skulle bekänna sig till den rätta evangeliska läran,
samt att den, som derifrån affölle och icke läte sig
rätta, borde förvisas frän riket, att: lagstiftaren väl
varit i den tro, att den Lutherska läran, sådan der
i Sverige efter Upsala mötes beslut vedertagen är,
innefattade den rätta evangeliska läran, men attlag-
stiftaren, som nogsamt egde sig bekant tredje arti-
keln af den apostoliska trosbekännelsen, jag tror på
en helig allmännelig kyrka, icke vägat pästå, att
icke nägon annan lära funnes, än den sä kallade
Lutherska, hvilken innefattade den rätta evangeliska
läran, ty då hade han helt enkelt förklarat, att hvar
och en som afföll trän den Lutherska läran borde
landsförvisas, i stället att stadga, att den, som affölle
från den rätta evangeliska läran, borde med dylikt
straft beläggas; hvadan och då lagbudet icke nämner
nägot hvarken om Lutheraner, katholiker, greker el-
ler reformerte, ätal ej är tillämpligt, med mindre än
förut visas, att den tilltalade aftallit från Evangelii
rätta lära. (Slutet följer.)