STOCKHOLM, den 20 Februari.
Åtskilliga artiklar rörande skolväsendet baf-
va blifvit till oss insända, vittnande om ett vid-
sträckt missnöje med den halfhet, planlöshet
och oreda, som en längre tid uppenbarat sig
edningen af dithörande angelägenheter i
allmänhet och af läroverksreformen i synner-
het, Redaktionen är tacksam för de medde-
landen, hon genom insändare erhåller, och
skall icke försumma att vid tillfälle begagna
de upplysningar, som lemnas henne, om än
dels utrymmet, dels äfven nödig försigtighet
i afseende på obestyrkta uppgifter icke alltid
medgifver de insända artiklarnes fullständiga
intagande i tidningen.
Vi meddela emellertid i dag en af dessa
artiklar, hvilken läsaren finner längre ned i
detta blad. Den rörer väl närmast och egent-
ligen elementarläroverken inom hufvudstaden,
men torde, hvad angår den deruti förda kla-
gan öfver bristande undervisning i de elemen-
ter, som företrädesvis måste anses tillhöra
den allmänna medborgerliga bildningen, hafva
gin tillämplighet äfven på de flesta andra or-
ter. Hvad insändafen i detta afseende yttrar
förtjenar i hög grad att behjertas. Det i
anmärkningsvärdt, att ehuru Rikets Ständer
vid 1848 års riksdag icke allenast beviljade
en tillökning i anslaget för elementarlärover-
ken af icke nindre än 90.000 rår bko årli-
gen, utan äfven ålade lärjungarne en ny
kolafgift, som af de bemediade barnens för-
Idrar måste hvarje termin betalas, allt i
hufvudsakligt ändamål att få en fuliständigare
undervisning i de ämnen, som höra till en
allmän medborgerlig bildning, regeringen ännn
i denna stund icke veterligen tagit något steg
eller utfärdat någon förordning för att åt de
läroämnen, som härvid i första rummet må-
ste afses, bereda något mera erkännande
inom läroverken än förut.
Man vet, hvilken ringa uppmärksamhet inom
våra skolor och gymnasier i allmänhet varit
egnad åt naturvetenskaperna och de moderna
språken, för att blott nämna dessa den nyare
bildningens, näst kristendomen, vigtigaste häf-
stänger. Förhållandet har visserligen på sed-
nare tiden här och der blifvit något bättre
genom enskilde lärares eller rektorers nitöl-
skan för en tidsenligare bildning; men detta
har skett likasom i trots af författningarne,
och alldeles icke till följe af någon ofvanifrån
gifven uppmuntran ellerledning. Regeringen
tyckte sig i detta afseende göra nog, när hon
enligt ständernas beslut föreskref, att dispens
skulle lemnas från läsningen af de gamla språ-
ken åt de lärjungar, hvilkas målsmän ville
begagna sig deraf. Huruvida de sålunda från
latinet dispenserade skulle i stället få någon
annan undervisning, t.ex. tidigare begynna
ärandet af något nyare språk, eller ihhem-
tande af naturkunskapens första grunder, lem-
nades deremot aildes obestämdt., Det låter
otroligt, men är dock fulikomligt sannt, att
den af hr Genberg utfärdade författningen
(kongl. cirkuläret af d. 6 Juli 1849) till och
med--lemnade oafgjordt, huruvida de från de
gamla språken dispenserade lärjungarne under
de lärotimmar, då deras kamrater läste dessa
språk, öfverhufvud skulle åtnjuta någon un-
dervisning alls, eller på dessa tider fritt få
öfverlemna sig åt ett för dem sjelfva förmod-
ligen icke ovälkommet dolce far niente; hvar-
före äfven lärare hafva funnits, som ansett
sig oförhindrade att tyda författningen i den
sednare riktningen,
Ett annat drag af den lätta hand, hvarmed
regeringen under hr Genbergs förvaltning al
ecklesiastikdepartementet behandlat den all-
männa medborgerliga bildningens intressen
vid läroverksreformen, är äfven att, ehuru rik-
liga tillgåbgar gehom de vid 1848 års riks-
dag beviljade anslagen för elementarlärover-
ken ställdes till regeringens disposition, lä-
rarne i de båda nyssnämnde hufvudriktningarne
af den. moderna bildningens elementer vid upp-
görandet af den nya aflöningsstaten icke desto-
mindre bibehöllos i en ställning, som fortfa-
rande satte dem under all jemförelse med
hela den öfriga lärarepersonalen. Det behöf-
des ett nytt beslut af ständerna vid den sist-
förflutna 1851 års riksdag, för att omsider åt
lärarne i naturvetenskaperna vid de fullständiga
e!ementarläroverken utverka en lön af 600 rår.
utan avancement, motsvarande den numera
lägsta lönegfaden för lärare vid dessa läro-
verk. E d
Men vi återvända till vår insändare och till
hufvudstadens läroverk. Att lärjungarne i de
härstädes befintliga så kallade högre lärdoms-
skolorna icke ännu erhålla undervisning, hvar-
ken i engelska språket, eller i de första be-
greppen om naturen, är i sanning anmärk-
ningsvärdt. - Stockholms läroverk stå i detta
afseende efter -månget läroverk i landsorten
och motsvara alltför illa, hvad hufvudstadens
invånare borde i vår tid kunna fordra af sina
skolor. Dock kan man härom, likasom i så
många andra afseenden, icke utan skäl säga,
att skulden på sätt och vis ligger hos Stock-
holmsboarne sjelfve, som icke vårda sig om att
inrätta sina skolor på ett ändamålsenligare sätt.
I afseende på den skolafgift af 5 rdr bko
i terminen at de bemedlade lärjungarnes för-
äldrar, som insändaren omtalar såsom af Ri-
kets Ständer beviljad, anse vi oss böra i för-
bigående anmärka, att denna afgift vid den
sistförflutna riksdagen nedsattes till 3 rdr i
terminen, ehuru denna nedsättning först med
den nu löpande terminen lärer träda i verk-
ställighet. Skulle något misstag ega rum i
afseende på de öfriga afgifter, som sägas un-
der åtskilliga titlar utgå till -lärarne vid vissa
skolor i hufvudstaden och hvilka insändaren
öfverklagar såsom ännu qvarstående, så skall
aktionen med nöie mottasa den rättelse