i fall man ens bryr sig om att handla på grund 1
af andra skäl än sin egen vilja, att — Regerin-c
gens beslut hufvudsakligen grundas på en an-
hållan från Ständerna. Må det likväl ursäk- v
tas om vi ej kunne tro, att detta skäl för til-t
fället hade behöft lägga en sådan tyngå i:
vågskålen, att det behöft åstadkomma en åter-;
gång i Regeringens egen så nyligen förut till-j
kännagifna åsigt: Sh
Regeringen har ju nyligen, och det medir
stort skäl, tillbakavisat de reaktionära försök if
som skett emot det lilla utrymme näringsfri- 5
heten erhållit inom handarbetenas eller handt-r
verksyrkenas gebiet. Vi anse detta förtjena
att erkännas, utan att likväl påkalla något
egentligt loford, emedan det hade varit en
stor svaghet om vederbörande gifvit vika
ända derhän för reaktionen att de utplånat
just den handling, för hvilken konungen skör-
dat allmänna tänkesättets bifall. Hvarföre var
då en sådan eftergifvenhet mera behöflig eller
påkallad i fråga om handeln på landet?
Regeringens ledamöter känna fullkomligt
lika väl som vi eller någon annan, huru an-ls
märkningar och underdåniga ansökningar afla
sådan art som den ifrägavarande mot han-ls
delsrättigheten på landet, först sättas i gång
af den illa förstådda egennyttan eller skråin-
tresset, hvilket aldrig försummar att, när det
kan, inkräkta på de allmänna rättigheterna,
och sedan förskaffa sig biträde af fördomarnal-:
och okunnigheten. Det hade väl derföre va-
rit skäligt om Hans Maj:ts rådgifvare vid detta
tillfälle sett mera på sakförhållanden, än på
några toma fraser, som förfalla vid närmare
granskning. — Beklagligen kände vi icke tilll.
när detta mål var under förberedaing hos re-l
geringen. Vi hade annars visserligen ej för-
summat att då framhålla tomheten och ensi-
digheten af de anmärkningar - som vid riks-
dagen förekommo mot den ifrågavarande de--
len af handelsfriheten, men hvilka, likväl tyl:
värr alltför mycket lyckats göra sig gällande.
Man påminner sig väl från den. tiden då
landthandeln något frigafs, ehuru med den i
vår tanka onödiga inskränkningen till 3 mils
afstånd från närmaste stad, att ett ej obetyd-
ligt skrik deremot försökte göra sig hördt från.
nägra håll, medelst spådomar, att städerna i
följd af den sig kringgripande landthandeln
skulle gå under eller aftyna och så vidare.k
Sedan dess hafva nu fem år förflutit; och ett
icke så obetydligt antal handlande hafva der-)
under iörättat sig på landsbygden. Med an-I
ledning häraf kunde det nu redan vara en ickel
förtidig fråga: Hafva städerna visat något af-
tagande sedan den tiden i sin rörelse? Har
införseln eller åtgången af landtmannavaror
derstädes -på dessa år aftagit? eller af kolo-
nialvaror? eller af manufakturvaror och lyx-
artiklar? Om så icke varit fallet, utan förhål-t
landet tvertom visar att både tillförsel och
konsumtion tilltagit, att antalet af fabrikanter.
handtverkare och handlande antingen. bibehål-
lit sig på samma punkt eller ökats, samt att
förlusterna på cessioner öfverhufvud ej varit
större på de fem sista åren än förut, så må-
ste detta utgöra ett bevis att landthandeln icke
för städerna medfört det förutspådda äfven-
tyret; och om något enda exempel undantags-
vis kunde uppletas på motsatsen, hvilket vi
dock ej tro vara fallet, så skulle det endast
bevisa, att den staden, som hade lidit at
landthandelsfriheten, vore minare väl belägen
och att tvånget att der vilja instänga ortens
rörelse, strider mot naturen.
Men det är också icke egentligen de upp-
lystare medlemmarne af städernas borgerskap
eller inom borgareståndet vid riksdagen som
opponerat sig mot rättigheten till handel på
landet: Tvertom hafva vi hört många af de
mest intelligenta och upplyste vara ense med
oss. Det är det stora kotteri- och prohibitiv-
intresse som rörer sig i alla riktningar, för
att tillika låta begagna sig såsom politiskt
verktyg, hvilket äfven velat göra en demon-
stration mot handelsfriheten på landet, oak-
tadt- denna, om man närmare . tänker, efter, ; helt
och hället är till handelsklassens egen för-
del. genom det större fält, som öppnas åt den-
samma. Det är förstnämnda intresse, som för-
stått att draga kälkborgerligheten med sig un-
der förmenande att gagna densamma, för att
sedan kunna påräkna en återtjenst. Och vidt
sådana tillfällen äro aldrig prelaterne och en
del af riddarhusmajoriteten sena att vara med
för att fiska i reaktionens vatten. Å
Ännu mindre svårt är det att göra sig redal
för källorna till de deklamationer som ästad-
kommits mot iandthandeln från en del af pre-
ste- och bondestånden vid rikdagarna. Rätta
naturen häraf kan bäst belysas genom en
jemförelse med de jeremiader öfver dens. k.
gårdfarikandeln fråa de sju häraderna i Elf-!
borgs län, som synnerligen uti presteståndets
protokoller utgjort en stereotyp-artikei- under
de flesta äldre riksdagar, så långt vi minnas
tillbaka. Det är nemligen ett rätt artigt psy-
chologiskt rön att göra, om man genomgår
nämnda protokoller, att de ledamöter af det
högvördiga ståndet, som ..i verkliga praktiska
frågor, såsoma stats-, konstitutions-, lag- och be-
villningsutskoöttets . ärender, varit:, de mesti
stumma och. obetydande, deremot! visat. en:
ogemen: styrka.i motioner. och ifrande emot
gärdfarihandeln, ja äfven mot, handel i all-.
minhet — det förstås att, desse ledamöter i
öfrigt kunnat vara ledda af ett ganska väl-
ment, ofta pietistiskt nit, som. väl kan stå
tillsammans med ett. reaktionärt lynne; och
naturligtvis har en efterklang då och dåäfven1
inom bondeståndet ej saknats af samma visa.
Westgötharne sälja ofta på kredit. och ut-i
breda lyxen: i landet — se der det hufvud-
thema som varierats af de ärade fäderna; och.
emedan man nu icke sjelf är nog karl för sin:
hatt, att kunna styra sina älskvärda damers!
begär efter litet grånnlåt, hvilket stundom lärer
falia sig svårare än att vara lagstiftare; så är:
man icke. nöjd med. att, hvar och en skall
ära att af fri vilja tygla sig sjelf och sina
ÄrtkätseeteondtntettRtteeN NI RR RRENO
om mm oh om
AN —-—
O-
,
ET ad len ova: a RER KT Breg