. finnas der i broderlig förening. Redaktören
af theater-uppsatserna, hr Roetscher, en esthe-
tisk pedant, har sett sitt inflytande försvinna
med revolutionen, som bragt så Ön andra
storheter på fall. Saksamma med hr Rellstab
i Vossische Zeitung. Denne produktive för-
fattare var Berlins litterära förtjusning före
1348; hans musikaliska kritiker voro i syn-
nerhet en auktoritet. Hr Rellstab, förfat-
tare till en massa af romaner, bland hvilka
två eller tre höja sig öfver medelmåttan
(t. ex. 1812), och till flera operatexter,
deribland flera af Meyerbeers operor, herrskar
enväldigt i de på grått papper tryckta supple-
menterna till Voss. Zeitung. - Men, han herr:
skar numera också endast der. Förut var det
han som dömde utan appell öfver alla litterära
företeelser, och som -afgjorde teatrarnas och
konserternas framgång. De goda borgarne i
Berlin svuro endast vid honom. Rellstab hade
derjemte privilegium på vissa något besyn-
nerliga nycker. Det var han, som upptäckte
den första torndyfveln om våren. Den olyck-
lige, quantum multatus ab illo! Nu är det andra
som bestämma öfver regn och solsken, som
afgöra segrar och nederlag, som upptäcka nya
talanger och -— den första torndyfveln. Hr
Rellstab är dethroniserad för alltid. Tillråga
på olyckan låta smädarne förstå, att han mot-
tagit två silfverkandelabrer af Fanny Elsler för
en följetong till hennes. beprisande, och att
han inlemnat räkning för en teater-represen-
ion, som han aldrig bevistat och som, till
je af första tenorns inträffade sjukdom, al-
drig hade. varit gifven.: Huru förunderliga äro
icke ödets vexlingar! De hafva icke heller
skonat sjelfva Voss, Zeitung, Som bär ett helt
sekel på sin hjessa, och som ännu- alltjemt,
genom mängden af sina prenumeranter och
er, är den erkändt förste bland Berlins
Tys
tll fabelaktiga siffror. Det oaktadt är Voss.
Zeivungs politiska betydelse ingen. Efter dess
gednaste egares, hr Lessings död har den blif-