Hervå, liksom ville han pröfva. sin gångare,
försvann derpå ett ögonblick vid en krökning
af vägen och återkom efter några minuter
i kort galopp, döljande försigtigt en bukett
af gullvifvor, narcissor och ljungblommor,
om hvilka han nyss hört Andrea yttra sig
med hänryckning. Lyckligtvis hade Andrea
i detta ögonblick. några stegs försprång fram-
för abedissan; Francis stannade häftigt fram-
för henne.
sMin frökeno, yttrade han, i det han pre-
senterade henne sin bukett, det är på er brors
vägnar., :
Osanningen var uppenbar och om Andrea
endast hade haft tid på sig att förutse hän-
delsen och tänka litet derpå, så hade den
unge mannen varit förlorad; men okunnighe-
ten om faran och den beundransvärda djerf-
het, som den ibland ger förälskade af Fran-
cis ålder, försäkra dem om en oftast genom
öfverraskning vunnen framgönen Andrea; en-
dast alltför väl vetande hvad hon gjorde, tog
blommorna och böjde på sin filla nacke, i det
hon framstammade en tacksägelse. j
Man kan väl förstå att en dylik scen ej
med likgiltighet kunde åskådas af gamla stifts-
fröken. Hon lät genast sin häst lunka af uti
ett traf, som skakade upp. ett parfymeradt
dem af puder, hvilket stod liksom ett rök-
moln efter henne, så att man kunnat följa
hennes spår såsom en af antikens gudinnor,
Fästande på Andråas upprörda ansigte blickar,
som förkunnade en storrd, utfor hon:
sHvad vill detta säga? Hvad sjöng den
der patriotiska troubaduren i era öron?
;Han bad mig, min nådiga tant, svarade
Andrea, patt jag skulle tillbjuda er den här
buketten, emedan han ej vågade det sjelf,