STUVUKHULMM, den 29 FCRrualk 3. Att Svenska Tidningen finner det vara svart som vi förklarat vara hvitt, är fullkomligt i sin ordning, med afseende å den ställning vår konservative yrkesbroder intagit. Det har således icke heller å vår sida väckt någon förundran, att han ansett den tilltagande fastighetshandeln på landet -sorglig, sedan vi i denna handel, sådan den här i-allmänhet. utbildat sig, funnit bevis på en naturlig utveckling till en lyckligare framtid : för vårt jordbruk. Men hvad som deremot väckt vår förundran är, att Svenska Tidningen, som i sin första helsning till allmänheten högtidligen förklarat, att tidningen hade till sitt främsta ändamål att höja tidningspressensbåde värdighet och värde från det förfall; hvari tidningarne, enligt yrkesbrodrens förmenande, skola råkat, bland annat genom orättvisa mot politiska motståndare,, ; nu; i sammanhang med sina sorgliga utgjutelser öfver den tilltagande fastighetshandeln; :behagat helt och hållet förvränga vår framställhing i ämnet samt tillägga oss yttranden och syftemål, som icke finnas i vår uppsats och som till och med äro alldeles stridande emot densammas innehåll. På grund af dylika HKopdiktade yttranden och syftemål har Svenska Tidningen derefter utfarit emot de opåkallade förrädiska rådgifvarne, som med rädikalismens vanliga Oför stånd och lättsinne säga: ssäljen (realiseren) edra små hemmansdelar; j saknen de egenskaper, som för yrket äro nödvändiga, etc., förklarande att de förrädiska rådgifvarne, lömma att tillägga, att detta för mången leder till fattighuset, till fattigbaracken,, hvarefter omedelbart yttras: ,dit (till fattigbaracken) leder vägen oundvikligen för hela skaror ai fäderneslandets ännuw besutna allmoge, om radikalismens förderfliga missvisningar följas. Finnes väl till allt detta ringaste anledning i Aftonbladets artikel angående fastighetshandeln? Ha vi uppmanat den besutna allmogen, eller någon annan fastighetsegare, af hvad stånd eller klass som helst, att försälja sin jord? Vi ha ju, hvad allmogen vidkommer, tvärtom såsom en lycklig företeelse framhållit, att allmogen. varit i tilifälle attunder de sista tolf åren föröka sin fasta egendom med ett belopp: af fyra å fem millioner riksdaler Bkoj hvilken egendom . ridderskapet och adeln under tiden afbändt sig. Och för öfrigt ha vi antydt, att det är en lycka, att de som vilja och kunna: på allvar egna sig åt landtmännaindustriens blifva: egare af jordegendomarne. ; Mäånne Svenska Tidfingen tror sig genom en dylik rättvisa mot politiska motståndare kunna verka för sitt ;främsta ändamål, höjandet af tidningspressens värdighet och värde från förfall? Men vi få ej räkna så noga med dennayrkesbroder. Han är i flera fall en gynnad arftagare efter den aflidne Tiden, och då får han väl äfven finna sig vid att, honorera. en del af denna sednares; af honom sjelf i lifstiden alltid punktligt uppfyllda förbindelser; Till dessa hörde, enligt hvad en mångårig erfarenhet utvisat, att icke försumma något till-j fälle att om sina politiska motståndare sartt deras åsigter och yttranden hopfoga hvarjehanda dikter och på grund deraf nedsvärta dem. Detta är dem gamla konservativa taktiken, till pressens ss. k. moraliska förbättring, och denna taktik synes vara ett heligt arf, som framför allt annat bibehålles, hurul. än för öfrigt den konservativa tidningsfamil-! jen utgrenar sig. Den kan således icke heller befinnas oförenlig med det främsta ändamålet., utan är just ett af de verksammaste medlen som skola föra dit. ; Efter dennå belysning. tordedef ej väraj värdt satt sysselsätta sig med någon närmarg granskning af hvad-Svenska: Tidningen förl öfrigt anförer emot oss eller om sjelfva fastigz betshandelm. Det sytes alltsammans vara be räknadt på att betordra tidningens främstaj ändamål,, sådant vi här nyss: antydt det: Vi vilja blott erinra att då vår konservative yrkesbroder finner grunden till den förökade egendomshandeln å ena sidan ibehofbet eller dtättsinnet;--och: å den andrwvi ett vinningsbegär, :som visserligen mången gång är Jofligt, men ock stundom alltför egennytfigtb, bar han härigenom emot adeln, som är den enda ståndsklass. hvilken sålt mera än den köpt, framkastat anklagelser som vi från dettahåll icke hadeväntat. . Men då-adeln. såsom-den säljande; får hålla till godo talet om lättsinne, ock behof, få den andra sidans män, d. v. s., de som köpt adelns egendomar, också emottaga tillviteisen om ett alltför: egennyttigt: vinningsbegär. Hvad denna tillvitelsevidkommer,; ha-vi svårt att fatta dess rätta betydelse; ty att köpa egendömar för ätt derpå göra vinst, anses i allmänhet icke för bevis på någon öfverdrifven egennytta eller något. mindre lofligt vinningsbegär. Ett -vinningsbegär,;som: är alltför, egennyttigt; skall -väl emedlertid vara ett sådant, der -egennyttati besegrar hederns och rättvisans fordringar, och är detta meningen, så få vi medgifva att Svenska Tidningen har lika ditet. sparat på sina hugg emot de ofrälse egendomsköparne som emot: de adeligesäljarne. De ha såväl å neran som å vandra, sidan fått uppbära yttringarne af det dåliga humör, bvari underrättelsen om den stora. afyttringen af. familjgodsen . försatt; de gamla rättigheterhas-försvarares ec S Vw mm DD m Må Fr M mma FAP et PF OG DD et nn Ten Uien. — Aftonbladet meddelade sistlidne måndag en artikel urGötheborgs Handelstidning, angående en middag irGötheborg för grefve von Rosen... Nämnde berättelse var åtföljd af några Handelstidningens egna reflexioner, hvilka