VOR KT KR BRERSATLSE tå 28
stitutionnel sörjt derför, i det den förut be-
kanta hygglige skriftställaren Granier de Cas-.
sagnac, hvilken, oaktadt sin föraktade karak-
ter, är en af d.em som nu mest nyttjas, uti
nyssnämnde tidning offentligen proklamerat
den läran, att ingen kan så väl som regerin-
gen fraxnställa kandidater, som representera
folkets verkliga intresse. Detta felades ännu.
-— - - Jr. FR TR
.— Utrymmet tillät oss icke i går att såsom
vi ämnat egna några ord till svar på en kort
artikel i Svenska Tidningen i går morse. Den
förebrår oss, för det vi i en föregående upp-
sats till en del skrifvit Svenska Tidningens
öppna motstånd mot det parlamentariska sty-
relsesättet på det franska statsstreckets räk-
ning, och frågar oss hvarföre vi framkasta den
misstanke, att utan Louis Napoleons lyckade
statskupp tidningen icke skulle hafva fört ett
så häftigt språk mot besagde styrelsesätt, när
likväl tidningens utgifvare i för 17 år sedan
erkända skrifter öppet uttalat samma grund-
satser som han nu bekänner. Vi hafva aldrig
sökt bestrida redligheten och konseqvensen afl-
dessa öfvertygelser, åt hvilka vi gifva vår akt-
ning, ehuru mycket de afvika ifrån våra egna; :
men vi kunna icke heller undgå att förvåna
oss öfver de i Svenska Tidningen, under än
en än en annan signatur intagna uppsatsers
illa dolda ovilja mot det konstitutionella sty-
relsesättet. Vi kunna såsom sådant citera hvad
som blifvit intaget ur franska tidningen Patrie,
visserligen med en viss reservation, men dock
i fiera fall instämmande, och mångfaldiga ar-:
tiklar, synnerligast under signaturen B., hvil-:
ken författare någon gång, såsom i JV 20 förl:
den 26 Januari, tillåtit sig ett föga värdigt
och föga träffande gyckel med det konstitu-:
tionella styrelsesättet i allmänhet. Flera än
vi hafva i flertalet af dessa uppsatser tyckt sig:
varsna en tyst belåtenhet öfver Frankrikesj:
olyckor, som väl kan berättiga till antagandet l:
att de blifvit nedskrifna under det omedelbara
intrycket af Louis Napoleons föga ärorika tri-
umfer.
I afseende på frågan om de svenska stats-
rådens ansvarighet måste vi för närvarande
afböja Svenska Tidningens vänliga inbjudning
att uppställa förslag till en förändrad grund-
lagsparagraf, såsom thes för en blifvande dis-l:
kussion. En sådan disputationsakt kunde visst
vara lärorik och nyttig, dock mindre för pub-
liken än för kämparne. Vi hafva intet an-
språk att sätta oss i konstitutionsutskottets
ställe, för att stilisera grundlagsparagrafer. Vi
hafva en gång uttalat det väsentliga af vår
åsigt i denna fråga, och Svenska Tidningen
sjelf har i dessa frågor kommit oss längre till
mötes, än den sednaste insändaren tyckes vilja
medgifva. Det oaktadt torde vi framdeles fål
tillfälle att åter ingå i diskussion af denna
fråga, och det skall då förmodligen icke sak-
nas tillfälle att efter hand leda i bevis ett och
annat, som Svenska Tidningen säger oss san-
ningslöst hafva förebrått de konservative. Väl
akta sig äfven de frimodigaste af detta partil
att i uttryckliga ord .t. ex. erkänna konun-
gens rådgifvare såsom konungamaktens tje-
nare, men huru mången hyser ej i sitt inner-
sta denna öfvertygelse, som den politiska an-
ständigheten hindrar honom att öppet uttala. l:
I ett har Svenska Tidningen djupt missför-
stått oss: vi vilja ej säga velat missförstå oss,
ty vi älska att tro våra motståndare om bättre.
Vi hoppas ingenting af gaturevolutioner. De-
ras blodbad — detta sannfärdiga röda spöken
— äro oss lika vidriga som de äro för våra
motståndare. Men vi hafva talat om inflytandet
af vissa tiders politiska idder. Vi tro oss ha
rätt att säga, att en frisinnad tendens i sty-
relsen kan vara frukten af sådana iders in-
verkan, utan att man derföre behöfver säga,
att styrelsen låtit skrämma sig af pöbelupp-
loppen. Vi kunna derföre ej frångå vår öf-
vertygelse, att 1548 års händelser utöfvade ett
stort inflytande på det allmänna tänkesättet i
Sverige, och att beredvilligheten att uppoffra
ståndsprincipen hade sin förnämsta rot i det
intryck dessa händelser gjorde på sinnena.
Vi kunna ej heller neka oss att tro svårig-
heten vara betydligt större för oss att midt
under reaktionens seger i det öfriga Europa
vinna några mera betydande reformer. Vi
älska fria institutioner, och det smärtar oss
att öfverallt i Europa se dem uppslukas af
absolutismen. Det kunde smickra vår natio-
nalfåfänga att skryta öfver Sveriges fullkom-
liga oberoende af den allmänna stämningen
hos Europas regeringar, fastän få menniskor
torde tro på ett sådant skryt. Emellertid,
fastän Louis Napoleon lyckats att för en tid
lägga Frankrike i bojor, hafva vi icke förlo-
rat tron på mensklighetens framåtgående i ci-
vilisation och frihet, och vi vänta icke på nå-
gra revolutionens vindkårar att efter Svenska
Tidningens uttryck fylla våra slakna segel, utan
vi afbida en bättre politisk anda, som utan
barrikader och medborgaremasakrer skall vinna
sitt ändamål. Skulle en sådan framgång vara
den politiska friheten beskärd, så blir det de
frisinnades sak att äfven 3 sin sida ådagalägga
den måtta under medgången, hvaraf motpar-
tiet gör sig en sådan ära. Till dess torde vi
ha rätt att tros på våra ord, att äfven vi strida
för något högre mål, än att, om vi kunna,
förödmjuka publicistiska motståndare.
TN ns mm Rn JA mo - fr ARN NYE KPN
— Ett synnerligen vigtigt öfverläggnings-!
ämne förekommer i morgon å sockenstämma i
i Jakobs församling. Det är nemligen frågan:
om presterskapets aflöning. Man afvaktar med
än Tfica ÄNAÄnNnNing Higäntgen af mApRnAa- FKämAR I