FINLAND. Vi hafva i dag mottagit finska blad afde 16 Februari. i Nikolaikyrkan i Helsingförs invigdes d. 1 1 närvaro af erkebiskopen samt biskoparne Borgå och Kuopio. Kl. 10 samlades-samtlig stater och embetsverk i senatshuset, hvarifrå de litet före kl. 11 tågade för att intaga d för dem i kyrkan bestämda platser. Chorale sjöngos af utvalda röster. Sedan bisko pen i Borgå stift invigt kyrkan till sin be stämmelse, börjades Gudstjensten, hvarvid H H. jemte lektor Waenerberg förrättade altar tjensten; den sednare höll derjemte predikan Grundstenen till Nikolaikyrkan lades år 1830 Hr L. Leduc, som tillbragt hösten och e del af vintern i Stockholm, passerade d. 1 Helsingfors under genomresa till Petersbur; 1 sällskap med franske legationssekreterarer de Fontenilliat. Universitetet. Den 14 skedde inskrifning fö vårterminen, hvarvid de studerandes antal vi sade sig vara följande: Nyländska afdelnin. en 84, BSavolax-Karelska 68, Tavastländske 44, Westfinska 99, Wiborgska 62, Österbott niska 82; summa: 489. Man läser i Hels. Tidningar: Ett sällsamt .och sorgligt öde hemsöker i Finland den högsta af alla vetenskaper, tankens egen veten. skap, filosofien. Bland dess yngre idkare stodo fö få är sedan i främsta rummet tre de ypperste, rikas utrustade unge män, hvilka hvar för sig och tillsamman lofvade att bereda de filosofiska studierna en ny förboppningsfull framtid vid Finlands universitet. Nu äro de alla i förtid fallne. Ynpgst och främst föll ynglingen med det varma bjertat och den klara tänkande blicken, Robert Tengström, i främmande land; honom följde för knappt ett år sedan Fabian Collan, den rastlöst arbetande anden, för hvars verksamma själ en lifstid syntes alltför knapp; och nu har den tredje och siste fallit, — Rudolf Israel Holsti, rektor vid högre elementarskolan i Tavastehus. Hans 1lefnadshistoria är kort och-anspräkslös. Han föddes den 6 Jan. 1815 i Wasa, der hans fader var tjensteman vid hofrätten; blef student 1832, filos. magister 1840, filos. doktor 1847 och rektor i Tavastehus 1846. Hans skrifter äro ej heller många och af stort omfäng: en särskildt tryckt lefnadsteckning öfver en tidigt fallen ädel yngling Joh. Jac. Östring; en uppsats i tidskriften Joukahainen öfver Shakespeares Hamlet; en akademisk disertation öfver filosofiens historia samt nägra poemer, nägra artiklar i tidningarna — detta är allt hvad han i tryck efterlemnat. Men dessa få arbeten utmärka sig allagenom en sällsynt klarhet, en skärpa i omdömet och en ädelhet i uppfattningen, som gifva dem ett bestäende värde. Filosofien var hans hufvudstudium ; ehuru han icke vid universitetet beklädde nägon lärareplats, var den enskilda handledning han Jemnade, för dess ovanligt lyckliga framställningssätt i hög grad upplysande. Holsti var på sin tid känd och värderad af hela den akademiska ungdomen; det var ban som skref den vackra helsningen till Franzen, vid Thölö 1840.Åren 1843—1846 var han t. f. kurator för Sydösterbottningarne, af hvilka han väl aldrig förgätes. Misstroende sin förmäga och lemnande rum för andra, ingick han 1846 pä skolbänan, der hans lyckliga läraregäfva utan tvifvel burit goda frukter. Han var en ädeltänkande man; hvad naturen nekat honom i yttre mätto, det ersatte hon rikt genom bjertats och tankens utmärkta egenskaper. Han dog 37 är gammal d. 7 Febr. i Tavastehus, sörjd at maka och 3 barn. Värt land är icke rikt på stora förmägor .i den abstrakta tankens verld; må läsaren häri finna ett berättigande för dessa rader om en obe märkt man, hvars tidiga bortgång tillika utgör ett viket hopp för det universitet, der han möjligen ännu kunnat fästas.,