VOR KT KR BRERSATLSE tå 28 stitutionnel sörjt derför, i det den förut bekanta hygglige skriftställaren Granier de Cas-. sagnac, hvilken, oaktadt sin föraktade karakter, är en af d.em som nu mest nyttjas, uti nyssnämnde tidning offentligen proklamerat den läran, att ingen kan så väl som regeringen fraxnställa kandidater, som representera folkets verkliga intresse. Detta felades ännu. -— Jr. FR TR .— Utrymmet tillät oss icke i går att såsom vi ämnat egna några ord till svar på en kort artikel i Svenska Tidningen i går morse. Den förebrår oss, för det vi i en föregående uppsats till en del skrifvit Svenska Tidningens öppna motstånd mot det parlamentariska styrelsesättet på det franska statsstreckets räkning, och frågar oss hvarföre vi framkasta den misstanke, att utan Louis Napoleons lyckade statskupp tidningen icke skulle hafva fört ett så häftigt språk mot besagde styrelsesätt, när likväl tidningens utgifvare i för 17 år sedan erkända skrifter öppet uttalat samma grundsatser som han nu bekänner. Vi hafva aldrig sökt bestrida redligheten och konseqvensen afldessa öfvertygelser, åt hvilka vi gifva vår aktning, ehuru mycket de afvika ifrån våra egna; : men vi kunna icke heller undgå att förvåna oss öfver de i Svenska Tidningen, under än en än en annan signatur intagna uppsatsers illa dolda ovilja mot det konstitutionella styrelsesättet. Vi kunna såsom sådant citera hvad som blifvit intaget ur franska tidningen Patrie, visserligen med en viss reservation, men dock i fiera fall instämmande, och mångfaldiga ar-: tiklar, synnerligast under signaturen B., hvil-: ken författare någon gång, såsom i JV 20 förl: den 26 Januari, tillåtit sig ett föga värdigt och föga träffande gyckel med det konstitu-: tionella styrelsesättet i allmänhet. Flera än vi hafva i flertalet af dessa uppsatser tyckt sig: varsna en tyst belåtenhet öfver Frankrikesj: olyckor, som väl kan berättiga till antagandet l: att de blifvit nedskrifna under det omedelbara intrycket af Louis Napoleons föga ärorika triumfer. I afseende på frågan om de svenska statsrådens ansvarighet måste vi för närvarande afböja Svenska Tidningens vänliga inbjudning att uppställa förslag till en förändrad grundlagsparagraf, såsom thes för en blifvande dis-l: kussion. En sådan disputationsakt kunde visst vara lärorik och nyttig, dock mindre för publiken än för kämparne. Vi hafva intet anspråk att sätta oss i konstitutionsutskottets ställe, för att stilisera grundlagsparagrafer. Vi hafva en gång uttalat det väsentliga af vår åsigt i denna fråga, och Svenska Tidningen sjelf har i dessa frågor kommit oss längre till mötes, än den sednaste insändaren tyckes vilja medgifva. Det oaktadt torde vi framdeles fål tillfälle att åter ingå i diskussion af denna fråga, och det skall då förmodligen icke saknas tillfälle att efter hand leda i bevis ett och annat, som Svenska Tidningen säger oss sanningslöst hafva förebrått de konservative. Väl akta sig äfven de frimodigaste af detta partil att i uttryckliga ord .t. ex. erkänna konungens rådgifvare såsom konungamaktens tjenare, men huru mången hyser ej i sitt innersta denna öfvertygelse, som den politiska anständigheten hindrar honom att öppet uttala. l: I ett har Svenska Tidningen djupt missförstått oss: vi vilja ej säga velat missförstå oss, ty vi älska att tro våra motståndare om bättre. Vi hoppas ingenting af gaturevolutioner. Deras blodbad — detta sannfärdiga röda spöken — äro oss lika vidriga som de äro för våra motståndare. Men vi hafva talat om inflytandet af vissa tiders politiska idder. Vi tro oss ha rätt att säga, att en frisinnad tendens i styrelsen kan vara frukten af sådana iders inverkan, utan att man derföre behöfver säga, att styrelsen låtit skrämma sig af pöbelupploppen. Vi kunna derföre ej frångå vår öfvertygelse, att 1548 års händelser utöfvade ett stort inflytande på det allmänna tänkesättet i Sverige, och att beredvilligheten att uppoffra ståndsprincipen hade sin förnämsta rot i det intryck dessa händelser gjorde på sinnena. Vi kunna ej heller neka oss att tro svårigheten vara betydligt större för oss att midt under reaktionens seger i det öfriga Europa vinna några mera betydande reformer. Vi älska fria institutioner, och det smärtar oss att öfverallt i Europa se dem uppslukas af absolutismen. Det kunde smickra vår nationalfåfänga att skryta öfver Sveriges fullkomliga oberoende af den allmänna stämningen hos Europas regeringar, fastän få menniskor torde tro på ett sådant skryt. Emellertid, fastän Louis Napoleon lyckats att för en tid lägga Frankrike i bojor, hafva vi icke förlorat tron på mensklighetens framåtgående i civilisation och frihet, och vi vänta icke på några revolutionens vindkårar att efter Svenska Tidningens uttryck fylla våra slakna segel, utan vi afbida en bättre politisk anda, som utan barrikader och medborgaremasakrer skall vinna sitt ändamål. Skulle en sådan framgång vara den politiska friheten beskärd, så blir det de frisinnades sak att äfven 3 sin sida ådagalägga den måtta under medgången, hvaraf motpartiet gör sig en sådan ära. Till dess torde vi ha rätt att tros på våra ord, att äfven vi strida för något högre mål, än att, om vi kunna, förödmjuka publicistiska motståndare. TN ns mm Rn JA mo fr ARN NYE KPN — Ett synnerligen vigtigt öfverläggnings-! ämne förekommer i morgon å sockenstämma i i Jakobs församling. Det är nemligen frågan: om presterskapets aflöning. Man afvaktar med än Tfica ÄNAÄnNnNing Higäntgen af mApRnAaFKämAR I