len af handelsfriheten, men hvilka, likväl tyl: värr alltför mycket lyckats göra sig gällande. Man påminner sig väl från den. tiden då landthandeln något frigafs, ehuru med den i vår tanka onödiga inskränkningen till 3 mils afstånd från närmaste stad, att ett ej obetydligt skrik deremot försökte göra sig hördt från. nägra håll, medelst spådomar, att städerna i följd af den sig kringgripande landthandeln skulle gå under eller aftyna och så vidare.k Sedan dess hafva nu fem år förflutit; och ett icke så obetydligt antal handlande hafva der-) under iörättat sig på landsbygden. Med an-I ledning häraf kunde det nu redan vara en ickel förtidig fråga: Hafva städerna visat något aftagande sedan den tiden i sin rörelse? Har införseln eller åtgången af landtmannavaror derstädes -på dessa år aftagit? eller af kolonialvaror? eller af manufakturvaror och lyxartiklar? Om så icke varit fallet, utan förhål-t landet tvertom visar att både tillförsel och konsumtion tilltagit, att antalet af fabrikanter. handtverkare och handlande antingen. bibehållit sig på samma punkt eller ökats, samt att förlusterna på cessioner öfverhufvud ej varit större på de fem sista åren än förut, så måste detta utgöra ett bevis att landthandeln icke för städerna medfört det förutspådda äfventyret; och om något enda exempel undantagsvis kunde uppletas på motsatsen, hvilket vi dock ej tro vara fallet, så skulle det endast bevisa, att den staden, som hade lidit at landthandelsfriheten, vore minare väl belägen och att tvånget att der vilja instänga ortens rörelse, strider mot naturen. Men det är också icke egentligen de upplystare medlemmarne af städernas borgerskap eller inom borgareståndet vid riksdagen som opponerat sig mot rättigheten till handel på landet: Tvertom hafva vi hört många af de mest intelligenta och upplyste vara ense med oss. Det är det stora kotterioch prohibitivintresse som rörer sig i alla riktningar, för att tillika låta begagna sig såsom politiskt verktyg, hvilket äfven velat göra en demonstration mot handelsfriheten på landet, oaktadtdenna, om man närmare . tänker, efter, ; helt och hället är till handelsklassens egen fördel. genom det större fält, som öppnas åt densamma. Det är förstnämnda intresse, som förstått att draga kälkborgerligheten med sig under förmenande att gagna densamma, för att sedan kunna påräkna en återtjenst. Och vidt sådana tillfällen äro aldrig prelaterne och en del af riddarhusmajoriteten sena att vara med för att fiska i reaktionens vatten. Å Ännu mindre svårt är det att göra sig redal för källorna till de deklamationer som ästadkommits mot iandthandeln från en del af presteoch bondestånden vid rikdagarna. Rätta naturen häraf kan bäst belysas genom en jemförelse med de jeremiader öfver dens. k. gårdfarikandeln fråa de sju häraderna i Elf-! borgs län, som synnerligen uti presteståndets protokoller utgjort en stereotyp-artikeiunder de flesta äldre riksdagar, så långt vi minnas tillbaka. Det är nemligen ett rätt artigt psychologiskt rön att göra, om man genomgår nämnda protokoller, att de ledamöter af det högvördiga ståndet, som ..i verkliga praktiska frågor, såsoma stats-, konstitutions-, lagoch bevillningsutskoöttets . ärender, varit:, de mesti stumma och. obetydande, deremot! visat. en: ogemen: styrka.i motioner. och ifrande emot gärdfarihandeln, ja äfven mot, handel i all-. minhet — det förstås att, desse ledamöter i öfrigt kunnat vara ledda af ett ganska välment, ofta pietistiskt nit, som. väl kan stå tillsammans med ett. reaktionärt lynne; och naturligtvis har en efterklang då och dåäfven1 inom bondeståndet ej saknats af samma visa. Westgötharne sälja ofta på kredit. och ut-i breda lyxen: i landet — se der det hufvudthema som varierats af de ärade fäderna; och. emedan man nu icke sjelf är nog karl för sin: hatt, att kunna styra sina älskvärda damers! begär efter litet grånnlåt, hvilket stundom lärer falia sig svårare än att vara lagstiftare; så är: man icke. nöjd med. att, hvar och en skall ära att af fri vilja tygla sig sjelf och sina ÄrtkätseeteondtntettRtteeN NI RR RRENO om mm oh om AN —-— O, ET ad len ova: a RER KT Breg