FINLAND.
Vi hafva i dag mottagit finska blad afde
16 Februari. i
Nikolaikyrkan i Helsingförs invigdes d. 1
1 närvaro af erkebiskopen samt biskoparne
Borgå och Kuopio. Kl. 10 samlades-samtlig
stater och embetsverk i senatshuset, hvarifrå
de litet före kl. 11 tågade för att intaga d
för dem i kyrkan bestämda platser. Chorale
sjöngos af utvalda röster. Sedan bisko
pen i Borgå stift invigt kyrkan till sin be
stämmelse, börjades Gudstjensten, hvarvid H
H. jemte lektor Waenerberg förrättade altar
tjensten; den sednare höll derjemte predikan
Grundstenen till Nikolaikyrkan lades år 1830
Hr L. Leduc, som tillbragt hösten och e
del af vintern i Stockholm, passerade d. 1
Helsingfors under genomresa till Petersbur;
1 sällskap med franske legationssekreterarer
de Fontenilliat.
Universitetet. Den 14 skedde inskrifning fö
vårterminen, hvarvid de studerandes antal vi
sade sig vara följande: Nyländska afdelnin.
en 84, BSavolax-Karelska 68, Tavastländske
44, Westfinska 99, Wiborgska 62, Österbott
niska 82; summa: 489.
Man läser i Hels. Tidningar:
Ett sällsamt .och sorgligt öde hemsöker i Finland
den högsta af alla vetenskaper, tankens egen veten.
skap, filosofien. Bland dess yngre idkare stodo fö
få är sedan i främsta rummet tre de ypperste, rikas
utrustade unge män, hvilka hvar för sig och tillsam-
man lofvade att bereda de filosofiska studierna en ny
förboppningsfull framtid vid Finlands universitet. Nu
äro de alla i förtid fallne. Ynpgst och främst föll
ynglingen med det varma bjertat och den klara tän-
kande blicken, Robert Tengström, i främmande land;
honom följde för knappt ett år sedan Fabian Collan,
den rastlöst arbetande anden, för hvars verksamma
själ en lifstid syntes alltför knapp; och nu har den
tredje och siste fallit, — Rudolf Israel Holsti, rektor
vid högre elementarskolan i Tavastehus. Hans 1lef-
nadshistoria är kort och-anspräkslös. Han föddes den
6 Jan. 1815 i Wasa, der hans fader var tjensteman
vid hofrätten; blef student 1832, filos. magister 1840,
filos. doktor 1847 och rektor i Tavastehus 1846. Hans
skrifter äro ej heller många och af stort omfäng: en
särskildt tryckt lefnadsteckning öfver en tidigt fallen
ädel yngling Joh. Jac. Östring; en uppsats i tidskrif-
ten Joukahainen öfver Shakespeares Hamlet; en aka-
demisk disertation öfver filosofiens historia samt nägra
poemer, nägra artiklar i tidningarna — detta är allt
hvad han i tryck efterlemnat. Men dessa få arbeten
utmärka sig alla- genom en sällsynt klarhet, en skärpa
i omdömet och en ädelhet i uppfattningen, som gifva
dem ett bestäende värde. Filosofien var hans huf-
vudstudium ; ehuru han icke vid universitetet beklädde
nägon lärareplats, var den enskilda handledning han
Jemnade, för dess ovanligt lyckliga framställningssätt
i hög grad upplysande. Holsti var på sin tid känd
och värderad af hela den akademiska ungdomen; det
var ban som skref den vackra helsningen till Fran-
zen, vid Thölö 1840.- Åren 1843—1846 var han t.
f. kurator för Sydösterbottningarne, af hvilka han väl
aldrig förgätes. Misstroende sin förmäga och lem-
nande rum för andra, ingick han 1846 pä skolbänan,
der hans lyckliga läraregäfva utan tvifvel burit goda
frukter. Han var en ädeltänkande man; hvad natu-
ren nekat honom i yttre mätto, det ersatte hon rikt
genom bjertats och tankens utmärkta egenskaper. Han
dog 37 är gammal d. 7 Febr. i Tavastehus, sörjd at
maka och 3 barn. Värt land är icke rikt på stora
förmägor .i den abstrakta tankens verld; må läsaren
häri finna ett berättigande för dessa rader om en obe
märkt man, hvars tidiga bortgång tillika utgör ett
viket hopp för det universitet, der han möjligen ännu
kunnat fästas.,